Barnkarusellen snurrar vidare

Ore: det var flera som sa att det gick bra men varför har man som tjej så svårt att ta till sig detta?! Jag tänker direkt "det sa de säkert för att vara snälla" för enl mig gick det ju inte så perfekt som jag tänkt mig. Irriterad jag blir på mig själv - borde suga åt mig mer.

Nä om man skulle ta och åka hem och umgås med sin vilding?! Här blir ju - som vi säger i Götet - nog inga barn gjorda idag! (Dvs jag har tömt mig på seminariet, det blir ju en urladdning och svårt att börja på ngt nytt samma dag.)

Jag har haft en superhärlig ledig dag tillsammans med maken... gått i skogen i strålande sol och plockat videkissar, sen gravidyoga och föräldragrupp (som iofs var sådär). Batterierna känns laddade, skönt!

Tinga- Visst hade du träffat logoped angående ätteknik? (jag är ju snart klar log., därför jag undrar). Mitt bästa tips annars är att ni börjar ge något slags näringstillskott, nu är jag absolut inte expert på det men dietisten bör ju veta. Förstår att det är motigt, träffade en del föräldrar till barn med ätproblem under min barnpraktik och de var rätt knäckta av det. Skickar styrkekramar till dig!!

mugglan - får heja på i efterhand och hoppas att du kan ta till dig av komplimangerna!

Tinga - lät himla tungt! hoppas att du får bra tips av dietisten!!

Ego - gillar att det varit strålande vårsol idag!

*tittar in*
tröttare och tröttare, större och större - min man är helt impad av magen han kan inte förstå hur den kan vara och se så stor ut. han har tagit några bilder men vill ha några på bara magen. hmmm... cencur
hostan vill inte ge sig, men i morgon åker vi nog till östra för att få lite info om förlossningen och bb och titta på bilder.

Muggles, hoppas att det gick bra!

Tinga, stora kramar!!!!

Här verkar mensen vara på intåg, suck, det var då fasen vad svårt det har visat sig vara att få till tvåan, och det med en lutealfas på 11 dagar också, brukar nog ha en 14 - 15 i alla fall. Skräp.

BS, Vad tråkigt om det verkligen är tanten som är på väg!

Mugglan, Nu blir jag lite irriterad å dina vägnar. Har de andra gubbarna en max-tid på sina delar får de väl se till att hålla dem! Det är ju en rätt stor del i att hålla föredrag, att man klarar att hålla tiden. Dåligt att det gick ut över dig, som nu fick ett problem på halsen att lösa (att korta din tid)pga andra. Fanns ingen som höll i det som kunde stoppat gubbarna? Skönt att det kändes som att det gick rätt bra ändå, det gjorde det säkert!

Här dör det också folk förresten. Makens farmor har gått bort. Jobbigt med begravning. Men nödvändigt såklart.

Det var förresten jag som såg Svansjön med de från Moldavien! (Från det ena till det andra). Den var verkligen fin! Men inte lika lång som originalet, iaf inte här i stan. 2h 30 min med en paus och det kändes lagom.

Tinga, Usch, vad jobbigt det låter! Jag känner också igen mig lite grann. Jag köpte ju en vagn som skulle klara långa skogspromenader, men kunde inte gå en enda sån på hela mamma-ledigheten. Kunde ju inte gå vettigt på flera månader (och jag var också rätt tränings-inriktad förr). Sen har ju många av oss här inne börjat tröttna lite på slutet av "ledigheten". I början känns det som att man aldrig mer vill jobba (kändes så för mig och då sa mina kompisar att det känns så, men att man kommer ändra sig...) och jag ändrade mig mycket riktigt... Hoppas dietisten kan komma med några goda råd och du är iaf en superbra mamma till dina barn, därom råder inga tvivel! Ibland tänker jag att jag ska berätta ditten och datten från Prinsen när han blir äldre om vad han gjorde och inte gjorde som ställde till det för mig. Försöker få lite perspektiv på det genom att tänka så.

Han har förresten verkligen börjat trotsa nu!! Så till den milda grad att han t.o.m. blir ledsen för att man leker med honom, fast han själv ville det från början. Han vill inte ha sin scarf (svälja saliv vet han inte vad det är), inte sitta på cykeln, inte sitta i bilen, inte borsta tänderna, inte sitta i stolen, inte äta, inte inte äta, inte inte åka bil, ja, ni fattar... Krävande!! Det lustiga är bara att maken aldrig fått lyfta med sig honom från dagis, skrikande och fäktande, men jag har fått göra det flera gånger nu efter att jag inte kommit på fler saker att locka hem honom självmant med. Måste nog läsa om detta i AW:s bok tror jag. För jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det konsekvent. Att kasta riset tillbaka på honom under middagen räknas nog inte som konsekvent och bra hantering... Men men, det är väl bara en fas. Snart har jag min glada going tillbaka! Och det är ju inte varje dag eller jämt, men det har helt klart eskalerat senaste dagarna och igår var det helt hopplöst.

Ska gå och lyssna vidare på Millenium-triologin nu.
God natt alla!

Ore ? jag är med i en bokcirkel som träffas ca en gång i månaden och så har jag ju försökt börja träna ordentligt igen, men förkylningar har ju satt stopp för det, så jag försöker ha en del egna aktiviteter också. Problemet är bara att jag vet ju hur jobbigt det är att vara själv med Piff & Puff, åtminstone när de ska äta, så jag vill inte lägga alltför mycket tid på maken att själv ta hand om dem på kvällarna. Nu har jag faktiskt sprungit en runda ikväll, så jag hoppas att det äntligen ska släppa med förkylningar nu, så att det kan bli lite mer ordning med träningen. Det gör ju också att man orkar mer.

AM ? vi har bestämt att inte ta med Piff & Puff till öppna förskolan den här vintern, pga att det florerar så mycket förkylningar och andra sjukor där. Annars hade det säkert varit ett bra sätt att träffa andra på, men problemet är också att det i princip är omöjligt att få Piff & Puff att äta något alls någon annanstans än hemma, för då blir de så distraherade av allt som händer runtomkring. Dessutom är det ju en extremt kladdig upplevelse, så det känns inte så kul att göra det när man är iväg någonstans.

Det här med föräldragrupp har blivit helt misslyckat för vår del. BVC-tanten som håller i grupperna tyckte att för tidigt födda barn kommer ikapp så snabbt, så att vara med i en grupp för barn födda när Piff & Puff skulle varit födda tyckte hon inte var bra. Alltså kom vi med i en grupp med barn födda ungefär samtidigt som Piff & Puff, men eftersom de barnen är ?äldre? kom vi inte med förrän till tredje träffen och då hade det redan bildats grupper där, som det inte är så lätt att komma in i när man dessutom är så ?exotisk? med både tvillingar och för tidigt födda barn. Alltså har det inte blivit något av att träffa dem utöver BVC-träffarna.

Jag känner två andra tvillingmammor här i stan, men den ena har precis börjat jobba och den andra har även en 2.5-åring, så hon har inte så mycket tid att träffas. Själv har jag lättast att komma ifrån på eftermiddagen, men då har hon hämtat 2.5-åringen på dagis och är inte road vare sig av promenader eller att träffas.

Liten ? ha, ?duka fint och ät tillsammans?; vilken värld lever BVC i? Jag har också fått det ?tipset?, men får jag det fler gånger ska jag bjuda hem tanten på lunch en dag, så får hon se hur det är. Jag behöver både tips, peppning och medömkan. Länken till AW-forumet var bra; ska läsa lite mer på den sedan. Jag förstår att du finner tröst i att läsa om andra som har det värre än en själv; så känner jag också ibland.

Telis ? tack för kramarna! Tänk att cyberkramar kan värma så mycket!

Frejis ? tack för kramen; jo, det är verkligen tungt här.

Mrs B ? tack för kramarna! Ja, jag hoppas verkligen att dietisten ska kunna hjälpa oss. Grattis till avklarad tenta!

Muggles ? jag är säker på att ditt föredrag var jättebra! Typiskt att de gamla stofilerna skulle sabba ditt tidsprogram ? men vad är det för organisatörer av seminariet som låter en av deltagarna ?städa upp? efter de andra?!?

Usch ja, det är verkligen precis som du beskriver med Moas sömn; man bara kämpar och kämpar med det som är problemet och all ens vakna tid går åt till att fundera på hur man ska kunna lösa det. Piff & Puff är ju pigga och glada hela tiden, så att de äter lite är inget som påverkar dem; ?bara? mig. Men jag är verkligen less på att utöver all tid man faktiskt lägger rent praktiskt på matbiten, så är det i princip det enda jag tänker på under min vakna tid och det huvudsakliga samtalsämnet mellan mig och maken. Jag får i alla fall också mycket beröm både av maken och far- och morföräldrar för allt mitt kämpande och tålamod, vilket förstås stärker mig och gör mig glad, men samtidigt gör det ju inte att de äter mer (än?).

Kängu ? japp, vi har träffat en logoped, som har konstaterat att det inte är något fel på killarnas ätteknik. Om ett par veckor ska vi träffa en dietist tillsammans med logopeden, så då blir det ju en genomgång av vad killarna äter och hur mycket, och så får vi se vad dietistens ?dom? blir. Eftersom de hittills inte varit särskilt intresserade av att äta eller att öka sitt matintag hoppas jag att det finns något ?raketbränsle? att tillföra i den mat de faktiskt äter, för att öka energiinnehållet och deras tillväxt.

BS ? tack för kramarna! Vad trist att tanten är på inkommande.

Vänner ? Nej, visst är det tufft när tillvaron inte blir som man tänkt sig. Jag önskar att jag kunde se det positiva i att t ex lätt kunna skjuta på maten, men just nu känns det som att jag t o m gärna hade gått upp två gånger på natten för att mata, bara för att få ha barn som verkligen vill äta.

Idag har jag ringt till psykologen på neo, som jag och maken pratade mycket med under tiden Piff & Puff var inskrivna där. Jag kände att jag måste få någon professionell att prata med, för att bryta den negativa spiral av tankar jag hamnat i. Eventuellt finns det en psykolog knuten till ät-teamet, som nu tar hand om Piff & Puffs ätproblem, och isåfall blir det förmodligen henne/honom jag träffar, men annars är jag välkommen att träffa kvinnan på neo. Detta ska jag forska vidare i imorgon, för jag missade telefontiden hos logopeden idag. Jag har länge försökt att jobba med mina egna tankar kring det här med maten, men jag känner att jag har kört fast och måste få hjälp för att komma vidare. Jag tycker att jag hade stor hjälp av psykologsamtalen under neotiden och jag hoppas att jag kan få lika god hjälp den här gången.

Min mamma har varit här och hjälpt mig idag, och till henne sade jag att om man inte får ut mer av att vara förälder än så här, så är det inte mödan värt. Självklart älskar jag mina barn, men just nu är det väldigt tungt att ta hand om dem. Det är åtminstone en tröst att veta att de inte konstrar med maten för att jävlas, för det är ju inte medvetet. En go? kram från dem hjälper självfallet upp humöret, men just nu räcker inte ens det.

Tinga - heja dig som tar tag i saker! Jag tycker ofta att folk får bra svar i AW-forum. Dessutom vet man i förväg att de är inriktade på ett visst sätt att se på saker, och välkontrollerade trådar. De spårar sällan ur i vild pajkastning som på FL.

Tinga - det har varit många gånger under framför allt lära-äta-processen som jag också tyckt att det kanske inte riktigt är värt det. Men nu när lilltrollan är en sån underbar krabat, med upptäckarlust och lekfullhet, och hyfsat aptit, så har det vänt. Det är väl samma sak egentligen när förhållandet knakar och man mest gnäller på varandra - då önskar i alla fall jag att jag vore singel och fick bestämma själv/rå mig själv. Men när allt sen blir bra med lite arbete - så vill jag aldrig vara utan maken.

EGO - mår piss-illa nu på morgonen. Vet inte var det kommer ifrån, för ingen är magsjuk hemma längre. Maken har känt sig frisk sen i söndags. Och inte är jag gravid heller. Det tar ju emot att börja jobba effektivt - mer än vanligt.

Typiskt om jag blir sjuk nu när vi ska bort i helgen - så härligt om vi missar alla roliga aktiviteter i mars pga 3 veckor magsjuka.

Även jag har förresten hälsat på dagmamman igår, och är inne på att välja det alternativet. Dagis var visserligen rätt ok enligt maken, men vi känner båda att det mindre alternativet samt i augusti är mer "rätt". Hoppas ju att färre barn ger färre baciller. Dessutom är dagmamman 1 person på 7 barn i olika ålder, medan dagis är 1 person på 6 barn (16 i gruppen) i åldern 1-2 år.

Säkert blir det dagis senare, eller när vi flyttar någonstans. Tror bara inte lillskruttan har riktigt nytta av pysselrum o rytmikrum o dyl det första året.

Skönt att ha bestämt sig.