Livets stora och små frågor

och passion
han får tamejfan ta ansvar själv för sitt eget liv, den pressen ska INTE du behöva ta på dig.

Eller HUR!!!
Så tycker jag med, men så gör vi kvinnor inte. Och så säger vi inte till varandra heller för det mesta.

Vi tycker vi ska be männen SNÄLLT så de får LUST att "hjälpa till" hemma. Annars är det vårt eget fel att de inte vill-för vi är inte trevliga nog.

Vi tycker att vi ska visa att vi inte reduceras till bara mammor när vi fått barn-annars är det vårt eget fel om han tappar intresset.

Och så vidare.

När jag var deprimerad och folk undrade hur jag mådde, HUR många gånger tror du jag fick höra "jaaa, du måste ju tänka på att det här är enormt jobbigt för XXXX också"
Ja, tack, när man är deprimerad känner man sig inte direkt osm en tillgång för omgivninge och att påminnas om hur jobbigt det är för honom, gör ju inte pressen att fort bli normal mindre precis...

Så, tack för att du sa det där om eget ansvar!

nenne - Man slutar inte behöva kramar för att det händer mer än en gång. Så kraaaaaaaaam!

fast just nu känns det mest som att jag vill gömma mig under täcket och .. ja vad som händer sen vet jag inte. Men att det bara löste sig *poff* så bara. Nämen HALLÅ när hade jag mens senast? Whaaaaat är jag redan i v 11?????

koko
det är sant! ååååh vad skönt!!!!! Kraaaaam!!

passion
ja men när blev det ett handikapp att vara man??? varför skulle inte de klara sig själva så som vi förväntas av oss? Men samtidigt, de är bortklemade av sina mammor så då är det ju till sist kvinnornas fel att de är som det är i alla fall. För de kan ju inte tänka själva hur de vill styra sina liv.

Haha, ja precis.

nenne -

I mitt fall är det helt och hållet mitt eget fel när jag känner att jag måste vara "stark" och självständig inför sambon fast jag egentligen inte alls orkar. Min sambo ställer inga som helst såna krav på mig, utan det är helt och hållet jag, mitt pucko.

Passion/Nenne: go girls! Ni har så kloka tankar både två. Det finns ju inga sätt att lösa det här men det enda bra här är väl att man har ngn att dela sina tankar med, kanske känna igen sig i. Inte för att det löser ett skit men man kanske kan må bättre i ngn sekund iaf.

muggles
jag vågar inte tänka på hur jag hade mått om inte ni i tråden hade funnits! Det finns ju ingen annan att dela det med av mina andra vänner. För det första så hör de inte av sig längre, jag har ju inte orkat umgås med dem ändå eftersom jag tyckt det var så jobbigt med deras gravida magar och för det andra så är det jobbigare att tala om det högt än att skriva om det. Jag börjar ju gråta en dålig dag bara någon frågar hur jag mår.

Piss och pest och senapsgas

kääänguuuuuuuu! Var är filmen?!?!