• Kjell Präst

    Fråga prästerna 7

    Prästtråden rullar vidare! Fortsätt fråga om kyrklig vigsel och annat som rör kyrkan. Den senaste tråden hittar ni här:
    www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3162259.html

    Redan här i trådstarten svarar jag på två av de vanligaste frågorna:
    1) Svenska kyrkans ritual för vigselgudstjänst har plats för tre psalmer. Om brudparet så önskar kan man dock välja att avstå från en och alltså bara ha två psalmer i vigselgudstjänsten.
    2) Brudöverlämning - dvs att brudens pappa överlämnar henne till brudgummen i kyrkan - är inte en svenskkyrklig tradition och det är därför oftast upp till varje enskild präst att säga ja eller nej till detta

  • Svar på tråden Fråga prästerna 7
  • marsros

    Superfin, men jag har snott sen från SK hemsida så den kanske har en annan plats i gudtjänster och inte passar på bröllop. Men för mig är det den perfekta texten på mitt bröllop. Det är ju hela poängen med att vi ska ha ceremoni i kyrkan. Den sammanfattar ju allt vi vill och önskar.

  • Tooticki
    Sonja68 skrev 2009-02-20 11:59:00 följande:
    Hej Kjell!Jag och min älskade ska gifta oss i april. Vi har varit ett par i nio år och vi har två små barn tillsammans, 3,5 och 6 år gamla.Min sambo är från ett annat land och är inte troende (säger han, men ibland undrar jag, han har stor respekt för Gud...), går inte gärna i kyrkan osv. Eftersom jag är troende sedan barnsben, om än jag kanske inte lever så fullt ut till punkt och pricka, så när vi bestämde oss för giftermål kändes det viktigt för mig att få göra det i kyrkan inför Gud.Många tankar och frågor har dock dykt upp i huvudet. Jag känner mig inte värdig att vigas i kyrkan på något vis, eftersom jag varit gift tidigare med en annan man och nu förstås är skild. Kan prästen vägra att viga oss eftersom jag tidigare varit gift?Känner mig så syndig inför Gud eftersom jag 1) VArit gift och det slutade med skilsmässa, 2) levt som sambo i 9 år och dessutom skaffat barn utan att vi varit gifta.Min blivande man har tidigare INTE velat gifta sig av olika skäl (mest ekonomiska, då han vill ha ett stort bröllop, samt pga att vi kommer från två olika länder, byråkrati mm)och jag har känt att jag inte kan gifta mig igen i kyrkan pga ovannämnda skäl. Borgerligt har inte heller känts så bra eftersom jag har en barnatro och vill att vårt äktenskap blir välsignat av Gud. Jag har haft svårt att förlåta mig själv för att mitt första äktenskap slutade med skilsmässa men känner samtidigt att jag gjorde det rätta istället för att fortsätta låtsas vara någon jag inte var, låtsas älska när kärleken tagit slut, skaffa barn efter 8 års äktenskap med någon som jag kände att jag inte kan älska på det sätt han förtjänar. Jag försökte vara så ärlig som möjligt och avslutade äktenskapet. Med min nuvarande man/sambo kände jag ganska snart att det stämde och vi ville bilda familj. Vi har gått igenom många, svåra hinder på vår väg och känner att kärleken och förhållandet fördjupats. Jag blev förstås glad när han nu äntligen föreslog giftermål och även har gått med på min önskan att vigas i kyrkan. Men nu brottas jag med dessa tankar.Kan man verkligen förvänta sig Guds förlåtelse och välsignelse och gifta sig en andra gång i kyrkan med tanke på min bakgrund?
    Hej Sonja,

    Jag är inte präst men tänker ändå ge min syn på saken. För att besvara det praktiska först; ja, en präst kan vägra att viga er pga att du varit gift tidigare. Jag tror dock att det är ganska ovanligt att präster gör det idag då skilsmässor har blivit ganska vanliga. Om du är orolig över detta tycker jag att du ska ta kontakt med den församling där ni ska vigas och be om ett samtal med prästen, kanske ska du gå själv första gången och berätta om de tankar du har. En bra präst kan hjälpa dig att tänka i nya banor och tolka din situation utifrån ett kristet perspektiv.

    Det löfte vi avger när vi vigs inför Gud är ett "viljelöfte", dvs vi kan inte garantera att vi ska älska den personen för resten av vårt liv, men vi kan lova att försöka! Vad jag kan utläsa av det du skriver så försökte du verkligen i ditt första äktenskap, och ibland kan man inte göra mer än så! Det är tråkigt när relationer inte håller, men ett äktenskap ska aldrig vara på en individs bekostnad.

    Ditt och din sambos förhållande låter kärleksfullt och sunt, ni har gått igenom mycket tillsammans och nu vill ni ta detta steget. Oavsett vad ni gjort eller upplevt tidigare så är det framtiden som gäller nu: du, din blivande man och era barn!

    Gud ser på oss med kärlek, respekt och förlåtelse. Gud är en kärleksfull förälder som mottager oss med öppna armar när vi återvänder till honom. Du har redan "gjort bot" (om det är så man vill se det) genom att bearbeta och fundera på ditt förra äktenskap, din nuvarande situation och ditt framtida giftermål. Jag tror att Gud kommer välsigna ert äktenskap med glädje!
  • Jeez

    Jag är inte Kjell, men också präst och talar för Svenska kyrkan.

    Som medlem i Svenska Kyrkan har man rätt till en kyrklig vigsel -oavsett om man varit skild eller inte. Om en präst av någon anledning inte vill viga ett visst par så är det en fråga mellan denne och arbetsgivaren (dvs kyrkoherden). Paret ska få sin vigsel. En präst som anger skälet att man varit skild kommer med stor sannolikhet att få svara upp för den teologin det ger uttryck för, sin förhållning, människorsyn, syn på just förlåtelse etc. Att neka en vigsel är alltså inget man som präst gör "lättvindigt" och det ska finnas starka skäl (och med det menar jag att utifrån Svenska kyrkans syn så är skilsmässa i sig inte ett starkt skäl).

    I övrigt, vad gäller förlåtelse och Gudssyn och allt det där så håller jag med Tooticki till fullo. Oroa dig inte! Ta chansen i mötet med prästen och red lite i dina egna känslor. Det låter som att du framför allt behöver förlåta dig själv. Gud har redan förlåtit!


    Sonja68 skrev 2009-02-20 11:59:00 följande:
    Hej Kjell!Jag och min älskade ska gifta oss i april. Vi har varit ett par i nio år och vi har två små barn tillsammans, 3,5 och 6 år gamla.Min sambo är från ett annat land och är inte troende (säger han, men ibland undrar jag, han har stor respekt för Gud...), går inte gärna i kyrkan osv. Eftersom jag är troende sedan barnsben, om än jag kanske inte lever så fullt ut till punkt och pricka, så när vi bestämde oss för giftermål kändes det viktigt för mig att få göra det i kyrkan inför Gud.Många tankar och frågor har dock dykt upp i huvudet. Jag känner mig inte värdig att vigas i kyrkan på något vis, eftersom jag varit gift tidigare med en annan man och nu förstås är skild. Kan prästen vägra att viga oss eftersom jag tidigare varit gift?Känner mig så syndig inför Gud eftersom jag 1) VArit gift och det slutade med skilsmässa, 2) levt som sambo i 9 år och dessutom skaffat barn utan att vi varit gifta.Min blivande man har tidigare INTE velat gifta sig av olika skäl (mest ekonomiska, då han vill ha ett stort bröllop, samt pga att vi kommer från två olika länder, byråkrati mm)och jag har känt att jag inte kan gifta mig igen i kyrkan pga ovannämnda skäl. Borgerligt har inte heller känts så bra eftersom jag har en barnatro och vill att vårt äktenskap blir välsignat av Gud. Jag har haft svårt att förlåta mig själv för att mitt första äktenskap slutade med skilsmässa men känner samtidigt att jag gjorde det rätta istället för att fortsätta låtsas vara någon jag inte var, låtsas älska när kärleken tagit slut, skaffa barn efter 8 års äktenskap med någon som jag kände att jag inte kan älska på det sätt han förtjänar. Jag försökte vara så ärlig som möjligt och avslutade äktenskapet. Med min nuvarande man/sambo kände jag ganska snart att det stämde och vi ville bilda familj. Vi har gått igenom många, svåra hinder på vår väg och känner att kärleken och förhållandet fördjupats. Jag blev förstås glad när han nu äntligen föreslog giftermål och även har gått med på min önskan att vigas i kyrkan. Men nu brottas jag med dessa tankar.Kan man verkligen förvänta sig Guds förlåtelse och välsignelse och gifta sig en andra gång i kyrkan med tanke på min bakgrund?
  • Jeez

    kanon!


    marsros skrev 2009-02-20 12:08:48 följande:
    Superfin, men jag har snott sen från SK hemsida så den kanske har en annan plats i gudtjänster och inte passar på bröllop. Men för mig är det den perfekta texten på mitt bröllop. Det är ju hela poängen med att vi ska ha ceremoni i kyrkan. Den sammanfattar ju allt vi vill och önskar.
  • Jeez

    *harklar mig* Ibland blir det fel, jag menar inte att jag talar för hela Svenska kyrkan utan att jag talar om SVenska kyrkans regelverk och som präst i Svenska kyrkan (andra kyrkor kan ha/ har annan syn på saker)


    Jeez skrev 2009-02-20 12:32:44 följande:
    Jag är inte Kjell, men också präst och talar för Svenska kyrkan.Som medlem i Svenska Kyrkan har man rätt till en kyrklig vigsel -oavsett om man varit skild eller inte. Om en präst av någon anledning inte vill viga ett visst par så är det en fråga mellan denne och arbetsgivaren (dvs kyrkoherden). Paret ska få sin vigsel. En präst som anger skälet att man varit skild kommer med stor sannolikhet att få svara upp för den teologin det ger uttryck för, sin förhållning, människorsyn, syn på just förlåtelse etc. Att neka en vigsel är alltså inget man som präst gör "lättvindigt" och det ska finnas starka skäl (och med det menar jag att utifrån Svenska kyrkans syn så är skilsmässa i sig inte ett starkt skäl).I övrigt, vad gäller förlåtelse och Gudssyn och allt det där så håller jag med Tooticki till fullo. Oroa dig inte! Ta chansen i mötet med prästen och red lite i dina egna känslor. Det låter som att du framför allt behöver förlåta dig själv. Gud har redan förlåtit!
  • Sonja68

    Tack snälla (jag gråter av lättnad)! Har verkligen försökt rannsaka mig själv och vad som gick fel första gången, det har jag tagit med mig som en lärdom i mitt nuvarande förhållande och jag tar absolut inte lättvindigt på det här med äktenskap. Men någonstans här på tråden har jag läst en prästs kommentar att han/hon inte fattar hur man tänker när man först bor ihop i massor med år och skaffar barn för att sedan gifta sig...Det fick mig att börja fundera. Att skaffa barn med någon är för mig det absolut största och mest ansvarsfulla "uppdrag" man tar på sig och det måste kännas absolut rätt till 100 procent. Efter åtta års äktenskap så var min dåvarande man trött på att vänta och vi kom till en punkt då det var dags att se sanningen i vitögat. Jag trodde hela tiden att det var min egen omognad som gjorde att jag inte kände mig redo att skaffa barn, men insåg när vi kom till denna punkt att det inte kändes rätt med HONOM! Det var en fruktansvärd jobbig och hemsk insikt och jag lovar, jag sökte verkligen hitta lösningar och utvägar, mina föräldrar är Leastadianer så du kan ju tänka dig vilken press jag hade på mig!
    För mig har det faktum att jag och min sambo skaffat barn varit det absolut största tecknet på vår kärlek till varandra och att vi "menar allvar" och det kommer kännas fantastiskt när vi får blir en "hel" familj i Guds närvaro! TACK för dina värmande ord, ibland behöver man få en objektiv synvinkel från någon.Kram.

  • marsros

    Vad bra då ska jag be henne läsa den.


    Jeez skrev 2009-02-20 12:33:26 följande:
    kanon!
  • Kjell Präst
    Jeez skrev 2009-02-20 12:32:44 följande:
    Jag är inte Kjell, men också präst
    Men jag är faktiskt Kjell och håller med både Jeez och Tooticki. Visst kan ni gifta er i kyrkan! Gud är perfekt, ingen annan av oss är det. Eller som en präst en gång sa: "Du är inte okay, jag är inte okay - men det är helt okay"
    Lycka till!
  • Sonja68

    Tack Kjell!

    Det var ett bra citat, det ska jag lägga på minnet
    Kjell Präst skrev 2009-02-20 12:45:26 följande:


    Men jag är faktiskt Kjell och håller med både Jeez och Tooticki. Visst kan ni gifta er i kyrkan! Gud är perfekt, ingen annan av oss är det. Eller som en präst en gång sa: "Du är inte okay, jag är inte okay - men det är helt okay"Lycka till!
  • Jeez

    *tacksam att du valde att inte plocka ut citatet där jag lider av freudiansk hybris och talar för Svenska kyrkan som helhet*
    Kjell Präst skrev 2009-02-20 12:45:26 följande:


    Men jag är faktiskt Kjell och håller med både Jeez och Tooticki. Visst kan ni gifta er i kyrkan! Gud är perfekt, ingen annan av oss är det. Eller som en präst en gång sa: "Du är inte okay, jag är inte okay - men det är helt okay"Lycka till!
Svar på tråden Fråga prästerna 7