Bevingade banaliteter

förhoppningsis, jag har pliktskyldigt pallrat mig in här på tråden då och då (känns ju lite som om jag är någon sorts värddjur, typ en snäll spindel som tvinnat in er alla i mitt nät och då måste jag ju komma med lite mat då och då). I övrigt har det nog varit allmän stiltje här, glamour eller ej...

Vet inte om du upplever en liten "jaha, var det här allt?"-tomhet efter att ha kämpat så länge för att få ett jobb som du (trots allt) verkar trivas med..? Så är det i alla fall ofta för mig. Det är lätt att sitta här i Kina och inbilla sig att alla i Sverige har livskvalitet och balans, två ord vi så ofta använder för att sammanfatta vad vi inte tycker att vi har, vad vi däremot förväntar oss automatiskt ska inträda i våra liv så snart vi återvänder.

Och samtidigt... har faktiskt inte känt såhär mycket balans nånsin, tror jag. gnäller ofta över mannen som är borta mycket, men numera kommer han faktiskt alltid hem halv åtta, vilket han inte gjorde förr. Då kunde det bli både nio och tio, och kanske mer irriterande ändå, KVART ÖVER åtta, när man var så hungrig att man satt och hoppade upp och ner, men ändå inte kunde förmå sig att börja äta själv.

Min man har ett ständigt behov av att överkompensera, som om han inte är god nog om han inte kommer först och går sist, varje dag. Det gör att jag alltid har känt mig sårad och ratad, för hur man än vänder och vrider på det så blir man ju faktiskt bortprioriterad. Det tog nästan tio år innan jag vågade skaffa barn med honom (nåja, de första åtta ville jag absolut inte ha barn men ändå...), såg framför mig hur jag satt mentalt utarmad och ensam sena kvällar med en skrikande bebis... men det magiska har inträffat, att han som sagt är hemma "tidigare" varje kväll, plus att han faktiskt ser till att ha ledigt under de få, få helger han är berättigad till. Han jobbar heller inte lördagar, som de flesta här gör och han reser inte mycket heller. Att ha en sovande dotter i samma lägenhet under ensamkvällarna sprider ett mysigt sken över ensamheten som tidigare kändes mer, ja, ihålig. Så just nu känns det bättre än nånsin. Men det är oundvikligt att man jämför med sin omgivning och i Sverige - jag får samma intryck som du, att folk inte gör något annat än reser och plockar svamp.

Vi reser inte som sagt, var ju i bergen 2 timmar bort för någon vecka sedan och det räckte för att tillfredsställa oss för ett bra tag. Idag promenerade vi bort till lilla konstgatan och tog en kaffe, kollade i lite gallerier innan monstret krävde hemåkning pronto (livsfarlig china style, med oss båda lösa i framsätet). Vilket var lika bra, jag är än en gång jätteförkyld + sönderbiten av mygg. Det finns en ny muterad variant nu, snabb som blixten, otroligt ettrig och - ljudlös! Japp, inte en chans att märka dem. På sätt och vis bättre för man vaknar inte av dem och det är ju nästan det värsta.
Tror att jag är helt, helt slutkörd efter att ha ägnat de tre senaste veckorna åt att skriva - ursäkta - skiten ur mig, fem timmar om dagen, när jag "bara" har ayin 4 timmar, träna hårt och snabbt och sen ägna resten av tiden åt att vara en perfekt mamma och hemmafru. Det är väl priset för den nya balansen, att man är lite sliten. Men trots allt, glad.

Men du, din man. Håller han med dig om att, om EN i förhållandet upplever något som ett problem, så är det bådas problem? I så fall kan man ju börja där. Hoppas hoppas det blir lite bättre snart. Så att ni slipper leva helt separata liv, för det är inte meningen när man är gift.

kram, G

Konstigt Förhoppningsvis - och jag som tycker att alla andra har det glamouröst och lyxigt! Gemma, hon bara drinker drinkar, shoppar och äter fabulous mat på trendiga ställen i Shanghai. Lapinette, hon bara reser och går på restaurang. Zua är bara så snygg och glamourös i sig själv att man håller på att spricka av avundsjuka. Izunia, hon bara flyger omkring i varje fall gjorde hon det innan hon blev en glamourös lattemamma. Mlle M, hon är i full färd med att inreda ett slott - minst... Du Förhoppningsvis är en tjusig aktiespekulerande jurist. Och vad gör jag? Plockar svamp!

Skämt åsido så håller jag med Zua - det är precis vår blandning och våra olika liv som gör det så spännande att hänga på tråden. Jag tror att vår gemensamma nämnare är att vi alla vill mer med våra liv än villa, volvo och vovve. Inte alls fel med det livet (jag har haft det) men det liksom räcker inte riktigt. Vi behöver helt enkelt mer stimulans och trots den ibland glättiga ytan i tråden så finns där även ett djup. Vi har alla våra sorger och bekymmer och kämpar på så gott vi kan.

Tråkigt Förhoppningsvis att din man måste jobba och vara borta så mycket. Måste han fortsätta på det viset eller är det just nu? Tycker han inte att det blir fattigt i längden? Han måste ju sakna dig lika mycket som du saknar honom.

Nu ska jag berätta om min glamousöra helg; lördag förmiddagen ägnade vi åt att tvätta och städa. Sedan bar det av till stan där vi och en lunchmacka samt köpte en present till svärmor. Efter det åkte vi till Rival och såg Sissel Kyle. Underhållande! Kvällen tillbringade vi hemma med tända ljus, Tony Bennett, en kyckling och kantarellgryta och en flaska Pinos Gris. Idag blev det ägg- och baconfrukost som så ofta på söndagarna. Då sitter vi länge, mumsar och läser DN. Sedan passade jag på att göra fint på vår terrass, dvs ansa blommor och sopa. Solen sken och träden utanför lyste i höstens alla färger. Sedan tog en lång promenad runt våra sjöar med ett avbrott för en räksmörgås. Efter det vidare till söder för en latte och cheese cake innan vi gick på bio och såg "En förlorad värld" som vi båda tyckte väldigt mycket om. Nu är vi hemma och maken ropar att maten är klar...

Tänk - en helg utan en enda minut svampplockning!

Gemma: ja, det låter onekligen som om du har mycket på gång samtidigt just nu! Vad är det du skriver? Antar att du lägger ner bra mycket mer tid på det än jag gör på mina små inlägg på BT som är fulla av korrfel och upprepningar . Att jobba med en text ordentligt, att fila på formuleringarna och hitta rätt tonfall kräver inte bara tid utan även koncentration. Jag tycker det är starkt av dig att fixa det trots ett monster hemma!

Izunia: sparar regelbundet i fonder. Just nu får man många andelar för lite pengar! Annars amorterar vi på våra bolån, också ett sätt att spara. Det vanliga sparandet, på konto, brukar gå åt till resor. Så länge vi båda har våra jobb så går det ingen nöd på oss. Inte avser vi att sälja någonting heller, varken bostad eller fonder så att de har sjunkit i värde spelar ingen roll. Viktigast är att boräntorna inte skenar iväg.

Heeej förhoppningsis!

Klart du inte ska gå och känna dig oglamourös, här finns det plats för alla känslo- och glamournivåer.
Men allvarligt. Jag kan knappast kalla mig glamourös, men försöker hitta små ljuvligheter i vardagen. I och med denna finanskris och våra bolån så drar vi ner på konsumtionen och resandet för att istället kunna amortera och spara mer.

Vet din make hur du känner inför allt hans resande? Vad säger han själv om fördelningen mellan jobb och fri/u-tid? Även om han älskar sitt jobb så måste han väl tycka att det är jobbigt att du tycker det är jobbigt?

Men det är ju också lite skakigare på arbetsmarknaden i nuläget, inte den bästa situationen ur en arbetstagares synvinkel. De flesta håller nog lite hårdare i de jobb de har.

Annars så har det varit ännu en lugn helg på landet. Portvin framför brasan och lååååånga promenader. Vi laddar lite inför slutspurten i makens värsta arbetsperiod på året. Nu kommer man inte se röken av honom på många veckor. Ja förutom på helgerna då, då han faktiskt är i Sverige. Samtidigt ska vi flytta, så det är vältajmat värre

Tja vad kan jag säga... =)

Känns rätt bra att vara tillbaka i denna pepptråd med er som alltid kommer med uppmuntrande tillrop när allt annat känns tråkigt.

Mannen vet vad jag tycker om att han arbetar så mycket men det är inte något han kan påverka. Hans chef är speciell - minst sagt! Han tog jobbet med vetskap om att det skulle bli hårt arbete och långa dagar och jag sa ok då, nu har han kommit så långt i sin karriär att han kan en massa saker som inte många andra kan. Bara att han inte fått sparken av sin chef innan han arbetat där i mindre än 2 år gör honom speciell. (Skulle kunna berätta så mycket sjuka saker om hans chef att ni skulle tro att jag fabulerade vilt).
Hur som, med dagens finansiella läge är det inte någon bra ide att förklara för chefen att han vill arbeta mindre eller se sig om efter nytt jobb, är det något man inte vill vara nu så är det sist in på en arbetsplats. Många insatta ekonomer börjar förutspå en finanskris som är värre än den på 30-talet men ytterst få vågar säga det offentligt. Byter han jobb så kommer han vara tvungen att sänka sin lön och tills dess jag har fått fast anställning så är hans inkomst väldigt viktig, inte för att jag ens kommer tjäna hälften av vad han gör ens efter lönesamtalet vid ett ev anställningssamtal men ändå.
Nu när hösten kommer brukar hans arbetsbelastning dessutom öka
=(. Han är dock helt enig med mig om att vi inte kan ha det så här i all framtid, fast nu har pratet börjat igen om att hans chef vil flytta honom utomlands. Vet inte om ni kommer ihåg att det tidigare var prat om att vi skulle till Ryssland 1 år.

Min helg har varit minst sagt hektisk, i fredags pysslade jag hela kvällen för jag ade massa saker som behövde göra klart, hela lördagen gick till bröllopsförberedelser och att lugna bruden, jag var både tärna och toastmadame så jag hade fullt upp, dessutom insisterade bruden på att jag skulle vara med henne från kl 11 på förmiddagen hos frissan och sen all annan tid. Middagen gick bra, toastandet gick på ren rutin även om det var första gången jag toastar en middag med barn i sällskapet. Idag har jag ägnat mig åt att rensa balkongen för vintern och köra prylar + arbeta lite.

Bara så avis på er alla och er förmåga att se och göra det vardagslyxiga. Laga god mat eller dricka gott vin eller champange i veckorna osv. Jag känner mig bara så totalt oinspirerad, men det kanske är för att jag inte har någon att laga mat till.
Sen gör ni massa kul saker - Ankan - hur var Sissela Kyle? HAr hört att den ska vara bra!

Gemma
jag tror att du har en klar poäng, jag förväntade mig nog att min livskvalitet skulle öka markant och alla roliga saker jag skulle göra med all min lediga tid jag fått nu med nya jobbet. Det händer inte. Alla andra arbetar lika mycket så det är svårt att dra igång något. Bortsett från afterwork med olika vänner på torsdagarna är det inte mer "glamour", snarare mindre. Jag blir inte längre bjuden på champangeprovningar, vinkvällar och annat utav stora advokatbyråer el revisionsbolag...
I måndags var jag iof iväg och såg Stockholm open men det var inte meningen, det blev så för att jag råkade låsa mig ute hemifrån.
Jag vill höra allt om din bergstripp, tänkte kika på bilderna på FB. Det är en av de saker jag menar, ni kommer iväg på små mysiga tripper som bryter vardagen. Inte behöver man åka runt halva världen för att det ska vara något, grannstaden duger precis lika bra!

Zua
Jag är superförvirrad och vet att jag frågat tidigare men du får förlåta att jag glömt men när är det dax?

Så än en gång tack för alla era uppmuntrande ord, jag får försöka vaska fram vardagsglamouren igen. Hmm undrar om jag har anlag för höstdeppighet??

Nu ska jag återgå till senaste numret av Elle och lite bullar i soffan innan det är dax att hoppa i säng. Mannen och jag hade en riktig urladdning och fräste ordentligt båda två i eftermiddags så nu sitter han och häckar i arbetsrummet, det är sånt som händer när han är utarbetad och dessutom bakis.

nattinatti

Oj då.. superglammig känner jag mig knappast.. Lagar ALDRIG mat..typ. Inte alls min grej. Min vardagslyx är att köpa mig nåt nytt- kläder, skor eller smycken... för att sedan bli nerspydd av min vackra dotter. Varje dag!

Ankan, jag menade nog mer... glöm ej att spara på datorn. Men det du sa är väl allt mer viktig! Vi har nog tur som inte har så mycket lån längre och så jag är inte jättenervös över finanskrisen just nu. Är så himla glad för det. Vi har många vänner som precis köpt hus och väntar fler barn, med lång långt över huvudet och det känns inte så bra. Min mamma har preci köpt loss sin lägenhet men som tur är är inte heller det lånet megastort. Sedan har vi många vänner som desperat försökt att sälja sina lägenheter just nu och det är rent ut sagt katastrofalt!

Min glamorösa dag idag har utspelat sig på akuten.. Min mammas vän skar av sig toppen av fingret(!!!) när vi skule laga mat! Jag hann inte ens komma hem till min mamma innan ho0n ringde och sa att jag snabbt måste köra honom till sjukhuset. Lämnade barnet och hunden i rusande fart och körde som en dåre till akuten. Väl där tog det 1,5 h innan han var ihopsydd och bedövad. De fick t.o.m klippa av en bit av benet för att lyckas sy ihop fingertoppen..... (sorry om jag totaläcklar er!!)
Så var FÖRSIKTIGA när ni använder vassa knivar. Visst är Globalknivar bra....

Izunia
OJ vilken oväntad dag - hoppas fingret blir bra igen!

GÄllande ombildningar av lägenheter är vår stoppad och det är nog lika bra det. Nu känner jag inte mina grannar men jag springer på dem i hissen mm då och då, jag är övertygad om att de allra flesta skulle behöva låna ganska mycket för att kunna köpa sina lägenheter vid en ombildning. Som det ser ut nu så trot jag att många skulle avstå vilket gör att de som köper loss sina får en högre andel av lånen i föreningen. Många som bo här är barnfamiljer med små barn och en del har ett par stycken, inte helt osannorlikt att folk kommer förlora jobben oh då inte ha råd med sina lån. Är livrädd för att brf går i konkurs och att jag sitter där med bostadsrättslån - visserligen inte stora men ändå - och i en hyresrätt.

Jag har hört att det är svårare och svårare att sälja lägenheter nu och att det är bla därför boligan är så hårt ansatt av mäklarsamfundet.

Har ni inte kollat deras hemsida så gör det för lite intressant läsning.

Förhoppningsis: Eller... vaska inte fram någon glamour alls för det är lätt att känna sig glamourstressad (och den största faran med det är att du undviker tråden då ;) ) utan tänk snarare mysig avkoppling. Ett bad, en promenad, skulptera lite i cernitlera (en favorit här!), ringa en gammal kompis som alltid får dig att skratta, eller en DVD, eller kanske lite massage. Något som inte kräver förberedelser, helst ska det vara gratis om man dessutom är ekonomistressad.

Min glamorösa natt då då... la mig som vanligt halv tio, efter att ha ätit hämtsallad ur plastlåda och kollat på The Office. Petade in en näsvidgare för att åtminstone kunna andas lite, jag är dunderförkyld. Vaknade klockan ett av hungrigt monster som vrålade, ammade henne och passade på att smörja in hela kroppen med myggmedel eftersom jag djärvt nog hade haft fönstren öppna några timmar (med nätet för, men det hjälpte inte stort) - ventilationen här är obefintlig. Vaknade sedan ungefär varannan timme och var tvungen att snyta mig och dricka två glas vatten efter som nattamning + förkylning är en extremt uttorkande combo.
Min kommentar till mannen när det var dags att gå upp (tjugo i sju, varje morgon!) var: Jag vill dö.

Trots förkylningen har vi ändå haft en väldigt trevlig helg. Förhoppningsis, i vårt fall handlar det framför allt om en förmåga att fixa vardagslyx - den är jag glad och stolt över. Det beror på lite olika saker. De första fem åren av min och mannens relation var en katastrof på flera sätt. Vi grävde ner all tid och alla pengar i ett renoveringsprojekt. På helgerna gjorde vi ingenting, bara renoverade, ännu mer. Vi hade dessutom väldigt lite pengar så vi gick kanske ut och åt lunch en gång i månaden, oftast på något billigt thaiställe. Fina middagar var sådant man gjorde när man förlovade sig, typ.

En annan anledning är att jag gick i kognitiv beteendeterapi när jag började jobba, eftersom jag var så stressad, tom och olycklig. Att mannen bodde i Kina trots att vi var nygifta, gjorde knappast saken bättre. Vet inte vad som är värst, att faktiskt bo ihop men nästan aldrig ses, eller att ha sin nyblivne make på andra sidan jorden och - inte ha någon aning om när man ska träffas nästa gång! Tre månader senare? Ett halvår? Min fantastiska KBT-lady fick mig att fatta vikten av att tända doftljus och smörja kråset med NERPRUTADE spillbitar av marulk, köpta fem i stängningstid (det var då man kunde pruta!) trots att pengarna var slut och man var ensam. Att en resa till ett främmande land kanske just inte var vad man behövde när man var trött, trött och ledsen, ledsen, eftersom bara tanken på att tillbringa tre timmar på nätet för att försöka boka en flight gjorde att man blev tokstressad. Ägnade istället helgerna åt att träffa snälla vänner och promenera i skogen med dem, bjuda på middagar (även där försökte jag dra ner på ambitionsnivån) och, eh, brodera korsstygn.

Det hjälpte väl sisådär, var ändå olycklig tills vi flyttade hit. I gengäld fick jag stor nytta av mina nya färdigheter här, eftersom jag knappt såg min man alls och var tvungen att fixa guldkanten på egen hand för det mesta.
Sen vi fick barn har det blivit mycket bättre. Vi träffas helt enkelt mer! Slösar bort mindre av tiden på att hänga framför TV:n och datorn, äter som sagt middag tillsammans varje kväll om än sent (efter åtta).
På helgerna ser vi numera till att alltid göra något litet speciellt, det kan handla om något så enkelt som att vi går en tur i parken och pratar om alla knasigheter som uppenbarar sig. Eller tar tåget två timmar till bergen. Men vi gör absolut inget som känns jobbigt eller pressande, eller för dyrt. Poängen är ju trots allt inte att vinna någon sorts glamourtävling utan att koppla av. Sen kan jag förstå att mycket av det vi gör låter orimligt glamouröst för en svensk, typ hemhjälp, spa och champagnebruncher, men då får man betänka att det är mycket, mycket billigare här.

Nu när en stor del av livet består av monsterskrik, bajs och helt enkelt underhållningsplikt (hoppa groda med dottern klockan halv åtta på morgonen) så känns de små, små guldkanterna nödvändiga. Min cappuccino på morgonen, min chokladbit på eftermiddagen. Min sömn på natten. Sånt som jag bestämde mig för att aldrig ge avkall på, redan under graviditeten. Man kan inte leva livet exakt som tidigare när man har barn, man byter ju en del av sitt liv mot något nytt, men vissa saker kan man absolut fortsätta med, om man är som vi - förbaskat envisa.

Det första som rök för vår del var utelivet. Det var helt enkelt inte så viktigt för oss, plus att jag är väldigt kvällstrött numera. Att vi är ute och dricker drinkar jämt är med andra ord en sanning med modifikation, förra lördagen var första gången på nio månader som mannen och jag var ute själva och åt middag. Vi åkte klockan 18 och var hemma 22, så vi slapp dessutom vara trötta hela söndagen.

Det har tagit oss över tio år att hitta en livsstil som passar oss. För mina föräldrar tog det nästan sjuttio år och för mannens föräldrar, ja - de lär nog aldrig lyckas. För de har dåligt samvete så fort de inte väljer det absolut billigaste och tråkigaste alternativet. Hemma hos dem är alltid gardinerna fördragna och fönstren stängda. Det är det första jag gör när jag kommer hem till dem: Öppnar balkongdörren, går ut och andas!

Nu börjar min arbetsdag. Skriver gör jag för närvarande för ett svenskt magasin. Ett rätt krävande men roligt uppdrag. Måste peppa mig själv genom att läsa ett utdrag ur någon riktigt bra bok, varje morgon. En smula prestationsångest har man ju onekligen.

Kram, G

Just det, en rolig och lite småpysslig grej är att vi gjorde köttbullar som vi åt på klassiskt manér med lingon, gräddsås och potatis. Konstaterade dock att det är allt annat än vardagsmat, det är ju urjobbigt! Eftersom ingen av oss gillar färdigköpta köttbullar kommer vårt stackars monster bara få äta köttbullar när det är typ födelsedag.

Fattar inte hur mamma orkade hålla på, baka bröd, plocka vinbär och göra gelé av dem, trilla köttbullar, stryka och MANGLA och sy sina egna kläder. Därtill jobba heltid och ha tre barn. Å andra sidan var hon ju inte direkt glad av sig.

Gemma
Det har jag också funderat på!
Min mamma bakade allt bröd, gjorde all sylt och all saft all barnmat tvätta städa stryka och mangla osv osv hon var ensam hemma med min bror och mig då min pappa var sjökapten. Otroligt imponerande och jag önskar så att jag fått veta hur det gick ihop rent tidsmässigt.
Dessutom är jag uppvuxen med linnedukar och servietter varje dag vilket måste ha resulterat i ett enormt tvättberg!

Jag är imponerad över mig själv om jag äter middag som är lagad och inte takeaway. Middag ihop med mannen sker max en gång per vecka...

Du får lära din ayi att rulla köttbullar så får ni bygga upp ett ordentligt förråd i frysen.