In vino och cappuccino

Lapientte, jag gillar också avtalad tid! men men.. Nu har jag inte så mkt att säga till om!

Jag ska inte säga att det är fruktansvärt jobbigt nu, då jag ändå gillar att vara gravid och har haft det relativt problemfritt under hela graviditeten.. men det är ju denna konstanta smärta, framförallt om natten som suger musten ur en. Idag gick jag upp 9.. (sovmorgon!)

Zua ha en underbar roadtrip!!!

Ang jobb och graviditet så tror jag heller inte att många skulle erkänna att de försöker bli på smällen så fort den fasta anställningen kommer. För vår del var det ren otrolig tur att jag var fast anställd när jag blev gravid eftersom det inte alls var planerat. Däremot får man ju räkna med som arbetsgivare att om man asntäller en kvinna i 25-35års ålder utan barn, att det troligtvis kommmer att bli barn. Sen skaffar ju inte alla barn direkt utan många vill just arbeta in sig i företaget innan de stiger åt sidan för ett tag.

Ankan jag tyckte inte du gjorde ett korkat beslut. Du valde att anställa en kompetent kvinna som kan tillföra er nåt under de månaderna hon är där. Och dessutom tror jag även att när det inte gäller första barnet så lär hon vara tillbaka efter 4 månader om hon säger det.

Jag måste bara berätta om hur det går för mitt jobbletande/bytande

Tänkte hålla er lite uppdaterade fram tills dess allt är klart.

Passade på när jag precis höll på med något som han verkligen behövde mig för, något jag gör mycket bättre än han så...
Idag berättade jag för min chef att jag fått erbjudande om nytt jobb och frågade hur han ställde sig till det. Han sa att han inte kunde svara genast och frågade om han kunde ge mig besked på to fm. Helt ok med mig så jag smsade det andra jobbet och sa att jag vet på torsdag och troligen kan skriva papper på fredag. Ett par timmar senare ringer killen från nya jobet upp och säger att "om det är det det hänger på så lägger jag på ett par 1000 lappar på din lön. Dessutom förstår jag om du tycker att ett vikariat är osäkert så vi har omvandlat det till en provanställning så det ska kännas tryggare"

vad säger man, löneförhöjning o allt utan att ens ha bett om det =) och jag har inte ens börjat jobba där än... känns som en ganska bra dag idag.

Hur har ni haft det?

Grattis förhoppningsis!! Det kanske var PRECIS det du behövde!?

förhoppning - din nya arbetsgivare verkar vara en klok man. Tänk att han agerade så snabbt och inte din nuvarande arbetsgivare som borde vara den som reagerar.

Här var det tyst... har Izunia möjligtvis åkt till BB?! Spännande, spännande.

förhoppning - grattis till den smarta (om än oavsiktliga) förhandlingen! Måste kännas helt suveränt.

Ja och här fixas det för fullt. I dag har jag hämtat brudklänning, varit med väninna och köpt underkläder och sen tog vi en joggingtur. I kväll kommer vår toastmaster på middag för att gå igenom lite inför lördagens middag. Tror att det blir många tal och nojjar lite för att det ska bli trist under middagen. Vad är "normalt"? Jag har ju inte varit på så många bröllop. Nu är det ca. 10 personer som jag VET ska hålla, sen kan det tillkomma allt mellan 5 och 10 till. Hum hum, alltid är det något man ska klura över

Imorgon pedikyr och manikyr, stryka kläder samt packa - för på fredag drar vi!

Skåne! Hela världen känns som en enda stor Photoshop-fejkversion. Det är så vackert, knallfärgat och PERFEKT att det helt enkelt inte kan vara på riktigt. Igår landade vi alltså hos mina föräldrar, efter en sammanlagt 22,5 timmar lång resa. Denna gång var jag betydligt mer förberedd än när vi åkte till Peking. Mannen följde oss till flygplatsen och baxade upp väska och vagn på bandet, sen fick jag kånka monstret, vagnen, skötväska och kabiväska till vänthallen. Själva resan var... lång. Jag sover i allmänhet jättedåligt på flygplan, och så var det även denna gång. Sammanlagt kanske 2,5 timme, uppstyckat i små kvartar här och där. Min dunderförkylning gjorde inte saken bättre, pimplade monstrets näsdroppar eftersom hon mirakulöst nog bestämde sig för att suga frenetiskt på nappen. Det fortsatte hon med, men bara under upp- och nedflygningarna, när öronen spökade som värst. Smarta monstret! Under själva resan sov hon åtta timmar i streck, sen åt hon lite, sen sov hon några timmar till.
Anlände utmattad till Paris Charles de gaulle klockan fem på morgonen. Där hade vi 1,5h väntan, monstret sov mest i babybjörnen, sen fick vi en hel stolsrad på flyget till köpenhamn så hon kunde ha sin älskade bilstol. Jag lyckades till och med amma henne under den rätt dramatiskt branta nerflygningen så öronen ställde inte till några problem. Bäst av allt - mitt i min fixering vid monstrets öron hann jag helt enkelt inte med att vara flygrädd. Så på så vis var detta min BÄSTA flygresa på kanske tio år!
I köpenhamn blev vi upphämtade av mamma och pappa, och körda i deras lyxåk de två timmarna till nordvästskåne. Där väntade krispig sverigesommar, lager på lager av fågelsång och grönska, kvällspromenad längs havet, kalv med dillsås, jordgubbar och bara... heaven helt enkelt. Monstret hade fått ny, röd säng, knallgrönt badkar med gott om benutrymme, skötbord, litet gym, nya leksaker och allt annat man kan tänka sig. Hon var tokglad och minst sagt speedad och charmade byxorna av mina föräldrar. Hon är verkligen otroligt glad, ler och ler och ler, och när hon fick sitta i en egen barnstol vid matbordet så höll hon sig lugn och tyst hela lunchen, både igår och idag, så att jag och föräldrarna kunde sitta och prata en timme ungefär.

I natt sov hon från sju till sex, åt lite, sen fortsatte hon till sju när jag väckte henne för en morgonpromenad med vagnen. Har nyss badat henne och lagt henne igen, nu ska vi äta grillad lax med rosépeppar, sen ska jag fortsätta projektet sömn, när ska det någonsin kännas färdigt?

Men som pappa uttryckte det så fint: Hela världen fjäskar för oss just nu. Och då syftade han på vädret. Hotade per telefon till mannen att jag nog kommer att bli religiös under de två kommande månaderna. Något så vackert som den svenska naturen kan knappast vara skapat av något... icke-gudomligt. Eller, vad tror ni?

Ögonblicksbild: Monstret sprattlande under sitt gym på en rosa filt i fluffiga gräset. Vatten porlande från dammen, bambu och björklöv susande, en fluffig kopp cappuccino, en tallrik med två sorters Michel Cluizel-choklad och så jag, med min kamera, i ett fåfängt försök att fånga mina första, yrvakna intryck till mannen som blivit ensam kvar i den alltmer kvävande hettan. Men han får i alla fall något som inte jag får: Sova, ostört. Ironiskt nog vaknar även han ett par gånger per natt, och lyssnar efter ljud som aldrig kommer.

Ankan: Tusen tack, projekt doing da sexy time börjar när mannen och jag befinner oss i samma rum, dock inte tillsammans med mina föräldrar eller hans... så det lär dröja till september. Och grattis till nyrekryteringen, hon måste framför allt vara jäkligt duktig om du trots graviditeten (som ju är en nackdel rent jobbmässigt) ändå valde henne.

Izunia: Trust me, du står inför de längsta dagarna i ditt liv. Längre, till och med, än en långresa med ett monster.

Kram, G.

förhoppningsis: Vad säger man, du är GRYMMAST ju! Grattis!!

Och zua, ha en superresa, ser fram emot reportage när du kommit tillbaka.

Hej hej Gemma och välkommen till Svedala! Blir riktigt smittad av din enusiasm - visst är Sverige helt jäkla outstandning just jävla nu!

Amelle, absolutely fucking JA! Och tack!