Bebis före/efter bröllopet!! Del 4

Nej, vi kör på som vanligt

lanovia 08 skrev 2008-12-15 13:39:09 följande:

Innan vi började försöka tänkte jag att det får ta den tid det tar. Jag räknade med att det tar lite tid och kände inte att det var något att stressa över.

När jag sedan tog ut min p-ring i samband med bröllopet i augusti började jag plötsligt fokusera oerhört mycket på det. Inte omedelbart, men när vi kom hem från bröllopsresan och livet återgick till det normala igen. Nu kan jag inte förstå att jag inte längtade mer innan... Det är precis som att när jag inte har bröllopet att fokusera på längre så blir det här det allra viktigaste. Jag försöker verkligen tänka som någon här sa, att om man uppnått 9 av 10 saker som man vill ha så kan man inte bara fokusera på den 10:e saken som saknas...

Vad gäller att "jaga" så veckopendlar min man, så det är liksom inte så mycket mer att göra än att ha ett normalt sexliv när han är hemma och hoppas på det bästa... Jag skippar därför äl-stickor och annat, det är liksom inte så stor poäng med att jag får fullt utslag när han är i Stockholm Däremot har jag ganska bra koll på min cykel, min kropp visar gaanska tydliga tecken efter att jag slutade med p-ring. Jag har dessutom haft alla symptom de sista månaderna utan att vara gravid, så nu ska det mycket till för att jag tar ut något i förskott

Oj vad långt det blev!

Ingenjören, jag känner också för tillfället att en väldigt stor del av detta är just att föda min mans barn, eller rättare sagt vårt gemensamma barn, så adoption känns oerhört avlägset just nu. Men det kanske ändrar sig om det visar sig vara det enda alternativet... Däremot är jag inte främmande för att ta emot medicinsk hjälp om det skulle vara nödvändigt och möjligt.

Till er som har, ska få barn som säkert läst en hel del om det:

Ska in på gyn imorgon för ultraljud. Det kan vara äggstockscanser. De sa att jag inte skulle ta för givet nu att det är det, symptomen finns där och jag har en knöl men det kan lika gärna vara en cysta eller liknande. Finns massa andra saker än canser det kan vara.

Som sann katastroftänkare är ju jag själv säker på att det är canser med min tur i livet. Så jag surfar runt och läser vad man gör åt det. Och jag blir fan gråtfärdig. I många fall måste de ta bort äggstockar samt livmoder. I värsta fal även delar av tarmen så man får stomipåse (påse på magen).
Alltså - inga egna barn

Men.. kan man då blir gravid och få ett barn innan man opererar? Asså om det bedöms att spridningen inte är fatal under den perioden. Eller kan cansern sprida sig till barnet?

Ja verkligen. Men samtidigt var det tack vare nätet som jag sökte till gyn.
Har rasat så mycket i vikt och haft otroliga kramper i magen men läkarna på hälsocentralen tog det inte alls på allvar...

Ja, jag blir lite orolig om jag kommer förvandlas till en sån då. Det känns helt främmande för mig nu. Jag är inte barnkär generellt och har aldrig känt någon längtan efter barn. Det är mer "Om han vill ha barn, så kan vi försöka få det. Om han inte vill, så vill inte jag heller." Men när jag läser den här tråden så slås jag av just det där beteendet som jag inte finner bättre ord för än "jakt". Och då tänker jag att jag kanske också blir sån?
Huga.

Ja det sa de också, väldigt ovanligt för unga människor. Men det sa de om fibromialgin med och det har jag haft sen jag var 14 :s

Nä jag ska inte ta ut en massa saker i förskott... gör jämt det. Blir nog inte mycket sömn inatt!