Tantvarning 3

Jävla karl rent ut sagt!! (ursäkta språket men detär motiverat)

Tjejen bor i kvarteret brevid oss, jag och dottern gick dit eftersom hon inte svarar i mobilen. Jag pratade med en polis som uppenbarligen gjorde husrannsakan (eller motsvarande) i garaget och enligt honom hade tjejen gått iväg. Förhoppningsvis till sin mamma även om det var åt fel håll hon gick.

Åh, hon som är så skör ändå!!

Dottern försöker ringa o sms:a att hon får sova här om hon vill.

När jag tänker efter är den australiensiske herren också en jävla karl!!

-Jävla karljävlar!

Usch, jobbigt när sådant kommer nära en själv. Under min lärarutbildning gjorde jag ett arbete om barn med föräldrar i fängelse och det visade sig vara mycket vanligare än jag trodde. Upptäckte att det fanns ett flertal barn omkring oss (i skolan, bekantskapskretsen osv.) som haft en förälder i fängelse vid något tillfälle. En sak jag också blev varse var att det inte alltid är så att omvärlden (eller ens barnen) känner till att den ena föräldern sitter inne. "Utlandstjänst" kan ibland vara ett omskrivning för inlåst. Men likväl jobbigt för alla inblandade. Hoppas det ordnar sig för din dotters kompis.

Tydligen säljer pappan alkohol och droger (vet ej vilka) till ungdomar!!

Telefonerna går varma här hemma nu, vi får se om vi får sällskap i natt...

Vilka olika förutsättningar i livet ungarna får...

Tänk om jag kommer in på den där kriminalvårdarutbildningen! Då kommer allt sånt här bli vardag. Jag kommer att gå hem och gråta, det vet jag redan.

Sådant här vet jagen hel del om, av egna erfarenheter i livet. Men det får vara oskrivet så här på internet tror jag.

Det är så tragiskt att så många som inte borde ha barn skaffar dem iaf. Men det är ännu mer tragiskt att samhället är så otroligt dåliga på att hjälpa dessa barn.

Passionsblomman: Har du hört något mer om jobbet/utbildningen? (Jag gjorde en studiebesök på den anstalten)

Sjukdomar och olyckor har vi fått vår del av i familjen men det här har ju pappan valt själv och det är därför jag blir så arg!!

Jobbar man med det måste man nog lära sig att bli hårdhudad, annars går man under själv. Men lätt kan det inte vara.

Aldrig har du skrivit något jag håller med om mer än detta!!!

Tyvärr har du rätt. Jag önskar du inte hade det.

Ja, livet är orättvist. Men det som utmärker de s.k. maskrosbarnen är att det ändå finns någon annan i deras omvärld som ger dem den kärlek/omtanke de behöver. Ge tjejen en tantkram från oss alla.