I vått och torrt (del 5)

Ja, det enda jag ville var att få reda på om mina äggledare ser ut som de ska, och istället blev jag helförvirrad och vet ingenting om huruvida det ser bra ut eller inte... Hon sa att jag har äggstockar och livmoder (surprise!), men ingenting om hur de ser ut. Fick ärligt talat inte så bra intryck av henne, hon verkade lite virrig och förklarade ingenting. Jag visste ju inte vad jag skulle fråga heller. "Har jag fina äggstockar?"

Men visst, jag kan ju ta Pergotime och göra testerna när det funkar med jobb och så vidare. Men det känns som jag blir mer stressad nu än jag var innan. Vill ju helst ta det lite som det kommer, men nu blev det plötsligt oerhört stressande. Ska prata med maken om se vad han tycker.

Angående träning så tränar jag nog ganska hårt. Har svårt att hålla igen, tar oftast ut mig ordentligt. Jag kanske borde minska intensiteten, även om det är svårt. Eller byta ut en del träningspass mot powerwalk eller annan lättare träning.

Nu ska jag ta en dusch och trösta mig med ett glas vin och en bok innan jag kryper i säng. Tack för att ni finns!

Blommis - Lite komiskt att vi låg och stretade på benen i varsin gynstol samtidigt... Kram och hoppas äggblåsan är riktigt på G!

Lanovia, håller tummar och tår för att dina ömma bröst inte bara beror på trädgårdsarbete och indianer

Har molvärk och lite ömma bröst samt illamående. Men nu har jag ju fått mer eller minder bekräftat att det inte är nåt, så nu hoppas jag indianerna behagar dyka upp i tid, de fegisarna...

Hm, vet du vad jag tror?
Jag tror att hon ställt in sig på att du vill ha snabbast möjliga hjälp till ett plus, och misade att du mest ville bli lugnad att allt ser normalt ut.
Alltså, hon hoppade över ett par steg där.

jag förstår att du känner dig helt tagen på sängen. så kände jag med, jag ringde för att prata om en ev. gynkoll och kanske spola äggledarna, men fyra samtal senare sitter man och sak meddela sambon att han ska r**ka i en burk och de pratade om plocka ut ägg och allting.
jag som verkligen sagt "blir det så blir det"

Faktum är att jag tänkte på det idag, att lite lite lite känner jag att det hade ju varit roligare "att kunna själva" Fast det är mina ägg och sambons spermier det gäller och fast och trots allting.
jag vet inte, någonstans ligger det en jäkla massa duglighet och prestation i det här med barnalstrande och potens, förmåga och fruktsamhetverkar det som...

Och så kan jag bli lite rädd och tänka:"jaha, kan det nu bli så att ett skitägg med kass kvalité kan bli befruktat av en jäkla B-simmare bara för att det insemineras, så en som inte kunde simma så bra får bli vinnare ändå bara för att den slapp simma så mycket?"
Urfånigt kanske, men någon kanske fattar vad jag menar?
Typ att gör man som man brukar, ja då är det stjärncellerna som triumferar...och nu kanske det blir något som aldrig skulle fått bli annars...
Fy vad fånigt, men den här tråden är väl till för att man ska kunna säga det där man tänker och känner som man kanske inte säger till alla...?

Blommis, jag förstår PRECIS vad du menar! Jag känner inte riktigt igen mig i att de "dåliga" simmarna eller äggen är sämre att få till det med, men däremot i att fertiliteten blir en prestation. Jag har inget emot att ta emot all tänkbar hjälp, så länge det fortfarande är mina och makens komponenter, men skulle det visa sig att det inte funkar - DÅ skulle jag känna mig värdelös, okvinnlig och kass. Att vi behöver lite hjälp på traven gör mig egentligen ingenting, bara det funkar med våra simmare/ägg till slut.

Självklart kan man säga vad man vill här, det är det som är så skönt!

Vill trösta er som ger er in i "gröten" nu. Jag tyckte det var oerhört jobbigt med alla mediciner, alla tester, allt flängande till grannstaden, flera misslyckanden, alla pissdagar då man som sagt mådde piss.
Men nu har jag min älskade lilla dotter här och allting var såklart värt att gå igenom.
Det bästa är att acceptera att nu ser livet ut såhär ..... prover, prover, tider, sprutor....
Visst är det orättvist men trösten är att det kan gå bra med hjälp.
Kram till er.

Förresten, jag har hört andra som genom VUL bla har fått veta om de har haft ÄL eller ej. Blommis, du fick ju veta att du hade äggblåsor (bra eller dåligt, men de var där ju iaf). Jag kände inte att jag fick veta någonting! Jo, att jag HAR äggstockar och livmoder, men det misstänkte jag ju redan...

Tänkte mysa i soffan med ett glas vin och desperate housewifes, men nejdå! Kanal 5 har vi inte just nu, pga att panelen på utsidan av huset buts ut. Grr! Tror det är lika bra att jag avslutar denna dåliga dag... God natt!

Tack för tröstande ord, Betty!

Känner bara att jag inte är där egentligen, rent mentalt. Jag känner egentligen att det är helt ok att det tar lite tid, jag har ett bra liv under tiden. Men plötsligt kastas jag in i detta, vilket jag inte är säker på att jag är redo för...

Ja, förlåt att jag skrattar! Tänk om hon sagt: nähä, här fattas det visst några delar....

Nej det blev alldeles fel för dig det här och jag tror du måste få smälta ngn dag och kanske helst träffa ngn annan? jag fick faktiskt frågan av den gulliga sköterskan på UL idag om någo pratat ordentligt med mig så jag hängde med, eller om jag bra kände mig skickad...

"Jo, ganska skickad" sa jag där jag stod med trosorna i näven...

Jag hoppas du får sova gott gumman! Kram!

Nej just precis, du har inte alls tänkt dig in i ett sådant skede!

Ring och prata med dem om detta tycker jag! Fråga hur deser på det och så!

Tack vännen!

Det är skönt att man inte är den enda som stått och plötsligt lärt sig mer om sin egen kropp än man föreställt sig förut...
massa nya ord och saker och åka hit och dit. Jag är inte alls jätteledsen att jag är arbetslös just nu kan jag ju säga...

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-04-14 21:09:09 följande: