Tantvarning 4

Ja ibland sätter "alzhimers light" in och man glömmer allt sånt där självklart som tex. att kläder ska vara bekväma redan när man köper dem.

Mulle: jag gillar dina köttbullar hundra gånger mer än de där olika läskiga spökena du haft någa dagar!

Men lilla blomman, det är klart att det känns i hjärtetrakten. Jag skickar omedelbart styrkekramar till dig, och vet du vad. Jag fick en chokladbit av sonen, den ger jag dig. Som fredagslyx.

Ja, se dessa försäljare, man undrar hur det tänker egentligen?? Sluta tjafsa med oss tanter, det räcker att ni lurar tonåringarna till vansinnes-köp. Visst, det är väl därför dagens flickor springer omkring, o ser ut som om de glömt nått plagg någonstans.

Mulle; Fy bubblan, att folk orkar vara sådär meningslöst jobbiga Vadå serviceyrken???????????

Förstår om det är mycket känslor nu. Inte så konstigt att du då känner dig spröd. Och när spänningar släpper kommer ofta tårarna som ett brev på posten. Här kan du alltid lägga huvudet mot en cyberaxel. Kramar om.

Gud ske pris för cyberaxlar!

Ni betyder verkligen massor att ni finnas och bryr er!

Här kommer ett par axlar till.


Du vet Passionsblomma, den här processen som drar igång nu den _är_ väldigt känsloladdad. dEt är inte så konstigt att du blir sentimental och gråtmild. Det är ngt slags ödmjukhet inför livet och det stora och förunderliga i allt. Jag hoppas så att din längtan ska få sin belöning och under tiden tycker jag att det där med att söka lugn och frid i kyrkan låter alldeles utmärkt! Speciellt om det är en bra präst såklart,m och det tror jag att Mulle präst måste vara!

tonårsmorsan, jag skrattade åt din härliga betraktelse från ålandresan. Blir nästan lite ömhjärtad inför tanken på de där ungtjejerna med sina silikonisar. KLart de måste få titta ut lite, hur ska de annars få känna att det var värt pengarna om ingen ser dem!

Jag ahr just skrikit åt min sambo i telefon för att han inte fattar ett enda jävla skit, så faktiskt är det bara ni som fattar och som vet något om min dag.
Varför är de så förbannat pantade ibland de man lever med?
Jag borde lägga mig nu, jag är helt färdig.

Jag känner mig faktiskt lite sorgsen i hjärtat nu då jag tänker på att bröllopet inte blir av denna sommar. Nu, då jag läser om de som börjar komma till vägs ände i sin väntan, så känns det så trist att inte ens ha ett datum eller ens ett antagande om när det kan bl i aktuellt igen.... Tänker på att vi borde ha varit i full fart med ett intensivt förberedelsearbete nu...

Ja bröllop. Det var väl därför vi alla hamnade här från början. Men så ville livet helt plötsligt annorlunda och så flyttades datumet fram och sen hände något igen och så sköts planerna på den ovissa framtiden. Och nu vet man varken ut eller in eller om man någonsin blir gift eller... Men vaddå, har man väntat i över 20 år kan man väl vänta lite till. Suck...