Nu somnade lilleman hos pappa, så jag skriver den däringa förlossningsberättelsen nu- annars får jag nog aldrig det gjort.
I söndags (BF) var vi först ute och gick 6 km, och när vi kom hem så körde vi en färdknäpp. Då körde det igång med molvärk, som sakta men säkert blev mer och mer. Vid elva tiden på kvällen gick vi och la oss. Kl 02 vaknade jag med regelbundna fast glesa värkar. Åkte till min mamma (som bor 5 min från förlossningen, till skillnad från våra 45 min) vid 6-tiden på morgonen. Var hemma hos henne i ungefär fyra timmar tills värkarna blev mer smärtsamma och kom tätare. Ringde till förlossningen och de tyckte att vi skulle komma in, fast det egentligen var lite för korta värkar... de hade det lugnt den dagen tydligen 
Var på förlossninegn strax efter kl 11.
Fick en manlig barnmorska, som senare berättade att undersköterskorna som tog emot mig hade sagt att han trol. skulle få skicka hem mig igen- jag var alldeles för lugn och glad för att vara igång med förlossningsarbetet. Nåväl, han undersökte mig och jag var öppen 3 cm och lillemans huvud låg lååångt ner, så de tyckte att jag skulle stanna.
Jag hade inte så ont, så vi bestämde att jag skulle bada en timma och därefter få bedövning och trol. ta hål på fosterhinnorna. Badade ca 45 min och sen fick jag nog, men hade öppnat mig en cm till i alla fall så det gjorde lite nytta. Narkosläkaren kom sedan och la Epidural då värkarna nu var ganska smärtsamma- en kvart senare var jag i princip helt smärtfri. Satt t.o.m. och sov en stund, superskönt.
Barnmorskebyte- och dags att ta hål på fosterhinnorna vid ca kl 15. Kom inte igång med några ordentliga värkar ändå så de kopplade efter 1,5 timma värkstimulerande dropp (då var jag öppen 6 cm). Då började det hända saker, spydde och fick efter en stund otroligt ont med ett jäkla tryck neråt. Lyckades till slut komma upp i sängen för undersökning (satt i en gungstol) och då visade det sig att jag var helt öppen och det var dags att krysta. Ca 15 minuters krystande senare (efter första krystvärken sa jag "Nu har jag nog bajsat på mig älskling, då garvade typ alla utom jag som inte fattade det roliga...) de vred upp värkstimulerande droppet till max för att han skulle komma ut då hans hjärtljud sjönk så var världens finaste pojk ute. Fick upp honom på magen och bara smälte. Sydde "bara" tre stygn, trots att jag trodde att jag hade gått sönder helt då det gick så fort.
På det stora hela en fantastisk förlossning, med underbar personal och bra smärtlindring!!!
Nu beger jag mig tillbaka till bubblan
Men misströsta inte än! Jag tycker att Crinone kan ha en lite skum färg ibland.