Till er frivilligt barnfria!

Jag platsar inte här - nu när jag vill ha barn och ska få barn. Men jag tycker att det är intressant att man alltid måste förklara sig om man inte gör som "alla" förväntar sig.

Länge ville jag inte ha barn och jag hade en mängd argument för detta. Sedan träffade jag min man, som tidigt gjorde klart för mig att han vill ha barn, och efter ett antal år har jag ändrat mig (även om jag ibland faller in i starka tvivel). Men om någon nu skulle fråga mig "varför vill du ha barn?" skulle jag ha betydligt färre argument för detta än för min tidigare ståndpunkt, och de skulle vara ganska luddiga och mest emotionellt värdeladdade. Men jag behöver ju aldrig förklara mig, för nu gör jag "som man ska".

Däremot har jag alltid trott att det är en omvälvande upplevelse att få barn och att den förändrar en på flera plan, liksom en mängd andra upplevelser och erfarenheter som också förändrar och berikar en.

Jag har heller aldrig känt någon längtan. För mig handlar det nog mer om logik. Jag är ju så förbannat logisk att om det i mitt liv inte passar med barn så finns det ju ingen anledning att längta.

Nu börjar mitt liv falla mer och mer på plats. Ska gifta mig, bygga hus och har stadigt jobb med bra lön. Längtar jag nu då? Nää... Eller? Jag har en systerdotter som jag älskar, tycker att hon är den mest underbara som finns. Och ibland så kan jag känna en liten liten längtan. Och vi kommer att försöka få barn, jag blir 32 år nästa år så vi kan inte vänta hur länge som helst heller. Min mamma hade heller inte riktig längtan säger hon. Och hon har älskat oss gränslöst. Så det känns ju bra.

Men det viktigaste i min poäng är att jag tycker det ska bli så skönt att slippa förklara mig. Nu kan jag säga när folk frågar (för det gör de ju), "jo vi försöker". Hur knäppt är inte det? Att jag kommer tycka att det är lättare i sociala sammanhang och på jobbet nu när vi ska sätta igång och försöka.

Så jag har full förståelse för er alla. Jag har aldrig och kommer aldrig fråga så närgångna frågor, det är ett som är säkert!

jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan min dotter eller att få ett barn till men jag beundrar dom som inte skaffar barn! pga dom som inte vill ha barn brinner helt klart inte för de o har man inte intresset går de tyvärr bara åt pipan o varför ska ett barn behöva känna sig oälskad? tyvärr finns de ju folk som inte alls borde ha barn! nu menar ja inte er här men anningen e bitter sitter ju elaka föräldrar överallt=(

stå på er o hoppas ni gör va ni vill =)

Mkt intressant tråd som jag läst lite då och då. Själv hör jag till samma klubb som Hemlig2009.

Jag är gift, har villa, volvo, fast jobb och ett stadigt liv i största allmänhet. Fyller 32 nästa gång.

Är URskeptisk till att skaffa barn.. har aldrig känt nån längtan.. men har inte heller några starka argument emot. Alltså har jag gått med på att försöka... fick missfall i somras, men inte 17 gjorde det att min inställning förändrades - varken till mer eller mindre motivation... =förvånande!!

Så... vi får väl se om och när det "tar"....

Och ang att förklara sig - jag tyckte att antalet dumma frågor avtog när jag fyllde 30... folk börjar väl tro att jag inte är fertil.... vilket jag ju egentligen inte har nån aning om än...

Förstår er att ni är skeptiska. Efter en juldagskväll med kusiner och seras barn, som är snälla, är jag 100% övertygad om att det är rätt att låta bli!!

Visst är det delvis en sorg att jag aldrig fick egna barn, vilket jag länge ville. Tror att det har en bidragande orsak till varför jag mest vill ha lugn och ro och vuxna omkring mig nu.

Sen gillar jag ju lugn också, ska sägas

God fortsättning! Trådstartaren har vaknat till liv igen efter några veckors dvala.
Har nyligen firat en trevlig jul med en massa julklappar under granen, precis så som det ska vara. Att alla julklappsöppnare hemma hos oss var över 25 år är egentligen onödig information. Självklart delade vi med oss av vår kärlek lika mycket som alla andra, det behövs inte barn för att bjuda på den biten. Att slippa kaoset som valkyriana nämnde är jag mycket nöjd med.

Första inlägget som frida79 gjorde skulle jag själv ha kunnat skriva rakt av, förutom det sista stycket om skuldkänslorna. (Nästan så att både vår ålder och antalet år ihop med våra respektive partners stämmer överens faktiskt.) Hur kommer det sig att du har sån skuldkänsla när du har två syskon? Har ni alla tre valt bort barn i era liv? Jag har en syster som jobbar på dagis och hon kommer garanterat stå där med egen baby en dag, så vår mamma kommer nog få barnbarn. Ändå kan jag inte låta bli att tycka synd om både de som väljer bort barn och föräldrarna till dessa. De som väljer bort får dåligt samvete och press på sig medan föräldrarna sorgsna sitter och längtar efter en ny generation. Men barn ska födas till världen som barn, inte i syfte som barnbarn. Barnbarn är ju en biroll i det hela.
Tiderna har förändrats också. Våra föräldrar kan ju knappast ha undgått att se hur världen ser ut idag jämfört med under deras barndomsår. Det är inte guld och gröna skogar längre, snarare sot och sura skogar. I det anseendet måste det varit bättre förr.

Min kompis var här idag och hälsade på med sin tvåmånaders baby. Hon beter sig mer eller mindre som förr trots att hon har en liten med sig. Oj, vad jag uppskattar det! Vi pratade om hur hon har det och lika mycket om hur jag har det. Hon ville tom. planera in en kväll då vi gick ut bara hon o jag o åt. Jag har förlorat en vän som ansåg sitt liv värdefullare än mitt efter att hon fick barn. Pratade bara på om sitt barn och rutinerna för henne som förälder. Trots att vi inte hade träffats på veckor tog den mer än 40 min innan hon ens frågade hur det var med mig under en spontanfika. Det var sista gången vi träffades faktiskt. När hon inte behagade tacka varken ja eller nej till att komma hem till mig när jag fyllde år rann bägaren över.
Efteråt förklarde hon sitt uteblivna svar med att det minsann inte är så lätt att skicka sms när man har en baby på armen. Det var väl ca fyra dagar hon hade på sig att svara så hon borde fått starka armmuskler. Hennes telefon var nog trasig oxå.....