Ännu en tur med barnkarusellen

Piggelin o Koko,

jag vet inte. Kanske är jag lite mysko men jag känner inte särskilt stor oro för att lämna Lil-Skruttan till dagis redan nu???? Jag ahr ingen aning om vad det ebror på? kanske en personligehtsläggning? Jag ÄR kasnke lite konstig...??? Eller också är det just för att man inte varit hemma så länge med henne som det känns lättare. Vi har ju hela tiden vetat om att vi ska lämna henne när hon är liten så man har liksom varit inställd på det. Kanske underlättar detta? Jämfört med om man stannar hemma längre med sitt barn. Då kasnke separationsångesten blir större när man väl måst lämna bort det??
Men framförallt tror jag det är just det att jag är så grymt nöjd med dagiset!!!! Det känns helt fantastiskt faktiskt. Personalen är SUPERBRA och hela miljön känns verkligen jättebra. jag tror verkligen det kommer bli en superbra miljö för Lilltjejen. Kanske t o m bättre än att bara vara hemma med mig eller maken på dagarna.

Dagisgruppen är ju inte särskilt stor så det är bra med personal per barn. Och de har så mycket pedagoogiska saker för sig att jag verkligen tror att det kommer vara en fördel för Lillsnorpan att få vara där. Så mycket skulle varken jag eller maken kunna, orka eller ha tid till att göra med henne som jag tror hon kommer kunna göra där. Visst, idealiskt tycker jag skulle varit att kunnat vara hemma med henne tills hon är ca 6 månader, men efter den åldern tror jag verkligen benhårt att hon kommer att ha en fördel av att vara på dagis jämfört med hemma med oss.
Dessutom är personalen oerhört lyhörd och vi klickade direkt. De undrar och LYSSNAR verkligen på en som förälder för att kunna göra individuella lösningar för resp barn där. Att "behandla" dem som man som förälder vill. Till exempel så sover barnen middag när de är trötta, inte på bestämda tider. De äter när de är hungriga inte på bestämda tider. etc etc....

Så nej, jag känner mig inte direkt orolig eller så faktiskt.
Men visst, jag vet att de flesta svenskar tycker man är skitkonstig och inte kan förstå hur man kan känna sig så lugn och positiv som jag gör till hela situationen. Ibland kan detta få mig att känna mig som en usel mamma faktiskt. Att man kanske BORDE känna ångest och må dåligt över att man nu ska lämna henne till andra så många timmar i veckan. Men samtidigt så försöker jag att inte känns så. Men det är inte alltid så lätt när man kommer från Sverige där många är oroliga över när deras 2-åringar ska börja på dagis. Så reaktionerna vi fått från svenskar är ofta just detta att de tycker enormt synd om oss och vår lilla dotter. Och att de blir nästan anklagande och lite aggressiva när de inser att vi inte känner någon direkt ångest eller skuld eller så över att hon sak börja på dagis. Och DÅ är det klart att det är lätt att fundera över ifall man ÄR galen eller konstig som inte känner att detta är HEMSKT??? I andras ögon är man ju ofta dömd som en hemsk och usel mamma som verkligen inte kan älska sitt barn eftersom man inte sitter och gråter floder och är deprimerad och mår skit över sin livssituation här där man bara varit mammaledig i 3 månader.

Självklart vet jag inte hur jag velat göra om vi bott i Sverige. Mer än att jag då velat vara hemma i minst 6 månader. Men jag vet ärligt talat inte ifall jag velat vänta med dagisstart ända tills barnet vore 1,5 år. Sjävlklart beror sådant på vilket dagis etc också. Men jag tror att jag annars gärna skulle velat börja jobba tidigare men kanske inte heltid.

Oj nu blev detta långt. Men ville mest bara beskriva hur det känns.

Vinkar till Sweet!!!! *vink* *vink*

Koko & Oms - alla barn kan ju inte vara över medel! Men det är intressant att höra hur stora era barn varit vid en viss ålder. Idag när vi var uppe på neo fick vi höra av flera sköterskor, oberoende av varandra, som tyckte att Piff & Puff såg runda och fina ut i ansiktena; inte alls smala som, som prematurer ofta gör. Sån't gillar förstås mamma att höra!

Oms - visst är det lite jobbigt att inte veta vad som väntar ens barn framöver, men så inbillar jag mig att det till stor del är även med barn födda i fullgången tid. Enligt psykologen på neo är risken för en "bostavsdiagnos" (damp, ADHD, osv) 7% för fullgångna barn och 14% för barn födda före v. 28. Förvisso är risken dubbelt så stor för våra barn, men fortfarande är det ju ändå en relativt liten andel som drabbas; de flesta får ju faktiskt inte en sådan diagnos, så det försöker jag tänka på. Hjärnblödningar på bebisar får heller inte alls samma konsekvenser som för vuxna, åtminstone inte om det är en liten blödning.

Sweet - eftersom ni inte har något annat val än att låta er dotter börja på dagis nu är det ju superbra att du tycker att det känns så bra. Jag menar, det tjänar ju ingenting till att du oroar dig och har ångest när det ändå inte finns några alternativ. Var istället glad för att din dotter ska börja på ett dagis du känner dig så tillfreds med, och fundera inte på vad "alla" andra tycker. Ingen annan kan ju veta vad som är bäst för er familj.

Hur går det förresten med amning för din del? Pumpar du fortfarande? Om Lill-Skruttan ska vara på dagis är det väl en fördel om du pumpar, eftersom personalen då kan flaskmata med bröstmjölk. Själv har jag helt lagt ner amningen men fortsätter att pumpa, så nu får Piff & Puff två bröstmjölksmål av sex. Detta känns som en bra kompromiss, för de får en del bröstmjölk, samtidigt som jag inte behöver lägga ner massor med tid, med litet utbyte, i form av att låta dem amma själva. Hade det fungerat hade det ju såklart varit det bästa, men när det nu inte gjorde det känns det här som en vettig kompromiss.

Lappis - vad spännande med en ny omgång! Vad är det som gäller nu; kort eller lång variant? Ändrar ni något jämfört med tidigare försök?

Tinga - det är den kortavarianten så jag börjar förmodligen med sprutor nästa fredag. Trodde jag skulle få köra Menopur liksom Telis men de verkar vilja fortsätta med samma medicin. Lite fegt tycker jag men vad ska jag säga och göra? Det blir gamla vanliga gonal-f och sen ÄP i vecka 40.

Hur har det gått för Frejis. Har du också varit på läkarbesök för vi ska väl äggplockas samtidigt?!

Å vinkar tillbaks till lappis!!!


Kul och spännande med din nya omgång!!!!!
Åååå vad jag hoppas för er del nu!!!!!

Lappis - nä, som lekman är det ju svårt att sätta emot läkarna, även om man tycker att man har bra på fötterna och egentligen skulle vilja göra annorlunda. Hoppas iallafall på tredje gången gillt och att det går bra. Fick just höra om en bekants bekant som lyckats på tredje ivf-försöket. I hennes fall satte de tillbaka två ägg, men ett tidigt UL visade på bara ett foster. Men vad jag förstått är det väl väldigt ovanligt numera att man sätter tillbaka mer än ett?

Tinga,
nej självklart har du rätt att man ska glädjas åt att man itne oroar sig. MEN jag kan ändå inte låta bli att ibland känna mig lite ledsen över att så många tycker att man är en dålig mamma, och/eller att man itne älskar och har knutit an till sitt barn. Just för att man inte mår asdåligt över att man inte ska spendera 100% av sin tid med henne nu.
Ibland känns det jobbigt att veta att så många tycker att man är en dålig förälder eller att de bara inte alls kan förstå en det minsta.

Men oftast brukar jag kunna känna att det inte angår andra, men ibland kan man känna sig lite deppig över de reaktioner man får.

Ang detta med amning så gav jag upp amningen för ett tag sedan. Hon vill bara inte riktigt "latch on" till bröstvårtan så jag har i stort sett pumpat konstant sedan hon kom hem. Det går dock väldigt bra tycker jag Och på sätt o vis känner jag en enorm frihet i och med pumpandet som jag faktiskt har tyckt känts skönt. Att maken kan mata lika väl som jag. Att jag kan göra saker utan henne om jag vill eller behöver. Typ gå ut med ngn kompis ngn kväll ibland och t ex äta eller bara ta en öl. Det är guld!
Och nu när hon börjar dagis är det super att hon är så van vid flaskan. Jag pumpar och maken tar med sig flaskor med mjök till dagis som de ger henne under dagen. Jag producerar fortfarande okej volymer mjölk, men vi får se ifall det kommer ändras nu när jobbar och inte kommer pumpa lika frekvent längre.
Men jag tänker som så att om vi kan ge henne bröstmjölk till slutet av detta året så är jag rätt nöjd! Då är hon ju 6 månader drygt. Och detta tror jag definitvt kommer gå för jag har typ hela frysen full med infryst mjälk också. Längre tid efter det är bara bonus.
Just nu får hon enbart bröstmjölk, men om det börjar sina så kommer vi nog att köra blandat. Formula (ersättning) vissa mål och bröstmjölk vissa.

Nej, Sweet - du är inte ett dugg konstig - hallå eller!
Känns det bra, så känns det bra 6 dagiset verkar ju var grymt, så då är det ju bara att köra! Låt folk tycka vad de vill, men sett i det stora hela, så är det ju faktist VI i Sverige som är ovanliga, som är hemma så länge med våra småttingar (såvida man inute bor i ett land där hemmafruar är normen...).
Min bror & svägerska i Amsterdam ska få sitt andra barn om en vecka (planerat snitt) & svägerskan kommer bara att vara hemma i tre månader, efterom det är så det är i Holland. Hon har precis fått fast jobb & detta vill hon inte bli av med.

Dessutom så tror jag att i Sverige är det så mikt aktiviteter uppbyggt kring detta att folk är hemma 1-2 år, så då finns det en massa saker att hitta på - öppna förskolan, mammagrupper, babysim, baby-yoga, baby-spa, baby-sång, baby-rytmik, baby-massage & gud vet allt... Då är det inte kosntigt att man kan ha en rätt behaglig tillvaro hemma om dagarna med sitt barn & fylla tiden. Men är man helt ensam & "alla andra" också bara är hemma i tre månader, då är ju inte det ngt konstigt.

Min svägerska har fö fått precis samma reaktioner som du, Sweet, av vänner & bekanta i Sverige, ang detta att vara hemma så kort tid.

Jag var ju hemma tio månader & att vara hemma mindre än ett år är inte heller helt politiskt korrekt i Sverige, känns det som... Som kvinna ska man vara hemma åtminstone ett år, annars är man konstig...

Istället för "6" skulle det stå "&" - shift funkar inte alltid för mig...

På tal om att vara dålig morsa, så är jag säkert en sådan jag med i så fall, eftersom jag inte hållit på att leka en massa med A om dagarna när jag varit hemma. Eftersom hon inte varit en bebis som man behöver bära runt på så mkt, så har jag kunnat göra en massa andra saker, bara hon är i närheten - Detta ger MIG dåligt samvete ibland... Fast numera bara ibland! En glad & nöjd mamma ger ett dito barn