Fråga prästerna 7

Jag förstår att vissa tycker vi är lite märkliga som väljer kyrklig vigsel fast vi inte har tron.

Men detta med att lova inför gud. Det är ju själva löftet som är det viktiga! Sen vem man lovar inför gör väl ingen skillnad? Det är ju ens partner man lovar!

Om vi bara skulle viga folk som säger sig vara uttalat kristna så fick vin inte så mycket att göra. Jag tror att Gud gläds åt varje par som väljer att öppet manifestera sin kärlek genom att gifta sig. Och vem är prästen att gradera människors tro? Att det ofta händer något speciellt när man står i kyrkorummet kan många vittna om, vem säger att "traditionen" eller "mysigheten" inte är Guds sätt att visa sig för de som inte kallar sig troende?
Det enda jag som präst invänder mot , vare sig det gäller dop, vigsel eller begravning, är om man vill välja bort de kristna inslagen så mycket som möjligt. Men accepterar man kyrkans ordning med psalmer, böner och bibelläsning så är man välkommen även om man själv inte kallar sig troende.

mycket bra sagt!

Kjell Präst skrev 2009-05-15 09:46:08 följande:

MulleNuh: Ja, jag håller med, löftet är det viktiga. Jag har absolut inget emot icketroende som väljer kyrkligt bröllop, jag kan förstå varför man väljer ett kyrkligt bröllop. Jag utgår nog bara från mig själv, jag har inte alltid varit troende och om jag inte hade varit det skulle jag nog inte varit bekväm med ett kyrkligt bröllop.

Jag menar inte heller att prästen skulle gradera människors tro, jag menar bara att jag funderar över varför en icketroende skulle vilja ha ett kyrkligt bröllop. Självklart ska alla som vill vigas i kyrkan få göra det! jag är för en öppen kyrka.

"Jag tror att Gud gläds åt varje par som väljer att öppet manifestera sin kärlek genom att gifta sig." Det var nog den meningen jag fiskade efter :)

Tack, skönt att få se det ur era synvinklar!

Så länge man inte börjar kritisera tron och vill ändra vigselordning, tona ner gudssnacket etc så tycker jag det är ok om man som icketroende gifter sig i kyrkan. Jag är troende men min blivande är inte det.

Hej. Tycker ni denna sång är olämplig i kyrkan under vigseln?

Odyssevs av Björn Afzelius.

Jag har kuskat genom landet hundra gånger upp och ner,
snart har jag sett varenda mätbar fläck sv Sverige.
Höga kusten gör mej lyrisk, Oviksfjällen gör mej stum,
och Indalsälven gör mej gråtmild in i märgen.
Det är ett härligt land vi bor i!
Det är kargt och det är vilt,
och understundom är det vackert som en dröm.
Men jag har aldrig sett nå't vackrare än du, min älskade.

Jag har druckit hembränd akvavit med jägarna i norr
tills dess jag trodde deras gräsliga historier.
Och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på Öresund;
Jag blev så full så jag får nog aldrig gå ombord igen.
Nyrökt sik är bäst på Ulvön,
porsen skall man göra själv;
Jag har provat varje smak och varje dryck.
Men jag har aldrig smakat nå't så gott som du, min älskade.

Jag har framfört mina drapor flera tusen gånger om,
snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen.
Jag har trampat varje tilja, jag har stått på varje scen,
en lyckad afton kan det bli rena förbrödringen.
Svensken är en dyster jävel,
men han bär på nå't stort;
Han kan ta i och för det mesta är han stolt.
Men jag har aldrig sett nå't stoltare än du, min älskade.

Jag reser utomlands ibland för att behålla mitt förstånd,
och för att känna att jag faktiskt har passioner.
Då far jag ner till sydeuropa för att njuta på cafè
av Nya Gardets anarkistiska visioner.
Byråkraten i min skalle
han får sitt i detta land,
sinnligheten den får sitt nå'n annanstans.
Men jag har aldrig kännt en sinnlighet som din, min älskade.

Jag har lovat gröna skogar, jag har också lovat guld,
och ett par stycken har jag lovat evig trohet.
Och jag har kännt att det var sant, men när jag ställs inför ett svek
så blir jag hemsk, då vill jag skåda hjärteblodet.
Vill du resa vid min sida
så kostar det en del,
men det är futtigt jämfört med vad det kan ge.
Det är inte lite jag vill lova dej ikväll, min älskade!

Fin text,fast en del mindre vackra ord och lite provocernde text för en del kanske...,blev nyfiken på hur den lät...
Här är en länk

Märta81, jag tycker att den passar bättre under en ev fest efteråt. Både att det är svordomar och att jag undrar vad det där löftet är värt (självfallet en tolkningsfråga -men så är det ju alltid).

Vad står sången för för er? Vad tänker ni kring den? Kring varandras historia? Kring den egna? Vad vill ni säga med den?

Låten känns som mig, har alltid tyckt att Afzelius varit en underbar artist och jag tycker att det är en fantastisk kärlekssång.Sinnlighet och stolthet är något jag värdesätter oerhört mycket och det känns på något sätt som att det är min låt till min karl. Den stämmer in väldigt bra, med ett fåtal rader som undantag, men jag kom på en lösning där efter ett litet tips. Hur tänker du kring löftet, eller snarare vad är din tolkning av det?

Jag hör det som att sångens jag är en person som är väldigt spontan och temeperamentsfull. Som har de stora känslorna. Som "lätt" ger löften, men som när relationen blir knögglig släpper lika snabbt.