Mugglan,
ja vi är vänner, det blir vi oftast snabbt. Som Tinga skrev så behöver vi bara lära oss att gräla lite trevligare (om vi nu måste det överhuvudtaget - gräla alltså).
Vi har inte valt att använda ordet Nej.
Jag "avskyr" ungar som säger Nej till allt. Har sett på nära håll små barn som varit sura eller arga eller glada som bara skriker nej... - så eniverande.
Min make och jag har valt ordet AJA. Vi säger det hela tiden när något är farligt, när han ska stanna, när han leker med något som han inte får.
Det fungerar jätte bra och an lyssnar och förstår det ordet utmärkt. Senast i går när han skulle springa ut i gatan, AJA med hög röst, han tvärnitade.
När han promenerar åt fel håll, då säger jag AJA och han vänder och kommer tillbaka till mig...
När han har gjort något som han inte får och det är för sent liksom, då tittar han på mig och säger med ledsen röst Aja själv
Så gulligt.
Personligen tror jag visst man kan fostra en 1 åring utan att hämma deras upptäckarglädje.
Handlar nog lite om att man inte kan säga nej/aja till allt.
victor fåt tex leka med våra telefoner, fjärkontroller till tv och diskmaskinen. Han ser ju att vi använder vissa saker dagligen o förstår ju inte varför han inte får.
Det som verkligen är AJA är datorn hemma hos oss.
ALLA barn är ju olika, så man kan ju inte säga att det funkar på alla.
Vet att Snartis lille kille är lika aktiv o busig utanför magen som innanför fortfarande. Snarits har haft samma grej att han skrttar när de säger till honom, till o med när de höjer rösten...
Victor blir ledsen när jag höjer rösten och fattar att han gjort fel. En minut får han vara ledsen max, sen tröstar jag om det ej gått över, för att han ska hinna förstå... ofta visar jag hur han skulle gjort, men det tror jag han är för liten för...