" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
Ahhhh... Telis, trodde du skulle åka utför. Ja, snart är det helg! Attans vad jag har längtat den här veckan. Den började med sömnproblem och förkylning men nu så där lagom till helgen är jag fit for fight igen 
!
Telis - du har väl inte helt gett upp? Jag menar även om du tillfälligt har hoppat av karusellen så ska du ju upp på den igen till sommaren.
Precis!
Lappis, jag vet faktiskt inte om jag vill. Vi får se om eller när det blir aktuellt.
Hmm, det där med manodepressiv känner jag igen, även om jag knappt hunnit in karusellen jämfört med en del av er andra, har ju inte ens passerat antalet försök i genomsnitt, men har ju mina grubblande down-perioder ändå...
Glasögon: Har också valt glasögon på cirka fem minuter de senaste gångerna. Har vanligtvis linser dock, men har börjat fundera på att köpa något mer par glasögon som jag gillar bättre. Mina senaste glasögon är bara "sådär", men jobbet betalade, och jag som ville ha linser ville inte lägga till några extra pengar på dyrare bågar.
Och jag har ganska mycket ben i näsan att hänga upp glasögonen på, ett arv från min mer östeuropeiska släktgren?
Tinga: Skönt att det inte blev en lika urjobbig natt igen, det lät som en total mardröm i mina öron... Och grattis till viktuppgången!!!
För övrigt så skuttar jag upp och ner just nu, jag ska på Madonna 9 aug!!! En kompis efterlyste någon att gå med, hon hade en extra biljett. Den nappade jag på direkt!!!
Ahhhhh... där kom en nyhet! Så det kanske inte blir något ÄD? Har ni totalt, helt och hållet, lagt barn på hyllan? Känns det allt för bra att slippa oroa sig och våndas?
Ore - då ses vi på Ullevi! 
Telis - ursäkta om jag blir närgången/allt för nyfiken. Undrar bara hur ni/du tänker och hur det känns att vara på "andra sidan". Jag är nog själv snart där.
Fy faan vad jag är godissugen nu!
Telis *viskar* hur menar du? 
Lappis, som sagt, vi får se om/när det blir av. Det känns bara inte så viktigt för mig. Särskilt inte när jag läser vad ni andra går igenom, jag känner inte alls likadant eller åtminstone inte lika starkt. Jag känner inte att livet är så dåligt eller att jag går under utan barn, jag känner mig så himla lyckligt lottad som det är.
