Glittertråden! (Nr 10!)

Grattis Karin!!!!! Hoppas du haft en bra dag!

Åh Iza jag är också såååå nyfiken på alla detaljer!!
Men nu åker vi till Landet i morgon och kommer hem nästa vecka så jag ser fram emot läsningen här när jag kommer hem!
Träffade en av mina bästisar nyss, hon ska ha om 2,5 vecka....så spännande!

Ha det gott så länge så hörs vi nästa vecka igen!

kramelikram

Grattis Karin!!

Äntligen är det fredag Har verkligen sett fram emot den här fredagen hela veckan. I kväll far styvdottern hem till sin mamma så det blir bara B och jag i helgen. Vet fortfarande inte om styvsonen dyker upp eller ej i helgen.. men men..

B ska sätta upp staket i helgen och jag har tänkt röja lite på gården, städa och tvätta. Nästa helg far vi till Åland på crusing och helgen efter det far jag till Ekenäs Sedan är det SEMESTER

Väntar ivrigt på att få höra hur allt gick Iza.

Snart är det din tur Vicky

Härligt med semester Ylva!!!

Nu ska jag försöka göra mig kortfattad..

Jag började känna kraftigare värkar fredag kväll 22.30 och kunde inte riktigt vara säker på om det var riktiga värkar eller inte eftersom jag haft så mkt pinvärkar tidigare så vi gick och la oss och jag kved lite under hela natten.

På lördagen kunde jag fortfarande känna värkarna och hade ganska ont i ryggen, men jag kände mig för dum för att ringa förlossningen. Värkarna har ju inte lett nånstans tidigare.
Så vi bestämde oss för att åka och träffa en kompis som köpt öl till oss och åka och köpa ny gasol. När jag satt i bilen på macken och väntade var jag tvungen att ringa in och de sa att det var fullt på förlossningen, så om jag klarade av att avvakta lite så var det bra.

Typ en timme senare när vi kom hem var jag tvungen att ringa in igen då det började göra kraftigt ont. Så jag fick åka in med misstanken att bli hemskickad. Men jag ville ju bara att de skulle kolla mig så allt var bra.

Vi kom in 14.30 och fick sitta i väntrummet till 15.30 då ett rum blev ledigt och de kunde konstatera att jag var öppen 5 cm och hade värkar var 3-5min.
Jag hade bestämt mig för epidural och barnmorskan tyckte det var bäst att sätta den med detsamma och narkosläkaren hade en massa akutfall och kom nån timme senare.

Jag och mannen sitter lungt och pimplar lustgas när en östtysk kulstöterska med flottigt hår rusar in på rummet och flåsar "jag ska sätta en epidural här!!"
Hahah jag och mannen tittar chockerande på varandra innan hon rusar ut igen. Hon var en riktigt tuff nöt!

Drygt en timme efter epiduralen (öppen 6 cm) var jag öppen 9 cm och satt lungt och fint och pratade i telefon med alla kompisar!
Tyvärr tog inte epiduralen så bra på höger sida så jag fick även lite sterila kvaddlar! aj aj aja!!!! F*n vad ont! Känns som getingstick i 30 sek!

Sedan gick det lite långsammare. Vid 22.00-23.00 var jag öppen 10 men mina värkar avtog och jag fick värkstimulerande. Jag började få krystvärkar men eftersom hon inte var tillräckligt långt nere kunde jag inte få ut henne.

Fram till nu hade allt gått på räls och jag var knappt bemärkt av nåt öppningsskede. Sen började helvetet..

Eftersom jag inte hade tillräckligt med värkar och hon hade fastnat kunde jag på egen kraft inte få ut henne och jourläkaren var tvungen att hjälpa till. Han sprang runt till en annan förlossning där barnet inte mådde bra och var tvungen att förlösa henne först.Så jag fick vänta..

Det tog 4 tim att få ut henne.. hade allt gått som det började hade hon varit ute före kl 24.00.. Men de fick dra ut henne med tång, det var 4 personer i förlossningen, en som fick trycka mig på magen och läkaren som drog och slet och jag som skrek att jag skulle dö, att allt var katastrof och att jag ville få kejsarsnitt...
Jag ville bara få ut henne oavsett medel för jag hade inga krafter kvar.. Men hon kom ut till slut och hon var så snäll och stillsam! Jag trodde hon skulle skrika och gorma men hon bara tittade och var sååå söt! Men vi var båda stensäkra på att det var en pojke!! Så när jag frågade barnmorskan skrattade hon bara!
Hon hade frågat oss tidigare vad vi trodde att det skulle bli och vi sa pojke, sa hon att hon också trodde det, men att hon alltid har fel!
Det roliga är att hon även förlöste min rumskompis på spec avd och sa till henne att hon hade flickmage, men att hon alltid har fel. Hon fick en pojke!

Vi kom hem i onsdags och vi har verkligen fått en snäll bebis. Hon är så nöjd och bara äter fint och sover!
Hennes sår i ansiktet efter tången har nästan försvunnit nu. Jag började gråta när jag såg henne direkt efter förlossningen för att jag kände mig så skyldig att de fick ta henne med tång pga mig! Det såg verkligen ut som ett blodbad i rummet och jag förstår int hur mannen klarade av hela sista förloppet.

Nu i efterhand är man ju bara så tacksam för att allt ändå gått så bra och att alla mår bra. Jag kommer ju att läka ihop fint men man hamnar lätt i en blues när man tänker på vad som skett med kroppen. Tar ju smärtstillande för jag fick också lite elaka stygn.

Hunden tycker om sin lillasyster och har sniffat och slickat lite, men annars struntar han i henne! Jag trodde han kunde bli lite avundsjuk men han sov gått mellan mig och mannen i sängen!

Det var ett långt inlägg...!

Oj! Vilken pärs Iza!! Trist att det gick lite snett där mot slutet, men det är ju härligt att hon kom ut till slut och är en snäll liten tjej

Själv har vi börjat prata lite smått om att skaffa en liten. En av mina läkare tycker att det är dags för B att "sjuta skarpt" Han tycker att spec.läkaren på gyn och min vanliga gynekolog pratar i nattmössan när dom inte tycker att jag ska ens försöka bli mamma *ruskar förvirrat på huvudet* Inte vet jag vem jag ska lyssna på.. Däremot så har jag tagit upp det med B och vi har pratat lite om att han ska "ladda om med skarpa skott" *fnissar och rodnar* Ännu har vi inte fattat något beslut hur vi ska göra.. men vi får väl se

Hej!
Nu har vi kommit em från landet igen. Skönt eftersom vi inte har rinnande vatten el avlopp så man känner sig rätt ofräsch efter en vecka. Vi har ju bastu och sjötomt så man får ju lov att bada bastu och hoppa i sjön så man inte möglar .
Vi hade kompisar där fred-sönd med deras lilla 4 månaders son. Och stackare, han skrek konstant och de matade konstant. Försökte ge tips och råd att han kan inte äta varje kvart, de gjorde en del galna saker och förstod inte varför han inte var nöjd osv. Inte lätt för dem, de har INGEN erfaranhet av barn, de känner mer eller mindre bara oss som har sen tidigare så tjejen tog nog med glädje emot råden för hon var rätt slut av allt skrikande.

SEn kom syrran med familj på sönd och stannade en natt, de skulle sen gå på Eskilstuna zoo dagen där på.
Vi var sen själva tisd-onsd vilket var väldigt skönt.
Fixade på tomten, målade lillstugan mm.

Ja, vicky, hur känns det för dig nu? Nu är det nära!
Visst käns det konstigt att man inte ska jobba på så länge!
Jag börjar ju jobba nu den 4:e aug och har PANIK, jag vill inte tillbaka, känns verkligen skiiiitjobbigt .
Försöker förtränga det för varje dag och låtsas som om det är flera månader kvar.

Iza, älskade vän, hur känns det nu? Du är ju mamma nu!!!
Ingen drömförlossning kanske men inte så farlig heller.
De flesta har alltid någon liten eller större komplikation men att föda barn är inte det lättaste i livet men en fantastisk upplevelse pga resultatet.

Ylva, låter ju positivt. Vad konstigt att läkare kan säga så olika saker?!
Ni ska nog inte fundera för länge, man vet ju aldrig hur lång tid det kan ta och klockan tickar ibland väldigt fort.
Samla all fakta och sätt er ner i lugn och ro och prata igenom vad ni känner och vill och vågar.
Jag är säker på att beslutet blir det rätta vad ni än kommer fram till.
Förstår att du bli påverkad av allt vi skriver om här men tänk på din hälsa så du inte riskerar något bara.

HUr är det med dig då Karin, allt bra? Har du sem nu?

Nu ska vi vara hemma i en vecka tror jag. Martins syster flyttar in i deras nybyggda hus på månd, så vi kommer nog hjälpa dem. Och så måste vi hinna med vårt eget och blir det tid över så ska vi ta lite dagsutflykter.
Åker nog till landet en sväng till sen.

Åh, vad härligt att höra din berättelse, Iza! Det verkade ju gå som på räls, utom det där med tången på slutet men du ska ju inte klandra dig själv för det! Vad kunde du ha gjort annorlunda? Det blir som det blir! Ni mår ju alla bra och det är ju det viktigaste.

Spännande Ylva, att ni kanske också ska försöka! Men jag håller med Jess, tänkt igenom det noga. Det måste vara ett jättesvårt beslut, det förstår jag, med tanke på riskerna. Gör det som KÄNNS rätt så blir det säkert bra!

Ja, här är det i alla fall lugnt i magen. Jag försöker göra bort sånt jag vill ha gjort, t.ex. baka, städa, hälsa på folk. Men nu börjar jag känna mig lite lugnare och ska hinna koppla av lite också. D jobbar jämt så jag får roa mig själv. Än har jag inte känt minsta lilla antydan till värkar. Jag tror jag kommer att gå över tiden, minst en vecka! Men jag hoppas inte.

Ja ta det lugnt och vila och sov mycket, du kommer inte göra det på ett tag sen
Jag kände inte ett enda dugg fram till det var dags, inte minsta lilla förvärk eller nåt, sen ploppade han ut på utsatt datum bara
Så det är inte säkert du går över......med det är ju vanligt att man gör.

O ja.. jag har tänkt mycket på riskerna i fall om jag skulle bli gravid. Vissa dagar känns det inte riktigt värt det, det är de dagar som jag mår riktigt dåligt, medans de dagar jag mår bra så känns det som om allt skulle gå vägen
Sedan blir jag ju lite extra sugen när ni alla har eller ska få barn.. och Karin som är gravid igen. Pratade med min kompis hemma på Åland igår, hon toastmadammen.. och hon misstänker att hon är gravid. Tar det dock med en nypa salt tills det är bekräftat. Hon och hennes man har försökt få ett till barn i säkert 8 år nu. Läkarna sa till henne att deras första barn var en lyckträff och att chansen att det ska bli ett till barn är minimal.

Vicky.. Jag håller med Jess.. Passa på att vila så mycket som möjligt nu för när pryret väl anlänt så får du inte vila på flera år

Vicky, planera att gå ÖVER tiden. Så du inte blir besviken när du gått över mållinjen men ändå inte vunnit..
Jag gick över 5 dagar men var säker på att jag skulle föda tidigt eftersom jag hade alla dessa sammandragningar och förvärkar flera veckor tidigare. Dessutom födde båda min mamma och mormor tidigt - men inte jag!

Dessutom känner jag flera som blivit riktigt deppiga då de gått över tiden lääänge - typ 18 dagar. Tungt, jobbigt och svårt för psyket faktiskt. Så det är bättre att ställa sig in på sen ankomst. Då blir det bara en överraskning om den kommer tidigare!

Jag vilade inte alls på slutet. Jag var tvungen att springa på stan och fika varje dag! Men det är ju bra om du kan vila. Och köp allt ni behöver så att ni inte behöver tänka på det när ni nyligen fått en liten.

Träffade en vännina på förlossningen som födde samma dag som jag och hennes kille fick åka till affären och köpa rubb och stubb då de inte hunnit handla. Typ skötbord och säng.....!!

Karin- hur går det med graviditeten????

Jess- jag hoppas ni haft en skön skånesemester! Återigen tack för fina presenterna!

Ylva- tänk noga igenom ert beslut då du själv verkar ha delade meningar beroende på hur du mår för dagen. Det kommer nog innerbära en stor påfrestning för din kropp. Du måste nog vara 100% säker. Skönt att det finns positiva läkare också som kan ge en lite solsken i livet.