• Telis

    Livets stora och små frågor

    En gång för länge sen undrade FruLlan hur man visste att man var gravid, tiden mellan ägglossning och mens kändes evighetslång och otålig som FruLlan är så ville hon veta med en gång om det funkat. Nu, nästan tre (!) år senare, vet vi att svaret är att man inte vet. Illamående och nästäppa kan vara symptom på att man är gravid. Eller inbillingssjuk. Eller förkyld.

    Vissa av oss är nu inne på sina tredje barn och andra kämpar fortfarande för att få till ettan. Men det vi har gemensamt är att vi alla är otroligt smarta, genomsympatiska, empatiska och ödmjuka.

    Under tiden har vi blivit experter på ÄL, BIM och BOM, IVF, ICSI, FET, VUL och RUL, NUPP och KUB. Men vi är också experter på hur man får bygglov, hur man googlar efter en brun puff i skinn, svenska språket, spinning, bästa fiket i Göteborg, vad man äter till champagne, hur man gör toalettpapper och hur man lägger upp en långdistanslöpning. Och mycket mycket mera.

    Inga samtalsämnen är för stora eller för små för oss!

    Förra tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3256634.html

  • Svar på tråden Livets stora och små frågor
  • _koko_

    nenne - Jag har en förlossningsfilm om du vill se. Skämt åsido är den väldigt oskyldig, vi filmade bara när vi precis kommit in på förlossningen och sen efter att han kommit ut (dvs den är väldigt ospännande för utomstående, vi tycker förstås den är magisk och ovärderlig).

  • muggles

    Nenne: ollonklegg! När jag blir Mensmonster så har jag jäkligt kort stubin också. Jag har ju ingen anledning att känna att det är hopplöst men jag blev ganska deppig här om det var förrförra gången. Och jag vet att det är hormonerna som gör att det blir så svårt att styra humöret och att tänka logiskt och inte deppa ihop. Och så känner man lite skuld över att man deppar ihop - när man nu har fått ett barn och dessutom inte försökt särskilt många ggr på nr 2. Och så kan jag inte riktigt prata om detta med maken för jag vill inte att han ska tycka att jag är "hysterisk". Lite har jag berättat men här kan man noja på ett annat sätt - ganska skönt att få ur sig det.

    Jag tror tyvärr dessutom att min reaktion är lite "vill ha det man inte kan få". Dvs såå fruktansvärt mkt längtar jag inte efter en nr 2 att det finns orsak att deppa. Jag längtar efter en till men inte såå fruktansvärt mkt som jag gjorde innan Moa kom till. Men så när det inte vill sig så blir det lätt att jag blir så fokuserad - och jag HATAR det. Det är ju bara jag som mår dåligt av det - men den tiden i månaden vill inte hjärnan fatta detta faktum.

  • passionsblomman

    Hhaha! Ja idag räckte det med att läsa "kram" så rann det över i ögona!
    Jag ältar helt klart mer här än med min sambo, det känns dels som att han ändå inte fattar vad det är fråga om, och dels som att jag vill bespara vårt förhållande en del av det som naturligtvis är en jobbig situation redan som det är.

    Han är lite sådär att om han inte vet vad han ska göra åt saken så fattar han inte att han kan bara finnas där,utan då känner HAN sig hjälplös också, vilket kan göra honom irriterad för att han inte vet vad han ska ta sig till.

    För det mesta räcker det ju väldigt väl att någon bara är där och inte tycker man har blivit helt tokig.

  • _koko_

    Visste man bara att april 2011 kommer jag bli gravid skulle man ju kunna slappna av och ha kul fram till dess, även om väntan blir lång. Ovissheten är VIDRIG!

  • Lapinette

    Det är därför jag röstar för adoption! Visst man vet inte exakt april 2011 men man vet att om ca x år så har vi ett barn. Göra IVF efter IVF garanterar INGENTING, är jäkligt frustrerande och tar massor på psyket ... och dessutom SKA man INTE dricka vin eller göra ditt och datt, dricka äckliga örter, få nålar instuckan etc.

  • nennesjuttioåtta

    ja jag har ju tappat begreppet helt och vet inte om jag verkligen vill ha barn eller om jag bara tragglar på just för att det inte funkar. och självklart för Ps skull. Risken att bli hysterisk är överhängande hela tiden och någonstans gnager det ju i bakhuvudet "slappna av så ska du se att det löser sig" trots att jag vet det är bullshit.

    kook
    nä, tack. jag vill ha action, från BMs vinkel! DÅ kanske ja inser att det där vill jag inte alls göra.

    Jag har ju turen att ha hittat en karl som tänker själv men med det följer också att jag ofta får frågan "vem är den där bögen du är tillsammans med" men om det är priset jag får betala så tar jag gärna det med moms för jag vill inte ha någon dönicke som man "måste ändra ordningen bland t-shirtarna åt så att han inte använder samma varje dag", eller som JAG måste komma ihåg hans föräldraras födelsedagar åt eller fråga om en kram när jag mår dåligt. För det är nog det han är bäst på. Inte vet jag om jag skulle kalla det bögigt men...

  • muggles

    passion: fattar han inte om du säger till honom att "när jag blir sådär så vill jag ha en kram"? Haha, när min man var deppig i våras efter pappaledigheten (han kom tillbaka sugen på att jobba men fick inte uppdrag med en gång - han är konsult), då gick jag igång och kom med en massa råd och ville hjälpa. Då sa han till mig: "jag vill inte ha råd, jag vill bara ösa ur mig!" PRECIS så som jag har känt med många killar!!! Ha, det var skitbra, för det fick mig verkligen att tänka till.

  • nennesjuttioåtta

    ollonklegg, PWAAAHAHAHHAA vad äckligt!!!

    hohooo lilla Ruh är du ute u??

    Lappis
    ja det där med alkohol är ju en grej för sig, för jag känner ju att jag MÅSTE dricka bara för att undvika frågan om jag är med barn - fast jag vet att det bästa vore ju att avstå helt. För man vet ju aldrig...

    GAAAAAAHH!!!

Svar på tråden Livets stora och små frågor