Bebis före/efter bröllopet!! Del 4

Låter som att ni har det mesta utstakat Härligt!!!

....tänk bara på att de flesta har provanställning nu för tiden....upp till 6 månader är inte konstigt......det ska ju inte innebära problem när tjänsten ska göras om från prov- till fast anställning....men det kanske inte ses så positivt när man säger ja tack o så ska jag vara mammaledig om 3 månader.....

En annan tanke....kolla upp det här med föräldraersättningen......den baseras på din inkomst förra året eller nåt sånt....kanske inte så roligt att få 80% av inkomsterna man hade under studietiden.

Fasen så negativ jag låter.....inte alls meningen!

Va kul att ni redan har bestämt namn....vi är inne på Isak o Isa/Isabella....men det går helt enkelt inte att bestämma förrän bebben är här!

ingenjörsbruden; E egentligen glad för vik också eller provanställning. Sålänge det känns som det e på väg i rätt håll. Vill ha nytt jobb alltså efter utbildningen. Men tack för råden. Inte negativ bara realist. :)

De namnen e fina! Nä det e inte helt säkert att det blir en Ronja eller en Maximilian, vi får se!

:)

Det låter sunt. Fast längre tid? Tror du det?
Jag tänker att "prestationsångest" och stress borde förlänga processen. En av mina vänner och hennes man bestämde sig för att sluta med preventivmedel efter att hon fått en fast tjänst. Hon räknade med att det skulle ta några månader i alla fall och tog det lilla lugna. 3 veckor senare var det klart. Hon blev jätteförvånad. Någonstans tänker jag att det borde vara lättare när man inte ägnar så mycket tid och energi åt att tänka på när ägglossningen är eller om mensen kommer att komma osv. Jag hoppas i alla fall att jag inte omvandlas till någon jägare när vi bestämmer oss för att försöka. Och går det inte, så går det inte. Inte mer med det.

För min del gör det numera inget om jag inte blir gravid så snabbt..

min chef skall pensionera sig och sa från början att det vi skulle bli uppsagda runt semestern. Fine! tänkte jag. Jag skall ändå bli gravid och gå på mammaledighet ungefär till dess..

Nu har det blivit ändrat så jag har jobb tre mån framåt, ev två månader till efter det....
så nu söker jag jobb som tusan....
Känns inte så roligt att få ett jobb o sen säga att jag inte kan jobba mer än 6 månader för jag är gravid...hm...knepigt tycker jag....

tänkte starta eget efter mammaledigheten, men det känns inte så lockande nu. Lågkonjunktur och allt...

oj vad jag babblar, hoppas någon som fattade....

Ankan80 vad tråkigt! Hoppas det löser sig med jobb.
Men ni fortsätter försöka eller? Visst känns det knepigt, men skulle du bli gravid får du väl ta den smällen då.

Tja, att hålla koll på mens och ägglossning kräver inte så mycket energi =) (ifall man inte kör med ägglossnings-stickor och så, men det är lite väl hard-core än så länge för min del) Det är bara att surfa in på en "skaffa-bäbis"-sida på internet och skriva in ett datum så har man allt serverat. Jag Tycker det är skönt att veta när det "kan" ha hänt eftersom jag tar det lugnt med alkohol och så utifallatt. Så man slipper bli gravid och må dåligt om man har hällt i sig på någon fest. Sedan tycker jag det är mysigt att sitta och fantisera och undra och läsa om utveckling och så. Det låter mycket desperatare av mig än det är :D Sen är det väl klart att det är en besvikelse när "indianerna" som det kallas här kommer, men jag förutsätter alltid att jag inte är gravid just för att slippa bli så besviken utan bara glad om det skulle vara så. :)

Helt visst o sant.....men det hänger ju på att man har sex ganska frekvent....varannan dag iallfall.....har man sex mer sällan så tar det def längre tid om man inte har koll på när ÄL är osv.

Men jagande tycker jag inte att det är....det är väl mer en optimering av ens chanser att bli gravid....för som det är med jobb/familj/mm så är man kanske inte på topp när det är dags att gå o lägga sig.....o om man inte orkar ha sex så kan man heller inte bli gravid.
Så om man då vet att man kanske har ÄL o trotsar tröttheten och har sex (vilket är jäkligt skönt/underbart/trevlig...bara man kommer över trötthetströskeln) så är man ju med i lotteriet om det blir ett pluss eller inte.

För det är ju inte säkert att det blir ett pluss bara för att man har haft sex vid ÄL....det är så många saker som ska stämma för att det ska bli ett levnadsdugligt foster.

O har man försökt ett tag så börjar man bli frustrerad o tycker att alla andra blir gravida direkt medans man själv känner sig mindre värd för att om man inte kan få barn så är man mindre värd.....vet att det inte är så men så känner iallafall jag mig.

(Jag VILL kunna bära min mans barn, men visst kan jag tänka mig att adoptera....men det har min man svårt för att tänka sig.......på något vis känner jag mig som skadat gods om jag inte har den primära funktionen att föröka mig.(

Det är ju liksom inte så att prestationsångest o press/stress kommer direkt när man slutar med preventivmedel...då är det mer att "blir det något så blir det"......men efter ett tag så blir man frusterad o då kan det mkt väl bli pressat.

Sorry att det blev så lång....men tyvärr är inte förökningsproceduren så himla lätt att det BARA är att ta det som det kommer. Man kan tex gå ett bra tag utan att man överhuvudtaget har ÄL.
Men helt klart så är det bättre att inte "jaga".

...sorry för så lång o kanske lite vresigt inlägg.....är lite irriterad idag......

För vår del är det inte stressig. Jag börjar inte varje ny menscykel med att tänka denna månad måste det ta mig tusan ta sig. Jag råkar veta att ÄL är ungefär 2 v innan mens, min kropp svarar oftast med illamående så det är svårt för mig att missa att jag är i närheten även om jag inte vet exakt vilken dag. Men ÄL för oss innebär ingen ändring i sexlivet. Vi fortsätter som vanligt. Skulle det ta sig så tar det sig.
Men visst den tiden som är nu är lite jobbigare, de senaste dagarna har dock varit lugna. Jag tycker liksom att det är jobbigt att vänta på "dommen". Har det tatt sig eller inte?
Men jag har inte koll på mensen bara för att vi vill ha barn den har jag alltid hållit koll på, vill ju helt inte överraskas totalt när det är dags för indianerna.

Oki. Då gäller det att utveckla strategier för att inte känna någon press då. Jag känner ju inte det nu, men jag funderar på om jag skulle börja känna det när vi väl bestämmer oss för att försöka. Jag är väl mer inne på att jag inte kan få barn. Jag är ju inte purung direkt (31) så skulle det bli, så känns det mer som "Hoppsan! Det gick!".

Jag inbillar mig att sexet blir trevligare när man inte har "hotet" över sig att man ska bli gravid. Men, som sagt, jag har ingen bra koll på det här alls. Jag har mest varit upptagen av att tänka åt det andra hållet - att inte bli gravid haha...
Men så trodde jag att jag skulle dö singel också. Så det kan gå.