In vino och cappuccino

Är tillbaka efter ett hårt spinningpass och ett besök på Arirang Vega, som har blivit vårt nya favoritställe. Flanerade sakta hemmåt, ett band spelade i Vasaparken och vi var nära att slå oss ned där för att lyssna och dricka lite vin men vi drog oss sakta hemmåt och ska nu sätta oss på balkongen med ett varsitt glas rött och mörk choklad som svärmor hade med sig från Frankrike. Ahhh... vad jag älskar sommaren!

Rosen trist med magsjuka. Har du tagit imodium?

Lapinette,
Nu märker jag att jag är på bättringsvägen. Hur då? Jo, läste att ni varit på Arirang Vega och blev avis. Det låter verkligen toppen! Kanske, kanske att jag kan locka maken till ett besök i stan imorgon kväll!

Det är ju högtidsdag för honom imorgon - och kanske för din make med? TdF börjar så maken är i himmelriket nu där han frossar i information om backar, sträckor, kurvor, snittlutningar etc.

Tror jag har fått i mig min sista ipren nu mot febern och sover förhoppningsvis gott i natt - för imorgon är en annan dag! Ser fram emot den.

Ha det gott!

Hej på er! Känns som om det var evigheter sedan jag tog mig tid. Det är så mycket och intensivt, allt, mitt i det lugna. Jag ser numera min gamla värld med monstrets yrvakna ögon och allt, minsta äppelkvist, blir en smärre sensation. Bara det att hon får ta i allting! Och stoppa i munnen! Säkert är ett och annat farligt med sverigemått mätt, men inte för mig.
Vistelsen hittills har varit strålande. Själv är jag, efter fem månaders jetlag, mindre jetlaggad än någonsin. Sover alltid så gott här och detsamma gäller för dottern, hon har fortsatt sova tolv timmar per natt i den nya, fina, röda sängen. Varje kväll badar hon i sitt rymliga gröna badkar. Nakensprattlet sker i gröngräs och hon har redan lärt sig två nya färdigheter av bara farten: Att sitta lite grann själv och att rulla över från rygg till mage. Hon älskar sina morföräldrar och de, henne. Jag har snabbt hunnit vänja mig vid de två paren extra händer i alla möjliga sammanhang (knyta skorna, skriva inbjudningar till dopet, baxa ut barnvagnen ur garaget et cetera). Har också provgått med Ergon i skogen och det funkar väl OK, monstret sover i alla fall gott i den men hon saknar att kunna titta framåt och sparka med benen. Den har en fin, indigoblå färg och en grön huva, men mamma kommenterade likförbaskat att den ser ut som en Fjällräven ryggsäck. Jaja. Mannen får lov att gilla den, det blir min födelsedagspresent till honom.
Gick en rysligt tidig morgonpromenad längs havet i morse, ni vet, vinden rufsade om i vassen, fiskmåsarna skriade och himlen var djupt, djupt blå, hästarna betade på ängarna och jag bara njöt och njöt. Så här lång tid har jag aldrig varit ifrån mitt kära nordvästskåne. Kapslade in monstret under sufletten OCH nyinköpta bugaboo-parasollet, ändå åmade och kråmade hon sig och skrek och gnydde, medan hon eftertryckligt drog ner solhatten till hakan. Hon HATAR verkligen solen men så fort jag gick in på ICA så började hon skratta igen. Jättetråkigt! Det är verkligen omöjligt att bara gå i skuggan, i morgon får det i alla fall bli en kort skogspromenad. Lite bättre är det när hon får sitta i babybjörnen men ajajaj, min rygg går av, hon är ju alldeles för tung för den nu med sina åtta kilo.

Vid lunch stuvade jag in monstret och babybjörnen i mammas och pappas lyxåk och åkte till den närbelägna "storstaden" för en lunch med min väninna som har en två månader gammal dotter. Så liten! Hälften så tung som monstret och SÅÅÅ söt. Vi käkade meze och pratade om förlossningar och annat oundvikligt, sen åt vi glass (monstret fick också smaka) och promenerade i parken. Men alltså oj vad väninnan hade med sig mycket grejer! Värsta stora emmaljungavagnen, AMINNGSKUDDE liksom... och sen när hon skulle byta på sin dotter så la vi tjugo minuter på att hitta ett ställe som hade speciellt skötställe för bebisar (själv byter jag alltid på monstret i knät, det tar typ tio sekunder, tjugo om hon har gjort tvåan) för väninnan vägrade byta i vagnen. Insåg att Shanghailivet, med all sin hiss-löshet, har gjort mig till en väldigt fri människa. Jag behöver liksom bara en rätt liten skötväska och en babybjörn, and then I'm ready to go. Verkar skitjobbigt att resa och liknande, om man behöver sådär mycket pryttlar för en lunch på stan.

Kom hem och handskrev alla inbjudningarna till dopet, de på franska blev av någon anledning dubbelt så långa som de svenska, de har en sådan svada fransmännen. Åt lertallrikasill med nypotatis, ostar och - som vi alltid gör, två gånger per dag, jordgubbar med vaniljglass till efterrätt. Nu ska jag mata in dagens bilder i datorn och maila till mannen, innan jag går och lägger mig. Börjar vänja mig vid åtta timmars sömn per natt, äntligen, äntligen, äntligen!

Rosen, mår du lite bättre nu? Låter otroligt plågsamt att hålla på och kräkas.

Izunia, snart, snart...

Kram på er, G

förhoppningsis: Dopet blir den 12 augusti.

Och supergrattis till jobbet! Och ha en galen roadtrip!

12 augusti vår bröllopsdag!!

Gemma, tack det är äntligen bättre. Härligt att höra om dina och lillans bravader. Du skriver så målande att det känns som att man är där och ser, hör och upplever allt. Tack!

Rosen - min make är inte speciellt sportintresserad och jag tror inte ens han vet om att Touren startar imorgon. Det närmaste touren jag själv har kommit är att jag kört några etapper på SATS . Den jag hittills gillat mest var den som gick igenom Normandie och spinninginstruktören beskrev äppelträden som vi åkte genom. Etapperna jag hatar är spurtetapperna... är då mer än bergsgalen typ som kämpar i segt uppförslut.

Gemma - franska ord och meningar är dubbelt så långa som svenska. Känner igen det där när vi skrev bröllopsinbjudningarna. Visste inte hur vi skulle formulera om för att få plats.

Amelle - antar att du sover din skönhetssömn just nu eller åtminstone försöker. Ha en superhärlig bröllopsdag!!!

Hej alla, uff, jag måste ha varit jetlaggad, dopet är den 10 augusti, inte den 12.

Izunia, hur går det?

Idag åkte jag bil en liten bit till trollskogen för en mer monstervänlig promenad (solen silades mellan trädkronorna), stötte på de hurtigaste av stadens rätt såsiga invånare, stavgångare, korpulenta män med labradorer, tanter (säkert yngre än jag själv, varför blir man så fort just TANT i en mindre stad?) på cykel och en stackars hysteriskt powerpromenerande anorektisk tonårstjej som antagligen försökte sona sina frukostsynder (en vindruva?). En timme varade promenaden och monstret sov hela tiden, men när vi åkte in till "stan" (40.000 invånare) piggnade hon plötsligt till. Vi gick "Storgatan" fram och hon gläfste och log hysteriskt och viftade vilt med armar och ben medan hon satt framåtvänd i babybjörnen, helt olik de saktmodiga helsvenska bebisarna i sina jättevagnar. Pensionärerna föll som furor och vi blev nästan kinesiskt överfallna av tanter och farbröder som föll i trans över min ljuvligt söta bebis och berätta om sina barnbarn i Göteborg - och TA på henne! Och det fick de göra, för de har inte TBC eller hepatit B eller någon annan dödlig epidemi! Inne i papperhandeln höll monstret på att få spel av lycka över all den människotillverkade stimulantian, sen tog jag en cappuccino också till monstrets ohöljda lycka - det fräste och spottade om maskinen, precis som hemma i Shanghai. Bäst var ändå att storhandla inne på ICA, varje gång jag böjde mig ner i ett tråg med avocado eller nypotatis sträckte hon hoppfullt ut sina händer för att ta tag i saker. Hennes liv måste onekligen kännas som ett Cosmonova-äventyr, om än med socialrealistiska undertonder.

Försöker nu boka in så mycket möten som möjligt med vänner i den närmast belägna större staden (Malmö) för att den lilla inte ska förgås av tristess. Och, handen på hjärtat, för att mina föräldrar redan börjar gå mig på nerverna. Om bara min förkylning kunde släppa så att jag får åka iväg och träna på SATS! Blir tokig snart!

Rosen, vad härligt att du mår bättre. Och man mår aldrig så bra oh sover aldrig så gott som efter ett riktigt fysiskt inferno.

förhoppningsis, hur står det till? Överlever du helgen?

lapinette, åkte ni igenom äppelträden? Vilken tur att det bara var på låtsas ;) Fick ni calvados också, som en färdknäpp? Och inte nog med att de franska orden och meningarna är lååånga, de uttrycker sig dessutom SÅ jobbigt omständligt artigt, eller hur? "qui aura lieu bla bla". Pust.

Kram, G

Frugan här!
Lapinette, förhoppningsis, Izunia - tack för lyckönskningarna. Det har varit den finaste helgen i mitt liv. Är helt slut nu, men gladast i världen!

I morgon - La France.