Ankan, jag älskar också ditt liv. Svårt att inte göra det. Angående lunch i morgonrock, så är det frågan om det inte till och med slår min kinesiska spa-middag som jag ju berättade om härförleden, där vi satt i hawaiinattlinnen. Men jag hade smugit på mig trosorna under.
Förhoppningsis: Härligt att du trampat på dig balskorna igen! Vad var det för sots bal?
Vi har också haft en rysligt mysig helg. Började igår morse med en promenad i området, tog en snabb kaffe och köpte lite delikatesser att ha med oss till picnicen. Sen tog vi en taxi till Pudong, skyskrapeområdet, där även Shanghai's största park ligger. Vi köpte en fin heliumballong och strosade sedan över små broar och runt sjöar till ängen där den lilla raden av barnvagnar syntes på långt håll. Sen umgicks vi med tio bebisar och deras föräldrar, åt varandras medhavda mat och spelade fotboll med bebisarna som tillhyggen. En del av papporna spelade verkligen för att vinna, deras bebisar fick finna sig i att svingas vilt i luften så snart bollen kom i närheten, dock inte monstret som var lite kluven till det hela och måste - som vanligt - behandlas varsamt för att inte känna sig överkörd.
På kvällen såg vi en urbra film av Station Agent - Sideways-teamet. The Visitor heter den, se!
Idag kom ayin klockan 8, sen gick vi en sväng till gymmet och tränade. Efter att ha duschat tog vi tunnelbanan till People's Square där en skomakare kladdade nån sorts gåtfull sörja på mannens Berluti-skor (de gör sådär, kladdar först, frågar sen om man vill ha sina skor putsade), varpå mannen smällde till honom. Har nog aldrig sett honom så förbannad. Efter denna lilla incident gick vi vidare till konstmuseet där biennalens sista dag pågick, men efter en snabb titt på kön gick vi vidare till den moderna konsthallen MoCa, och det gjorde vi rätt i. Såg en helskön utställning som hette Butterfly Dream, en slags alternativ biennal med så mycket bra - framför allt - installationer och videokonst att vi var helt matta efteråt. Styrkte oss med en dubbel cappuccino och fruktsallad på närbelägna Starbucks. Efter en snabb sväng inne på Mazerati- Ferrarri Showroom (inte mitt val, men det gissade ni nog), åkte vi hem till ett glädjetokigt monster. Hon hade varit med ayin hos grannen och lekt med gåstolar och små bilar och en massa andra leksaker som jag hellre skulle dö än slänga ut pengar på, men det är ju fantastiskt fint att hon kan gå dit varje dag och leka alldeles gratis. Och utan att man behöver titta på eländet själv. De två korgarna med leksaker i ett hörn av vardagsrummet räcker gott och väl.
Efter en god men enkel lunch, fläskkarré med sås på torkad karljohansvamp och lingon, sov monstret i 2,5 timmar och vi gjorde detsamma, innan vi tog varsin nyanländ tidning (Monsieur för mannen, svenska Elle för mig) och la oss i sängen med choklad och cappuccino.
På eftermiddagen, medan mannen och monstret skypade med farmor och farfar så tog jag och Manhattanväninnan en taxi till H&M för att kolla in nya Comme-kollektionen, det var inte mycket och inte upphetsande. Gillar inte Comme men väninnan är ju modeskapare från parsons så hon borde ju vara intresserad. Efter detta mötte jag upp mannen och monstret på det nästan löjligt perfekta kaféet som vi numera snudd på bor i. Tänk stor sekelskiftsvilla där bottenvåningen är en liten kaffebar med wifi, sedan en pampig trappa som leder upp till en vindsvåning med kanske 10 meter upp i taknocken, med synliga tiljor. Stor öppen spis, levande ljus överallt, svartbetsat, oljat fiskbensparkettgolv. Stora, grå filtsoffor med mysiga kuddar överallt, Verner Panton (nåja)-lampor i taket, babystolar, barnälskande personal, Illy-kaffe och SJUKT stora smoothies på färska bär och frukter. monstret älskar det också, hon lärde sig snabbt att suga i sig halvfrusen smoothie i sugrör, sen satt hon och roade sig med trappräcket som är en tjock glasskiva som går ner i golvet. Hon satt där säkert 45 minuter och tryckte tassarna mot glaset och vinkade mot alla som kom och gick. Hon är så fin i sina små streetkläder, huvjackor, baggy manchesterbyxor, t-shirts i många lager, de stora, brungrå ögonen, de runda små kinderna och det långa, tufsiga håret. När det var dags att gå fick hon plötsligt totalt psykbryt och vräkte sig runt på soffan när vi försökte ta på jackan. Det var likadant igår. Hon vill inte gå hem! Mannen och jag förstod henne, vi skulle också gärna bo sådär men inte behöva bekosta det själva. Det börjar bli kallare här nu, bye bye kortärmat, hej elräkning på 3000 kronor i månaden.
Till middag åt vi lax och dillcreme fraiche med klyftpotatis följt av rabarberpaj. Nu är det läggdags, igen.
Det där du skriver förhoppningsis, om att vara ute till halv fem, kan jag bara avundas dig. Jag är helt slut halv tio varje kväll.
Kram på er, G