Bebis före/efter bröllopet!! Del 4

Emmet: Jo det hade han. Hade han verkligen inte velat hade han sagt att han inte ville att jag skulle sluta med p-ringen när jag drog upp det.. så han vill det vet jag. han säger bara att han in te är redo, men så pratade jag med honom vad jag anser och det är att man aldrig kan känna sig redo förren det är dax att föda eller när man väl ha blivit gravid.. och det höll han med om ^^ Hoppas att jag blir gravid snart det skulle vara så mysigt och underbart att få ett kärleksbarn *drömmer*

Ja precis.. JAg vet att jag kommer få panik! Jag kan ju inget när man väl tänker efter... men sen har jag en helt underbar familj som kommer att hjälpa oss så jag är inte orolig. Min svärmor kommer finnas vid min sida jämt när hon får reda på det.. Jag kommer nog lipa så glad kommer jag bli..

Det är ju skänt och ha någon iaf.. Jag har inga planer på att flytta från lilla hålan jag bor i.. ska jag flytta någonstans så flyttar jag hellre till grekland...

Svärmor har också sagt att hon minsann kommer endast prata grekiska med våra barn och hade hon inte sagt det hade jag sagt åt henne att göra det.. viktigt tycker jag eftersom det kommer bli många sommrar i fina grekland så..

Nehe,, nu blir jag bara såååå sugen på en liten parvel...

Vet att iaf min svärfar skulle bli glad om vi kom med ett bäbisbesked, på fars dag sa han "jaha, jag får väl börja med tårtan eftersom jag är enda pappan här...". Hehe

Var på apoteket idag och passade på att titta på gravtesten, men jag ska banne mig hålla mig ett par veckor till och vänta ut indianerna...

Jag skulle vilja veta om det inte känns "stressigt" att... tja... "jaga graviditet"..?

Vi kommer förmodligen att börja försöka efter att vi gift oss, men för mig gör det egentligen varken till eller från om det "tar sig" eller inte. Går man över i något slags "jakttillstånd" när man väl bestämt sig för att börja eller hur skulle ni beskriva det?

Jag kan ju säga att jag "jagar" inte, min sambo vet om att jag inte tar nått p-medel längre och vi båda vet om att det kan hända när som.. Jag längtar gör jag och pratar mycket om det, min sambo pratar inte om det men när han väl säger nått vet jag att han längtar med.. Sen är det ju inte så att vi verkligen fösröker, inte för att det är mig emot :P

Eftersom vi inte HAR bestämmt oss så kan jag inte beskriva hur det skulle kännas.. vill hellre att det ska komma som en liten överaskning.

Men har ni inte bestämt er när ni gjort ett medvetet val att sluta med preventivmedel..?

Kanske min fråga är mer riktad till de som räknar dagar och sånt.

jo på ett sätt har vi ju det.. faktiskt så tänkte jag inte på det sättet, trodde nog mer att man hade bestämt sig när man verkligen började med att försöka. Aja.. skulle jag räkna dagar skulle jag nog bli besviken om det visade sig att inget hände..