" Det är inte själva stödet från våra vänner som hjälper oss mest,
utan den säkra övertygelsen om att de vill hjälpa! "
Glädje, inredningsfrågor, sorg, bilval, trötthet, barnmatsrecept, oro, vintips, lättnad, resplaner, förtvivlan, amning, befrielse, dagisstart,lycka fertilitetstricks - är alla delar av pratet under åkturerna!
Följ på ytterligare en åktur med vår mysiga barnkarusell!
Tack för att ni finns!
BS
Låter verkligen som du har det skittungt nu, minst sagt. Men världen är inte emot dig, även om det känns så! När man känner sig som bottenskrapet så vänder man lätt allt man hör som något negativt, kränkning eller som en spark i magen. Och det gör det hela knappast bättre, utan spiralen nedåt snurrar bara snabbare...
Det är verkligen jättekonstigt att vikten ligger så konstant still! Hur går det med träningen? Har du någon vardagsmotion, förutom träningscykeln? Jag brukar hoppa av bussen en hållplats tidigare, t ex, det tar ju marginellt med tid men några meter extra här och där blir snart flera mil! Se möjligheterna istället för vad du inte kan ta dig för pga ditten och datten.
Det är ju för ditt (och Iris) eget bästa och så menar säkert läkaren också. Vad är det värsta som kan hända om Iris inte får vällingen just den morgonen? Ta tag i det och visa dem att de har fel istället för att leta efter en nödutgång! Läkaren kanske undrar om makens diabetes för att utesluta att den är ärftlig?
Våga se att glaset är halvfullt, det är först då det kan vända! Jag tror på dig och önskar att du orkar vända motgångarna till en positiv, starkare BS! Då klarar du ALLT sen!
Kan inte skriva bättre än dig Nenne 
*skickar öven en god nyttig smoothie till BS*
Bra skrivet Nenneleinen!
Ang okänsliga doktorer: Jag träffade en som talade om att jag borde tänka på vad jag äter, vilket jag behövde, grejen var att när jag kom dit gången därpå och hade gått ner åtta kg, och förväntade mig en liten klapp på axeln och att jag hade varit duktig, så fick jag ett "du går juh inte upp längre iaf".. inte i samma liga som det BS fick höra, men det sved rätt bra, och hade noll motivation att fortsätta minskiningen...
Jag fortsätter att vara ego: Ringde för att få mina provsvar, de var sämre än 5, vilket är skitdåligt. Men hon skulle prata med doktorn på måndag ang mjältoperation, och behandling och höra av sig till mig nästa vecka! Vilket egentligen är bra, för det är inte säkert jag hade klarat av att säga att "nu tar vi tag i det här".. Så det blev ganska bra ändå! Se vad hon säger när hon ringer tillbaka!
*vinkar till nenne*
vink vink, MSW
Hur känns det då? att bollen är i rullning?
Igår somnade sonen efter 35-40 minuter, men vaknade efter 45 minuter, vilket jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.. Men jag gjorde som jag brukar när han vaknar på natten dvs matar och när han slutar äta (somnar) la jag tillbaka honom i sängen.. Resten av natten vaknade han varje-varannan timme.. Kl 3 gav jag upp och tänkte jag tar in honom till oss, det hjälper säkert. Det gjorde det inte! Man blir lite sliten! Hoppas natten som kommer blir bättre!
Förstår det, men någon gång måste du väl göra operationen, om jag förstått det rätt?
Ja, det är nästa steg för att få ordning på värdet... Och det har varit prat om det och på gång så länge nu att det MÅSTE vara dags nu, känns det som! Sen är jag juh rädd att det inte blir bra iaf.. Och hur jag reagerar isf.. Nog det som är största rädslan inför det hela..
