Bevingade banaliteter

Mlle M, jag shoppade min klänning på Browns Bride, de hade i alla fall då det bästa utbudet. Elie Saab, Monique Lhuillier, Alberta Ferretti... plus att det är en vacker affär. Vera Wang provade jag på Liberty, men nu har hon flyttat sin försäljning någon annanstans.

Gillade också Prag. Var där med jobbet för ett par år sedan och bodde på Savoy. Tyvärr så blev det snöstorm, var där i Mars, när vi skulle åka hem så hela flygplatsen stängdes av. Tog lite udden av resan samt att jag åkte med jobbet. Det är inte detsamma som att åka med maken. Kommer nog tillbaka en dag annars har jag Budapest högt på min önskelista.

I övrigt så närmar sig vär 6-dagars semester . Dock visade maken mig väderprognosen igår kväll på sin i-pod. Efter två veckor med strålande sol varje dag och ca 25 grader så visar fredag och lördag REGN. Jag blev så jäkla deppig . Hade liksom sett framför mig solstolen vid poolen på vårt första hotell och den sista Stieg Larsson boken, långa vandringar i bergen och så Alhambra i solsken. Maken blev arg pga att jag blev deppig. Fick en kommentar liknande "jag hatar pessimister"... men varför visade han prognosen för mig? Han vet ju hur väderberoende jag är. Nåja, vilka prognoser stämmer och de kan ju hinna ändras fram tills dess?! Snacka om i-landsproblem. Vi ska iväg på en härlig minisemester och jag klagar redan.

Lapinette, han har valt en svensk fru - vi ÄR väderberoende, precis som en Alfa Romeo är det. Man kan inte välja en svensk fru och sen bara tro att man får de bästa bitarna. Ja, till exempel sitter vi inte inomhus och huttrar så fort temperaturen sjunker under femton grader eftersom vi A. vet hur man klär sig och B. gillar att vara ute, trots kyla.

Avundas i alla fall er som får semester, tillsammans, överhuvudtaget. Känns för mig som om ni alla inte gör mycket annat än reser och umgås.

Vet att det kanske är oväsentligt men... min ayi är 36 år gammal. När hennes dotter var tre månader gammal lämnade hon henne till sin syster, sen flyttade hon och mannen till Shanghai. Mannen jobbar som så många andra här. 14 timmar per dygn, sju timmar i veckan. Han har inga helger eller lov, över huvud taget. Inte ens över kinesiska nyåret. Ayin jobbar också sju dagar i veckan, men har i alla fall ledigt lördag förmiddag (eftersom ingen av oss behöver henne då). Hon är glad som en lärka och sjunger jämt, för hon tycker att hon har det så soft! Försöker f.ö. fixa ett jobb åt hennes bästa kompis som har en liknande situation, mannen jobbar jämt, dotter i annan provins, skillnaden är att denna tjej jobbar åt en kinesisk kvinna i Pudong, och hon är inte som vi. Hon LÅSER IN ayin i lägenheten på dagen eftersom hon är rädd för att hon ska smita!

Igår kom manhattanväninnan hem, fullastad med kläder åt mig: Nanette Lepore, C&C california, Torn by Ronny Kobo, Ella Moss, Vince... å vad de kan göra kläder som är mysiga, coola och ändå välsittande, amerikanerna. Två små turkosa askar (Tiffany alltså) kom också, presenter till mig och monstret från mannen.

Vi åt lunch och sen fick vi snabbt ta oss hit för bebisarna ville röja runt och då fick det bli en playdate istället. Med cappuccino och mina heavenly ingefärsbiscotti som förvrider huvudet på alla och envar som provar dem.

Nu ska jag jobba lite medan ayin rastar monstret i den tillfälligtvis solbelysta trädgården, sen har jag en ny playdate på en lunchrestaurang med kryp-hörna, med en tysk juristväninna och hennes snälle men försigkomne lille pojkbebis.

Kram, G

Vad vi får vara glada övar att vi är födda i den del av världen där 40 timmars arbetsvecka (MAX)och 5 veckors semester är en självklarhet. Tänk att din ayi är så positiv trots de förhållanden de lever under. Att inte få träffa sitt barn varje dag, att ha en make som jobbar massor och som ständigt säkert är trött etc. Som sagt, vi får vara tacksamma men tyvärr så är vi oftast inte det utan klagar om små saker (som vädret t ex ).

Själv hade jag ett långt (de tenderar alltid att bli långa) samtal med vår inredningstjej igår. Diskussioner som mest rörde sig kring Granada (där hon varit mycket) och tv-bänk samt soffbord. Vi kom fram till vissa saker och självklart höll maken inte alls med. Jag sa det lite plumpt "jag och K har bestämt". Inte alls taktiskt! Men jag tror att sjunker den här idén bara in så kommer han tycka att den är bra .

Komiskt att du nämnde Alfan som väderberoende. Vi har ju en Alfa och den är inte alls lika väderberoende som mig fast det kanske mestadels beror på att hon (LA voiture) alltid stått i ett garage (både i Cannes och Stockholm).

Väderberoende är bara förnamnet när det gäller mig född och uppvuxen utomlands (Frankrike och Senegal)som jag är. Jag avskyr svenk vinter och hatar att frysa. Min mamma påstår att jag fryser eftersom jag envisas att klä mig som en fransyska och inte förstår att det är bättre att vara varm än snygg. Därför bor jag inte i Norrland - Stockholm är absolut högsta gränsen för mig. Jag har bott 6 år i Hälsingland som är ett underbart landskap men nej, det ligger ändå i södra norrland. För övrigt älskar jag Sverige!

När vi bodde i Senegal så grät vår boy när vi skulle flytta hem till Frankrike igen. "Jag kommer aldrig att få det så bra någon mer gång" sade han. Att vi skulle ha tjänstefolk var nästan ett krav eftersom västerlänningarna på så vis gav arbetstillfällen till lokalbefolkningen. Och mina farföräldrar hade en städerska som följde hela min uppväxt och även träffade mitt första barn. Då handlar det inte längre om tjänstefolk utan om en medlem i familjen. När barnen var små hade vi som så många andra en polska som kom till oss. Hon var en gudagåva samtidigt som jag ständigt hade dåligt samvete för att jag "utnyttjade" henne. Försökte döva det genom att aldrig pruta och alltid erbjuda henne frukt, grönsaker och blommor från trädgården. Jag behöll henne längre än vad jag egentligen hade behov av eftersom hon bönade och bad om att få vara kvar.
Eloge till dig Gemma som är snäll mot din ayi!

I går kväll gjorde jag någonting jag aldrig gjort i hela mitt yrkesverksamma liv; jag tryckte på nej istället för ja när jag skulle spara en rapport som tagit mig 3 timmar att skriva, samtidigt som jag inte hade autospar inställt. Jag var trött och i samma ögonblick som fingret nuddade tangenten så insåg jag vad jag var på väg att göra men det var för sent! Blev först alldeles tom i huvudet och fräste iväg maken när han försökte trösta. Sedan surfade jag en timme på nätet för att försöka se om det gick att googla sig fram till en lösning. Slutligen insåg jag att det var kört och jag satte mig för att göra om hela jobbet. Jag somnade kl. 2 i natt och väckarklockan ringde kl. 6. Men jag lovar - jag kommer aldrig att upprepa ett sånt misstag!

Vad roligt Lapinette att ha en inredningskunnit att diskutera med! Jag är själv jätte intresserad och älskar att bläddra i inredningstidningar och gå runt i möbelaffärer och titta. Däremot vill jag bestämma allting själv vilket maken för det mesta låter mig göra. Han väljer sina strider, t.ex. att att absolut ville ha en röd bil när vi i våras köpte en ny!

Det är så lätt att glömma att man är så priviligerad. När vi har bott utomlands har vi också haft "tjänstefolk"( avskyr de ordet). Men som sagt i tredjevärlden är det väldigt vanligt att familjer har sådan hjälp i hemmet, förutom de allra fattigaste så klart. Vi hade även 2 tjejer i 20 års åldern som jobbade åt oss ett tag..Mina föräldrar betalade deras utbildning och idag vet jag att den ena är sjuksköterska. Här i Stockholm har vi en tjej som kommer och städar 1 gång i veckan.

Ankan - Vill inte vara sån..Är det inte lite förlegat att använda ordet boy? Inte ens min pappa som är 70 år och är mer eller mindre uppvuxen med "nannys" och har gått på internat i England skulle använda sig av de ordet.

Gemma - Vet att jag sagt det 1000 ggr och kommer säkert att säga det 1000 ggr till. Alltid lika härligt att läsa om ditt liv därborta.

Lapinette - Trevlig resa!! Och se nu till att ha det fantastiskt.

Kram

Zua: Ordet "boy" var det som användes när jag var barn, ett engelskt ord i en fransk f.d. koloni... Fick aldrig höra något annat! När man ser i backspegeln på de värderingar som florerade då blir man alldeles förskräckt - förstod man verkligen inte bättre? Men jag antar att just f.d. kolonier var en otroligt konserverande miljö där fördomar och rasism.
Jag känner mig inte heller bekväm med ordet tjänstefolk men återigen - det var det ordet som användes då. Idag använder vi nya ord men många gånger är innebörden precis densamma och lika nedlåtande. Och detta verkar gälla alla folkslag och nationaliteter precis som Gemmas exempel visar.
Usch, det är ingen lätt fråga och jag är givetvis inte bättre än någon annan i det avseendet. Men att vara medveten om problemet är förhoppningsvis alltid ett steg i rätt riktning!

Lapinette: Åh var härligt för er att snart åka iväg! Strunt i väderleksrapporterna - de hinner ändra sig ett antal gånger till innan ni drar. Var i Andalusien åker ni? Malaga?
I morse såg jag grannen skrapa rutorna på bilen...

Amelle: lite finanskrisångest har vi men bara lite eftersom vi ändå inte kan göra någonting åt saken och har goda marginaler. Men jag blir arg när jag ser hur banker som nyss uppmanade alla, vare sig de hade råd eller inte, att låna, låna, låna, nu vägrar ge upp sina bonusar samtidigt som kunderna får ta en stor del av smällen. Etik och moral - vad är det?

Har suttit och jobbat ett par timmar nu - denna gång har jag autospar på kan jag lova!

Just nu orkar jag inte mer så jag drar mig tillbaka till TV-soffan och låter maken få massera mina fötter medan vi tittar på någonting underhållande som inte kräver något tankearbete...

Finansångest i var mans hus. Vi har inte mycket placerat i aktier och inte behov av att ta ut sparkapital så det känns bra. Dessutom har vi inget topplån samt amorterar rejält varje månad men ändå så blir man mer återhållsam vilket för oss innebär att fortsätter krisen så åker vi inte till USA nästa år som vi hade tänkt (3 veckor i Kalifornien). Skulle någon av oss bli av med jobben så skulle det definitivt innebär desto mer.

Ankan - vi flyger till Malaga men ska stanna den första dagarna i Ronda och sedan blir det Granada. Förutom besök i pueblos blancos (de små vita byarna runt Ronda) så blir det ett besök i Alhambra. Hoppas sedan på fint väder så vi kan vandra i bergen åtminstone två dagar.

Ankan - Jag är väldigt medveten om just ordet " boy" då min familj var en av Östafrikas mest inflytesrikaste familjer under kolonialtiden och post-kolonial. Och som blev uppassade av en hel " staff ". Det är just av den anledningen som min familj och jag är så emot att tala på ett nedvärderande sätt om våra medmänniskor. Men jag förtår vad du menar.

Lapinette - Om det skulle vara så att ni åker iväg till Kalifornien...Så måste du påminna mig om att maila över alla mina samlade tips och även en riktigt bra bok som du bara måste låna av mig.