Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
Nej, han beskrev det som att han borde i alla fall ha förlovat sig först. Han tyckte det blev ointressant och meningslöst när de redan bodde ihop.
Jag menar ju att sammanboende är ovidkommande huruvida ett förhållande håller eller inte.
Nancy Drew skrev 2008-12-19 16:45:32 följande:
Han tyckte uppenbarligen att det gjorde det, så för honom var nog giftermål något viktigt.
Nej, det är det inte. Det är fortfarande fråga om förmåga att tänka och känna. Om man underkänner människors förmåga att tänka och känna innan de har en egen erfarenhet, så gäller det förstås också så tokiga saker som att skjuta heroin eller hoppa utför ett stup. Om Pelle tänker och känner att han inte skulle må bra av att flytta ihop innan han gifte sig, ska jag underkänna hans förmåga att tänka och känna för att det inte passar ihop med hur jag gör?
Om någon bestämmer sig för att leva i celibat - det händer ju trots allt - menar du då att vederbörande inte har förmåga att tänka och känna att h*n vill leva i celibat om h*n inte har testat motsatsen först?
Givetvis. Och givetvis måste människor få vara glada att de väntade med samboskap tills de hade gift sig. Den sortens finns ju också och det blir himla konstigt om man ska tala i termer av att man "berövar sig själv information" om man inte bor ihop först. Då tar man ju inte särskilt stor hänsyn till hur människor faktiskt känner.
För de som ville se statistik har jag sökt lite. Samtidigt håller jag med om att statistik inte berättar hela sanningen. Man måste själv reflektera över vad siffrorna beror på och om man kan räkna på det sätt som man gör. Men för den som ändå är nyfiken kan ni läsa mer på följande länkar.
Man hänvisar bl.a. till ?SCB:s demografiska rapport, 1995:1, Skilsmässor och separationer ? bakgrund och utveckling?. Som i och för sig inte är helt dagsfärsk.
www.famradsmaland.se/index.php&task=view&id=18&Itemid=16
Här tar de även upp olika riskfaktorer.
SCB har också en färskare undersökning från 2006 som jämför separationer hos sammanboende föräldrar med separationer hos gifta föräldrar.
Se kapitel 5 sida 127 och framåt.
www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0102_2006A01_BR_BE51ST0704.pdf
www.scb.se/templates/tableOrChart____27475.asp
Varför separerar samboföräldrar så mycket lättare än gifta föräldrar? Jag tänker mig att barnfamiljer är ?stadgade? oavsett om föräldrarna är gifta eller inte. Vissa menar att leva sambo är precis lika seriöst som att vara gift. Andra menar att de vill testa förhållandet som sambos först för att sedan göra allvar av det hela genom ett äktenskap. Men om man redan skaffat barn så borde man väl vara seriös med förhållandet? Eller är det så många som skaffar barn med någon de inte är säkra på att de vill dela hela livet med? Jag får tusen frågor i huvudet av sådan här statistik men det kanske inte hör till ämnet riktigt. 
Men så är det klart också att det finns en grupp människor som flyttar ihop och separerar ett otal gånger och på så sätt påverkar siffrorna.
Jag har inte läst igenom dina länkar än, men kommer att tänka på hur det ser ut inom mitt arbetsområde. Där blir man onekligen förundrad över hur "lätt" man flyttar ihop och hur många barn man skaffar, som regel oförhappandes. Jag har nog bara haft att göra med 2 (!) gifta föräldrar. Resten (ett par hundratal?) har varit sambo, men separerat.
Senast igår pratade vi om hur det kommer sig att så många som inte "borde" skaffa barn gör det. Någon nämnde till och med "tvångssterilisering". Inte allvarligt menat, men det går inte att komma ifrån att i mitt arbetsområde är det särdeles vanligt att barn inte verkar göra människor mer "seriösa" eller "stadgade".
