" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
Riktigt roman-långa inlägg har det blivit.
Tinga, stor kram till dig! Inte för att det är någon tröst men jag tyckte mest att det var förjäkligt att vara hemma med Iris, jag kände inte att jag hade något liv kvar för hon var så jobbig, men någon gång runt ettårs åldern så vände det. Fast nu när hon börjat trotsa så här så är det inte riktigt lika roligt förstås...
Måste ni äta på öppna förskolan? Det tror jag inte att jag brydde mig om med Iris faktiskt, vi åkte hem till ätdags. Inte blev Iris sjuk av att vara där heller vad jag minns, dagis däremot är ju en helt annan femma, suck.
Borde ringa gyn men jag tycker jag springer så mycket på olika saker hela tiden så jag är så trött på läkarbesök. Idag ska jag till sjukgymnasten nu om en halvtimme och i eftermiddag ska jag till ortopedläkaren. Behöver ju inte oroa mig för eventuell kortisonspruta nu i alla fall.
Liten, hoppas du inte blir sjuk nu när ni har en sådan mysig helg på gång!
Vänner och Tinga: jag kanske var lite orättvis när jag sa att de andra drog över. Det som hände var att det blev mkt frågor på de första två presentationerna och frågor vill man ju ha. Det är bra med interaktion och frågor, det visar att folk har förstått och är intresserade. Därför ville inte moderatorerna bryta det och det kan jag förstå. Felet var att kaffepausen var planerad till bara 15 min - hade den varit planerad till 30 min från början, kunde man ha kortat den och kört presentationerna enl plan. Jaja, man lär sig... Jag har fått bra kritik från olika håll iaf. Och en kollega fick höra från en deltagare bla att "jag har aldrig hört xxx prata så fort" 
Tinga: sådär har jag också känt. En gång sa jag till min man att jag ångrade att vi skaffade barn. Det var en situation när jag fortfarande var lite deppad (lätt förlossningsdepression har jag insett i efterhand), Moa hade strulat med sömnen och vaknat extremtidigt och jag var helt förbi av trötthet och trött på "hela skiten". Och jag satt där i min sunk-pyjamas på morgonen och såg framför mig hela dagen med kämpande av att få henne att sova, och ta hand om henne, utan ngn tid till mig själv. Ja det var ingen rolig tid. Men från 1-årsåldern tycker jag det har varit en mycket roligare resa. De blir mer självständiga, de kan mer så att de kan roa sig mer själva, de interagerar mer, de ger mer kärlek tillbaka. Man blir verkligen älskad istället för att bara vara en bekvämlighetsinrättning. Jag tycker det är SÅ bra att du har ringt psykologen för att bryta dina negativa tankar, det är det bästa du kan göra. Du har det jättekämpigt och ingen hade klarat det bättre! KRAAAAM.
Angående öppna förskolan så tror jag vi plockat hem en hel del sjukdomar där ifrån. Eller så är det jag som för över dem från T-banan till Mindre. 
De där hemma mår i alla fall ok idag, men maken tycker att jag verkar må som han gjorde innan han blev sjuk. Sååå upplyftande att höra.
Vänner / BS - förtrots/trots låter inte jätteskoj. Jag antar att det gäller att välja sina drabbningar.
Liten & Muggles - ni anar inte hur skönt det är att höra att ni faktiskt tyckt att det vänt i ettårsåldern. Förvisso vill jag ju helst inte längta dit, utan försöka njuta här och nu också, men eftersom det känns så extremt jobbigt nu måste jag ha något att se fram emot också. Skönt också att höra att det är fler än jag som tänkt tanken att det inte är värt besväret med barn. Man känner sig lätt som ett ufo utan moderskänslor, men det handlar ju egentligen mest om att man är arg på situationen, inte på barnet, eftersom de är för små för att medvetet ställa till med problem. De bara "är", helt enkelt.
BS - innan barnen och jag har ätit lunch och är färdiga att ge oss iväg på eftermiddagen har det lätt gått drygt två timmar, så då är det mindre än två timmar kvar tills mellanmålet. Därför har jag svårt att se hur vi skulle hinna med ett besök på ÖF utan att de skulle behöva äta där.
Har ni andra varit flitiga med besök på ÖF innan barnen fyllt ett år?
Såg nu att du, BS, också tyckte att det vände i ettårsåldern - skönt med ännu mer vatten på den kvarnen. På det viset är jag glad att jag ska vara föräldraledig så pass länge som jag ska, så att jag inte bara får den jobbiga delen utan även den roliga.
Tinga: Hoppas du kommer igång med löpträningen, och att förkylningarna ger med sig nu när våren kommer. Det är ett bra sätt att skapa energi, precis som du säger. Och BRA att du tagit kontakt med psykolog, hoppas verkligen att du kan få hjälp. Både praktiskt så att matningen blir lättare, och att du får hjälp med dina egna tankar. Tror att det är många mammor som känner som du (även med "svagare" anledningar), men få som vågar erkänna det...
Muggles: Ta åt dig av bra kritik!!! Det är lätt att inte kommentera överhuvudtaget om man inte tycker det är bra, så om de säger att det är bra så ÄR det bra! Klappa dig själv på axeln ordentligt, för du har varit jätteduktig!
Kängu: Låter som en härlig dag!!!
Tågjäntan: När var det du hade BF?
BS: Surt med tantbesök... Men häng i, även om du har oregelbunden ÄL så räcker det ju med att du har en ÄL för att det ska kunna ta sig... Hur går det med GI-maten förresten? Har det gett resultat på vikten?
Ego: Ikväll ska vi ska berätta för våra familjer att vi väntar barn. De kommer säkert bli jätteglada, men det känns litet nervöst ändå...
Tinga: Låter verkligen superjobbigt!! *många kramar*
BS: Tråkigt med mens! Hur går det med maten/vikten? Låter juh som att du ändå lyckas träna lite nu iaf?! Skönt!
Ego: Här är det juh mest nattsömnen som krånglar! I natt vaknade A 'bara' tre gånger, och jag känner mig betydligt piggare än jag gjort ett par dagar nu.. Fast om det beror på det eller på att jag la mig nio igår det vet jag inte!
Alltså, jag tror att det skulle funka att ta tag i A's sömn, men förmodligen behöver han nog någon mat påfyllning på natten/morgonen, och då kan jag tänka mig att det är lite svårt att förstå för honom att ibland får han mat och ibland inte..
Well, har för tillfället tagit paus i "upp ordningen av nätterna" tills efter vi varit i sthlm (nästa helg) då jag tänker att det ändå finns risk att det ställer till.. Så tills efter det får jag ha bestämt mig hur jag/vi ska/vill göra..
Var och kollade på huset igår.. Kändes betydligt mindre än vad vi trodde, badrummen var små, och finns inget självklart ställe att ha "master bedroom"(vilket vi iofs misstänkte redan innan visningen..).. Så vi är lite i valet och kvalet om vi ska lägga bud eller inte.. Iofs var det många på visningen så vi kanske inte behöver ta ställning själva öht..
Så mina tankar har börjat vandra vidare lite lagom.. Maken var nog mer på än vad jag var dock..
Tågjäntan: Hoppas ni tycker om sjukhuset!
Ore: Jag fattar inte varför det känns så nervöst att berätta "glada" nyheter för familjen!! 
Jag har varit nervös både när vi hade förlovat oss, skulle berätta att vi skulle gifta oss och när vi skulle berätta att vi skulle ha barn! Jag FATTAR inte varför.. Vet juh att föräldrarna tycker om min make och bli glad över barnbarn..
Sammanfattningsvis, förstår att du är nervös.. 
Men det går juh säkert bra såklart!
Tinga - vi har gått någon gång i veckan till ÖF, från att Mindre var knappt 8 månader. Fast vi har 5 min att gå dit.
Men som du säger, så kanske piff o puff ligger lite senare i utvecklingen, och inte har så mycket glädje av det förrän om ett tag. Det ska ju kännas kul att gå dit, och inte som ett omöjligt företag. JAg har själv inte haft så stort utbyte av föräldrarna där. Skönt att se andra vuxna, men så mycket mer prat har det inte varit.
