Pappa som ger bort?
hur många här har haft eran Pappa som lämnat över er??
-
-
Svar på tråden Pappa som ger bort?
-
MolsonCanadian skrev 2009-01-19 16:22:16 följande:
Eller så är frågan: Varför inneha ett ämbete vars uppgifter du själv inte tror på?Behandlar man äktenskapet som något romantiskt mumbojumbo så kanske man har hamnat fel?En till präst skrev 2009-01-18 23:54:33 följande:Inte för att det berör mig, men kanske handlar det mer om det diffusa i att avgöra när äktenskapet inletts än att inte ta det på allvar? Visst kan man se det som att äktenskapet påbörjas i och med att paret sagt ja inför karlen i klänning och gett varandra en bit avkapat guldrör, men har man redan flyttat ihop, haft sex och skaffat barn så har väl den (förhoppningsvis) livslånga relationen redan inletts? Det finns ju en gammal klyscha som säger att man väljer varandra varje dag, hela tiden och inte bara en gång framför altaret trots allt.
Jag menar, förr följde ju hela tjocka släkten med in i sängkammaren för att säkerställa att det gick rätt till... det var den tidens definition på ett "ingått äktenskap."
Vad betyder ordet "äktenskap?" Jo, att man ska vara äkta inför varandra, älska varandra och vårda relationen. En lycklig, ogift relation är därför för mig ett betydligt bättre "äktenskap" än vad en miserabel gift relation någonsin kan vara. -
Burre drog visst revolvern snabbare än mig.
-
Här dras förhoppningsvis inga revolvrar, men jag tycker inte det är ok att bli anklagad för att inte ta prästämbetet eller äktenskapet på allvar.Hammerman1 skrev 2009-01-19 16:35:27 följande:Burre drog visst revolvern snabbare än mig.
-
Man ber en bön över båda två när man sätter kronan på huvudet.
Men båda måste ha en krona.
Aleta skrev 2009-01-19 12:04:04 följande:Som betyder att de är oskuld båda två? -
Det är en väldigt tveksam sanning att det alltid är den yngre religionen som tagit över och ändrat på den gamla! Ibland har två religioner levat en lång tid samtidigt och båda har influerats av varandra. Därför kan det precis lika gärna vara en nyare version av den gamla myten som präglats av en modernare religion, inte bara den nya historien som bär spår av den gamla. Om ni hänger med?Aleta skrev 2009-01-19 13:28:19 följande:Jag menar inte att det har något med Johannes döparens att göra. jag menar att man har använt den berättelsen för att ta död på en gammal myt från en annan religion. Det gjordes antagligen inte av författaren/na utan av andra. Däremot tror jag inte att det är så himla sent. När kyrkan bildades så hade den en hel del traditioner, myter och seder att kämpa mot. Man kan se spår av sådant överallt där en ny religion har dragit fram. Inte bara kristendomen.Vissa saker förbjuds och andra inlemmas eller förklaras på ett nytt sätt.Burre Präst skrev 2009-01-19 12:40:41 följande:
T. ex: Om historien om Ishtar tecknats ned ungefär samtidigt som Salome-historien dyker upp så behöver inte likheterna dem emellan vara uteslutande pga av att judarna behövt "slåss" mot gamla sagor utan det kan faktiskt vara berättaren av Ishtar-sagan som inspirerats av Salome.
Detta var bara ett exempel, jag håller fast vid att Salome och Ishtar inte har något alls med varandra att göra
-
Sa jag judar? Jag har tänkt för mycket på dem idag...shakynose skrev 2009-01-19 19:13:08 följande:Det är en väldigt tveksam sanning att det alltid är den yngre religionen som tagit över och ändrat på den gamla! Ibland har två religioner levat en lång tid samtidigt och båda har influerats av varandra. Därför kan det precis lika gärna vara en nyare version av den gamla myten som präglats av en modernare religion, inte bara den nya historien som bär spår av den gamla. Om ni hänger med?T. ex: Om historien om Ishtar tecknats ned ungefär samtidigt som Salome-historien dyker upp så behöver inte likheterna dem emellan vara uteslutande pga av att judarna behövt "slåss" mot gamla sagor utan det kan faktiskt vara berättaren av Ishtar-sagan som inspirerats av Salome.Detta var bara ett exempel, jag håller fast vid att Salome och Ishtar inte har något alls med varandra att göra
-
Ja, vad du inte är överens om med det samfund du tillhör är att äktenskapet är ett heligt förbund. Följaktligen argumenterar du med att Gud hör dina böner oavsett, vilket är irrelevant för saken. Be för folk kan vem som helst göra när som helst för vem som helst. Att reducera äktenskapet till att på sin höjd handla om att be för någon menar jag är att behandla det som ett romantiskt mumbojumbo. Annars hade du förstås köpt ditt samfunds syn att äktenskapet är ett heligt förbund.
En till präst skrev 2009-01-19 16:32:17 följande:
Nu tror jag Du drar lite väl grova och förhastade slutsatser.Hur vet Du att jag behandlar äktenskapet som ett romantiskt mumbojumbo??? Att ÄKTENSKAPET, som samlevnadsform är instiftat av Gud är vi nog överens om, men VAD som konstitutionerar äktenskapet kanske vi ser olika på. Som Du säkert vet har det historiskt sett funnits många varianter på detta. Att man överhuvudtaget gifter sig i kyrkan har inte varit självklart från kristendomens början. I katolska kyrkan är äktenskapet ett sakrament, det har det aldrig varit i lutherska kyrkor.Som jag ser det konstitioneras äktenskapet av ömsesidig vilja att leva tillsammans, offentlighet åt det beslutet, sammanflyttning och sexuell gemenskap. Men offentliggörandet av beslutet att leva tillsammans kan ske på rådhuset lika väl som i kyrkan. För min del skulle jag gärna se att det blev så för ALLA och att den som har en tro av något slag sen kunde ha en ceremoni inom ramen för sin religion, som det fungerar i stora delar av världen.När vi nu HAR vigsel i kyrkan så tillhör jag dem som är ganska noga med hur det får gå till, vilket retar somliga och gläder andra. -
Eller så handlar det om att En till präst inte delar den äktenskapssyn som Svenska kyrkan har, vilket blir konstigt när h*n samtidigt ska representera den och dessutom utöva i sitt ämbete.
Hammerman1 skrev 2009-01-19 16:34:56 följande:MolsonCanadian skrev 2009-01-19 16:22:16 följande:Inte för att det berör mig, men kanske handlar det mer om det diffusa i att avgöra när äktenskapet inletts än att inte ta det på allvar? Visst kan man se det som att äktenskapet påbörjas i och med att paret sagt ja inför karlen i klänning och gett varandra en bit avkapat guldrör, men har man redan flyttat ihop, haft sex och skaffat barn så har väl den (förhoppningsvis) livslånga relationen redan inletts? Det finns ju en gammal klyscha som säger att man väljer varandra varje dag, hela tiden och inte bara en gång framför altaret trots allt. Jag menar, förr följde ju hela tjocka släkten med in i sängkammaren för att säkerställa att det gick rätt till... det var den tidens definition på ett "ingått äktenskap."Vad betyder ordet "äktenskap?" Jo, att man ska vara äkta inför varandra, älska varandra och vårda relationen. En lycklig, ogift relation är därför för mig ett betydligt bättre "äktenskap" än vad en miserabel gift relation någonsin kan vara. -
Om du inte delar ditt eget samfunds syn på äktenskapet så är det väl helt riktigt att du har hamnat i fel samfund?
Jag kan också tänka mig en variant att du inte hade klart för dig att Svenska kyrkans syn på äktenskapet är att det är ett heligt förbund när du prästvigdes en gång i tiden. Det kan man tycka är aningens oseriöst - varför vet man inte vad ens samfund betraktar som heligt och som man dessutom vigs att utföra?
En till präst skrev 2009-01-19 16:38:27 följande:
Här dras förhoppningsvis inga revolvrar, men jag tycker inte det är ok att bli anklagad för att inte ta prästämbetet eller äktenskapet på allvar. -
Dags att gjuta lite olja på brasanMolsonCanadian skrev 2009-01-20 07:48:57 följande:Om du inte delar ditt eget samfunds syn på äktenskapet så är det väl helt riktigt att du har hamnat i fel samfund?Jag kan också tänka mig en variant att du inte hade klart för dig att Svenska kyrkans syn på äktenskapet är att det är ett heligt förbund när du prästvigdes en gång i tiden. Det kan man tycka är aningens oseriöst - varför vet man inte vad ens samfund betraktar som heligt och som man dessutom vigs att utföra?En till präst skrev 2009-01-19 16:38:27 följande:
Du verkar ha hakat upp dig en smula på frasen "ett heligt förbund" om äktenskapet. Äktenskapet är, vilket min kollega redan har skrivit, instiftat av Gud. Det vore orimligt att min kollega inte kände till det eftersom dessa ord står med i vigselgudstjänstens inledning som vi grundligen får öva med under vår utbildning.
Däremot är det lika klart att äktenskapet i de protestantiska kyrkorna inte är ett sakrament!
Vore det ett sakrament, då skulle frågan om de ingående parternas tro vara av större betydelse och då skulle vi sannolikt ha en liknande form av äktenskapsskola som förekommer i många katolska länder idag.
Men äktenskapet är inte ett sakrament, det är "en Guds gåva instiftat till samhällets bestånd [och] till människors hjälp och glädje..." (Handbokens inledning, alt 1) vilket innebär att det är öppet för alla oavsett tro eftersom alla är skapade av Gud.
Prästens uppgift i vigseln är att dels se till att lagens krav på äktenskapets ingående uppfylls, dels att förmedla Guds välsignelse och omsorg till brudparet.
Sen skiljer sig synen åt betydligt både mellan och inom de protestantiska kyrkorna vad som konstituerar ett äktenskap, men i grunden håller de flesta med min kollega att det utgörs av en "ömsesidig vilja att leva tillsammans, offentlighet åt det beslutet, sammanflyttning och sexuell gemenskap."
Så varför hon skulle anses vara olämplig, okunnig eller opassande kan jag inte alls förstå.