stora Man/m2b klago tråden

Efter 11 år är det min tur skrev 2008-08-02 21:08:29 följande:

Nu har det lugnat sig men igår va han skit sur och tvär och allt gick ut över mig...han är sån när han blir rastlös,vi har inte varit hemma på två veckor och han har inte kunnat "murpa" här hemma,men idag är han mkt gladare och trevligare.
Puh,det tar på krafterna när ens äkta hälft är sur som alika...

Då m2b blir irriterad när hans föräldrar ringer dagligen (eller skickar sms) och det går ut över mig!!!

När jag läser alla inlägg här så försår jag att jag har det väldigt bra men en sambo som städar, tvättar och stryker och vi är aldrig osams men sen har han oxå en ängels tålamod med mig och mitt humör

här har jag en som slutade med sina nikotintuggummin i förrgår....resten kan ni lista ut själva, han är rätt billig just nu och inte så kul att spendera sin semester med.

(slutat snusa i omgångar i 2 år för att det kostar o han har massa andra intressen som kostar nu var han inte så smart utan började med nikotintuggummin istället o drog ut på det hela ytterligare.
Och en förpackning kostar 66 kr enligt honom o räcker 4 dagar, mer ekonomiskt att snusa då!

Sen att han slutar, börjar, sllutar o börjar med detta nikotin gör ju att jag o dottern får ta hans sämsta humör flera ggr istället för en gång för alla)

Min man blev arg på mig för att jag inte väckt honom tidigare...jag ville bara vara omtänksam och ge honom lite sov morgon...Där ser man ,inget är bra det man gör.

Det borde nog vara min sambo som klagade över mig... Han har varit ensamstående pappa i flera år medan jag varit barnlös singel. Han är den som städar mest, lagar mat mest, det är han som tvättar och plockar upp (ja inte mina saker utan barnens). Jag "hjälper" väl till och städar faktiskt mer än jag gjorde när jag bodde själv. Jag tycker inte att det gör något om det är någon dammråtta i ett hörn, men min sambo är oerhört noga. Jag hoppas att detta inte kommer att leda till problem.

När jag tänker på det lever vi precis som väldigt många andra par, fast där är rollerna ombytta. Skillnaden är väl att jag har dåligt ssamvete för att jag inte gör mer hemma medan många killar inte bryr sig det minsta utan ser det som naturligt att tjejen gör allt.

Vad skönt att inte vara ensam. Prestationsångest det är just det jag känner. När han kommer hem från jobbet då börjar han direkt att ordna med mat till sina barn. Jag är van hemifrån och när jag bodde själv att "bara" ta några smörgåsar eller fill till kvällsmat. Det brukade jag göra direkt när jag kommer hem. Det kan jag inte nu - vi kan ju inte äta vår mat förrän han är klar med maten till barnen och det blir en så kontig paus. Jag hade kunnat läsa lite eller titta på TV tills han är klar med "sitt" men då känner jag mig lat.

Han tycker att man ska städa hela huset en gång i veckan, jag tycker att varannan vecka räcker. Han sätter igång direkt på söndag morgonen. Jag hinner knappt upp ur sängen innan han dragit ut alla mattor på balkongen och börjat dammsuga. Det får mig att känna mig som en riktig slarver. Han ojar sig ofta hur stökigt och smutsigt det är och det känns som att han anklagar mig för att stöka ner, men det är ju hans båda barn och deras kompisar som stökar till och drar in smuts.

Oih!