Livets stora och små frågor

NEEEJ, vad tråkigt med ett minus, Lappis.
*Jag fortsätter dock att hoppas halvt i smyg på någon typ av litet mirakel (som ett test som visat falskt), så länge tanten inte kommer...*

Angående FB så tror jag att jag ska ha så att bara mina vänner kan se mina bilder. Detta eftersom jag INTE sållar bland bilderna och bara lägger ut bilder på folk som godkänt det. Dock lägger jag i princip bara ut bilder på mig och maken, samt på folk där de flesta finns med på FB. Men det går ju inte att garantera, förstås. T.ex. har en del av mina vänner lagt ut bilder från mitt bröllop, och där kan ju en del av mina familjemedlemmar (ingen som är med på FB) vara med...

Handväskor: Har inte vågat gå in på länken igen, särskilt inte efter att ha shoppat 3 dagar i rad Igår spanade jag på en ny klocka, hade tänkt mig en för runt 2000 kr kanske, men fastnade för en som kostade 3800. Tyyypiskt mig.

Frejis, Iris vägde 4,5 kg när hon behagade titta ut en vecka sent. Glukosbelastning är väl när man först måste vara fastande, sedan dricka en äcklig sockerlösningt för att högbelasta systemet, sedan testa efter ett tag att kroppen orkat bryta ner sockret så att man inte riskerar graviditetsdiabetes???

Koko, så ska man tänka, REDAN vecka 11, mycket smartare!

Ore, skulle också vilja ha ny klocka men den jag har är i alla fall hyfsat ny och den är faktiskt riktigt fin för att vara extra stöt/vattenskyddad som den tydligen ska vara. Behövs varje gång Iris vill "låna" den, hon älskar att prova klockor.

Åh, Lappis, så extremt konstigt med minus! Men jag förstår så väl hur du känner det just nu, ibland är det lättare att ta ett dåligt besked än att leva i ovisshet. Det är verkligen skitjobbigt att gå och känna efter och ibland vara positiv och ibland negativ. Jag känner också igen det där med att vara mer orolig för maken än för sin egen del. Fy tusan, den där dagen när jag började blöda och jag var helt säker på att det hade gått åt skogen så var det allra, allra jobbigaste att berätta för maken och se honom så olycklig. Det vill jag aldrig se igen.

Kramar till både dig och din man!!!

Kram tillbaka Telis! Ja, du vet verkligen hur det är att vara i den här jäkla karusellen. Ska samla tankarna i sommar och bestämma åt vilket håll vi ska gå blir det ett nytt och sista försök under hösten, äggdonation utomlands eller går vi direkt till adoption? Just nu känner jag mest för det sista alternativet, orkar inte med denna press längre.

frejis - Ja, men det vore väl trevligt! Säg till när ditt snitt är bokat så säger jag till pyret att det är dags att komma ut.

BS - Bra, fortsätt så.

nenne - Härligt med positiv feedback!! Bra att någon öppnar munnen och inte bara tyst tycker att du är bra.

Lapinette, knepigt att ha flera alternativ att välja bland. Det hade ju liksom varit bra att veta att nej, det kommer inte att fungera så lika bra att vänta på adoption eller jo, fortsätter ni så kommer det förr eller senare att fungera så kämpa på. Vilken soppa det är i den här branschen ibland och mycket pengar på spel jämt också.

BS: Barn brukar gilla klockor. Har ofta lånat ut min till syskonbarnen när de varit riktigt små och velat ha något att "tugga på". Efter att den genomgått en viss diskning Efter några söndertuggade halsband insåg jag att det var mindre risk att de förstörde klockan...

Tänkte också på att det känns som att det var alldeles precis nyligen som du plussade, och så är du i vecka 11! Den här graviditeten kommer gå snabbt som attan, ska du se. Förhoppningsvis slipper du illamåendet snart också

Lappis: Ska man se det positivt så har du ju en härlig sommar, med en fantastisk resa, och många trevliga kvällar med maken då du kan dricka vin utan dåligt samvete framför dig Inte fy skam det heller, även om det inte stod högst upp på önskelistan just nu... Stor KRAM till er båda, din make verkar behöva litet uppmuntran...

Aaah, jag vill också ha barn i augusti och inte gå här och dra tills i januari. Om den åtminstone kunde titta ut i december men varför skulle den göra det, flera veckor innan BF.

BS - det är ju inget fel på oss och allt ser bra ut så förmodligen skulle vi kunna, eventuellt... vi får se ... lyckas en dag. Men jag orkar inte med ytterligare 2-3 år så här. Jag gillar att leva för mycket och är allt för egoistisk att tycka att ett barn är värt all denna uppoffring och nervpress. Vi har det så jäkla bra jag och maken så i sådana fall lever jag hellre fullt ut tills det är dags att hämta hem ett litet sött barn från andra sidan jordklotet.

Det jag ska börja med nästa vecka är att TRÄNA, gå till SATS och köra järnet, sätta på mig mina nya (hann bara använda dem 2-3 ggr) löparskor och det jag ska börja med redan i helgen är att dricka mig full . Har redan sagt åt maken att det blir en sväng förbi Melanders fisk och sen öppna en flaska champagne på lördag kväll ... eller varför inte redan imorgon kväll. Ska nu inte sitta hemma och deppa utan ge mig ut och leva.

Sen får vi väl se när den där jäkla tanten kommer. För min del kan hon dra dit pepparn växer dvs hon behöver inte komma alls. Kan lika gärna gå in i klimakteriet på en gång så slipper jag ha mens varje månad.

lappis
usch, jag vet inte vad jag ska skriva. Blir så ledsen för din (er) skull!