Det har du verkligen rätt i blomman. En sak som är särskilt underbart med skrivande, är att det finns så mycket att skriva om. Man kan liksom dela upp livet på nått sätt. Nu t.ex skriver jag en del om min pappa, grejer man gjorde som liten. Ja, du vet, diverse stolleprov
Jag har minimal kontakt med honom numera, så det är lite märkligt att händelser ploppar upp, bara så där.
Det gör oxå att man ser saker på ett annat sätt. Jag tror även att skrivandet gör att man blir väldigt lyhörd för saker, o ting. Jag ser skrivandet som en gåva. En present som blir precis vad jag gör med den. Varken mer eller mindre.
Jag tror definitivt att du har det i dig. Men precis som du säger, var sak har sin tid.
Apropå promenader, jag har vart lite trögstartad sedan Lasse blev sjuk. Men nu kan man ju inte hålla sig inne, för det är vår. Som man väntat, o längtat.
Om någon undrar varför jag är vaken mitt i natten. Så vet jag inte själv. Herr Blund har väl glömt sömnpulvret, antar jag
Kramar.