Bebis före/efter bröllopet!! Del 4

Haha, min mamma sa att hon under de första tre månaderna hade världens ångest över sin önskan om att lägga mig ute på balkongen och gå och lägga sig :P
(Jag var öronbarn som skrek kooonstant)
Min syster kom också hem engång, stortjutandes om att hon var världens dåligaste mamma. Hon hade nämligen blivit rädd för sin son när han suttit och stirrat ondsint på henne en dag. "Han kankse aldrig kommer tycka om mig! Vad gör jag då?!?!"
hehe

Fast jag hatar inte barn. Inte alls. Jag tycker bara att de är, tja... ointressanta?
I alla fall tills de kan uttrycka sig.
Av någon outgrundlig anledning funkar jag mot all förmodan bra med barn. Det är alltid mig ungarna ska klättra och sitta i knät på. Trots att jag varken gulligullar eller pratar babyspråk. Men det är väl som hundar. De letar också gärna upp den som inte är särskilt intresserad och försöker få uppmärksamhet.

Det är nog inte för att "så ska det vara" som barn har kommit in i tankarna. Jag tror att det skulle vara kul när de blir äldre. Sedan kan jag tycka att det är lite häftigt, själva processen. Alla bitar som ska stämma för att det alls ska bli något. Minns att jag läst om allt som måste stämma och det var så mycket så att man undrade hur det överhuvudtaget kunde bli en unge någon gång. Men jag vet inte jag. Det är kanske inte tillräckliga skäl att skaffa barn det, vem det nu är som bedömer det.

Enligt en kollega till mig som är gravid sa barnmorskan till henne att det dröjer flera veckor efter befruktningen innan fostret tar näring från mamman (hon frågade eftersom hon druckit alkohol den helgen hon väntade indianerna som då inte kom). Nu läste jag här på nätet att "i vecka 4 har det befruktade ägget kommit fram till livmodern och efter att ha flutit omkring i livmoderhålan i ungefär tre dagar bäddar det in sig i livmoderslemhinnan. Näring får det från blodkärlen i livmoderslemhinnan och en moderkaka börjar bildas. I vecka 5 får embryot mest näring från gulsäcken och näringsämnen i livmoderväggen. Moderkakan börjar så smått förse barnet med näring".
Så det verkar ju inte dröja flera veckor iaf..och avstår man helt så vet man ju iaf att man inte har kunnat orsaka nåt, man vet ju aldrig säkert hur och när och av vad fostret påverkas. Skulle också sluta röka om jag rökte och försökte bli gravid.

nej, jag menade inte att man måste ha vissa skäl för att vilja ha barn, menade inte heller att du hatar barn eller något åt det hållet. Jag menade mer att man inte ska känna sig pressad att skaffa barn om man inte känner för det

ja det är förvirrande som tusan :) Och jupp, jag har rökstopp på nyårsafton.

Aha. Nä, NU känner jag ingen press. För ett halvår sedan skulle jag ju dö singel. Jag är mer fundersam kring om jag kommer att känna press när vi väl struntar i preventivmedel. Eller, om vi gör det. Först ska vi till läkaren och kolla att alla kromosomer och gener står rätt till så att vi om möjligt kan undvika att få sjuka barn.

Ska ni göra ett sånt där gentest där de kollar efter ev fel eller?

Vet inte vad det heter, men det låter rimligt. Testa efter eventuella fel ska vi i alla fall.

Det är häftigt att man kan göra det :) Jag vet inte om jag skulle våga, haha! Men samtidigt är det ju en smart sak att göra.

Ja, det är häftigt. Jag skulle nog inte våga annat. Mina föräldrar har fått två sjuka barn och jag har förstås fått uppleva hur oerhört tungt det är, både för dem men också för oss friska syskon. Så vill jag inte ha det och är det så att det finns risk att vi får sjuka barn, så kommer jag inte försöka skaffa barn.

Och innan någon går i taket - nej, man kan aldrig veta. Men det man kan veta, det kan man gott ta reda på. Och ja då, funktionshindrade är preciiis lika mycket värda som alla andra människor, men jag vill inte leva med ett sjukt barn om jag vet att det går att undvika.