Barnkarusellen 2

Hoppar in med en liten fråga..
Hur blir det med tråddejten i Göteborg nu när både Cicci och Tinga inte kan komma?

Tips p en present till en ettåring mottages tacksamt!

Allt väl här. Lilla damen har de senaste fyra nätterna sovit mellan 21.30 och 03.30 Hoppas den vanan håller i sig!

Tinga, skulle ni till Gävle på dop senare? KOmmer ni att åka? Ifall att vi är hemma kanske jag kan vara barnvakt medan dopet är i kyrkan (?) så att ni kan sitta och fokusera på den händelsen.

zozo
jaaaa hoppas att h*n inte vänder baksidan till den här gången!

Nenne.. A andra sidan har h*n en väldigt söt rumpa med

Jag bryr mig inte sa farligt egentligen, men det vore ju kul att veta vad det är för sort..

Som sagt, plan A var att knäcka 6 kg till men jag bara ORKAR inte försöka. Istället hoppas jag på att stå still där jag landade. Numera är mitt BMI 26, vilket är precis över gränsen för övervikt = inte så farligt. Jag drar stl 40 i brallor istället för 46 och jag trivs med tillvaron

... förutom idag när det regnar och jag är APTRÖTT och bara ORKAR inte cykla till villan och renovera... aaaaaaaaaa jajaj.. drar strax....

Doktorn ringde strax före sex och sade att jag hade rejält höga ostradiolvärden. Han trodde att det hela eventuellt kunde bero på vår Spanienresa och att sprayen (Synarela) har blivit för varm och därmed verkningslös. Vi får väl se, hämtade ut en ny flaska ikväll och ska spraya tre gånger om dagen i stället för två. Ny koll nästa onsdag! och så är jag väldigt trött på det hela.

Trevlig kväll till alla och jag får läsa ikapp någon annan kväll, min pappa åker hem imorgon och själv vill jag bara sova.

Nenne: Jävla skit med!! Gnäller på kärringar är visst det enda vi göra här inne, antingen kommer de en gång i månaden fast de inte ska, och nu dessutom förstör de budgivningar/husköp också!! (Smet in på jobbet vid 17 och läste de tråkiga nyheterna, men har int ehunnit in för att kommentera förrän nu)

Frejis: Hoppas att allt löser sig till onsdag då! Så att något nytt händer iaf!

Annars vet jag inte om det var något mer jag tänkt kommentera... *tillbaka till soffan*

Nenne: du får tänka på den tyska devisen "det är bara kunden som stör oss" Förresten tycker jag du ska anta AMs erbjudande. Jag vill läsa sedan när det är "out there"!!!

Lappis: jag har bestämt mig för att du inte är gravid! Det kan du ju inte vara för det passar hemskt illa nu när ni ska fira er bröllopsdag och allt för då kan du ju inte dricka vin och bubbel Så jag hoppas verkligen att du inte är gravid

Nattson: gullig make du har som ringer varje dag! Min man gjorde det samma i höstas när allt var så jobbigt. "Lunchsamtal" kallade han det. Det var skönt att höra hans röst emellanåt!

Frejis: men va fasen! Ska alla ni ha otur med era ivf:er?! Har tanten lierat sig med Murphy??? Jag får heller inte ihop att du först är i klimakteriet och sedan inte lyckas komma ner i klimakteriet.
Aha, såg nu att Spanienresan kanske förstört det hela.

Är det inte länge sedan Tinga var inne nu? Hoppas att allt flyter på bra...

Pirr: jag och MrsB ska nog träffas iaf. Ev tar jag med maken också. Vi kan väl mejlas om tid och plats?

Moa har krupit sitt första krypsteg (heter det så?) idag!!! From nu är det inte en lugn stund...

Hej!

Jag har varit frånvarande här ett tag nu, och det beror på att vi haft några grymt tuffa dagar. I fredags, när jag skrev senast, var allt förhållandevis ?guld och gröna skogar?, men under lördagen började det bli lite besvärligt både för Piff och Puff att andas. I fredags andades båda två med hjälp av något som kallas för c-pap, som innebär att de har en mask över näsan, och i denna mask blåses luft ner i lungorna. Det innebär i princip att barnet andas i motvind. Den luft som blåses ner gör att lungorna aldrig ?faller ihop? helt när barnet andas ut, utan det finns alltid lite luft kvar, och då blir det mycket lättare för barnet att andas in igen. Man kan jämföra det med att blåsa upp en ballong; det är ju mycket lättare att blåsa mer luft i ballongen om det redan finns lite luft i den, än när man börjar med en helt tom ballong.

Hur som helst; barnet andas alltså själv, men på prematurer är andningscentrum inte helt moget, vilket gör att de ibland glömmer bort att andas. För det mesta kommer de på sig själva igen efter max 15 sekunder, och börjar andas igen. Om barnet är friskt händer detta kanske några gånger per dag. De är ju helt övervakade, både vad gäller syresättning av blodet och puls, så om de inte kommer igång själva börjar det larma så att man själv eller någon sköterska kan gå fram och röra vid barnet, och då kommer andningen igång igen. (Det finns alltid minst en sköterska i salen där våra pojkar ligger.)

I lördags började både Piff och Puff att få betydligt fler andningsuppehåll än tidigare, och enligt läkaren är det ofta ett tidigt tecken på en infektion. Prematurer har ju inte så stark motståndskraft, så när något extra tillkommer stryker ofta andningen på foten.

Under söndagen tilltog andningsproblemen något, men när man tog prover motsvarande sänkan visade de inga tecken på infektion.

På måndagen kom sedan dråpslagen, det ena efter det andra. För det första gjorde man nya ultraljud av barnens skallar, för att söka efter blödningar, och på Piff blev det tyvärr negativt utslag; han hade en liten blödning. Blödningar i skallen klassas från grad 1 till grad 4, där 1 är lindrigast och 4 är värst. Enligt läkaren var Piffs blödning av grad 1, och undersökningar har visat att man inte kan se några som helst skillnader i utvecklingen hos barn med grad 1-blödningar jämfört med dem som inte haft några blödningar alls. Dock fick vi veta att det fanns en pytteliten risk för att blödningen skulle kunna öka, och alltså bli av en högre grad. Jag sjönk ner i ett djupt nattsvart hål efter beskedet om blödningen, trots att den inte oroade läkaren alls; på något sätt hade jag väldigt svårt att ta till mig den positiva informationen kring den här blödningen och såg Piff gå en dyster framtid till mötes. Det bestämdes att man längre fram i den här veckan skulle göra ett nytt ultraljud för att se hur blödningen utvecklade sig, men enligt läkaren var alltså risken pytteliten att blödningen skulle eskalera.

Ovanpå Piffs blödning började nya prover på sänkan visa svaga, svaga tecken på infektion, både hos Piff och Puff. Då blev vi inte direkt gladare, eftersom en infektion kan få väldigt allvarliga konsekvenser hos så små barn som Piff och Puff. Puffs andning blev dock något bättre under dagen, och han glömde sig inte riktigt lika ofta som tidigare. För Piff blev det dock tvärtom; han andades sämre och sämre. När det var som allra värst drog han kanske 10 andetag och sen höll han andan 10-15 sekunder. Maken var helt underbar och satt med en hand på ryggen på Piff hela tiden, och hjälpte honom igång igen varje gång han glömde sig. Själv kunde jag i princip inte ens titta på Piff, för det var helt enkelt fruktansvärt att se sitt barn lida så. Tårarna bara rann på mig, och jag mådde uruselt och bara önskade att jag på något sätt kunnat hjälpa Piff. Till slut bestämde läkaren att det var dags att hjälpa Piff, så i måndags kväll intuberades han igen och lades alltså i respirator. Det var en stor lättnad för maken och mig, som snarare såg inkopplingen av respiratorn som ett sätt för Piff att vila upp sig, än som ett nederlag för andningen och lungutvecklingen.

När vi kom tillbaka till barnen igår (tisdag) morse var det en helt annan Piff som mötte oss, med bra färg på huden och ett lugnt uttryck i ansiktet. I princip sov han hela dagen igår, och vilade upp sig ordentligt. Puff klarade sig ifrån respirator även den här gången. Nya prover på sänkan visade också att det var infektioner på gång hos både Piff och Puff, så då satte man in antibiotika hos dem båda.

Idag mådde båda barnen ännu bättre när vi kom på morgonen, och då började tankarna angående Piffs blödning ansätta mig igen, och när läkaren rondade på förmiddagen bestämde hon sig för att göra ett nytt ultraljud direkt, för att kunna ge besked om blödningen. Som väl var visade den att blödningen nu snarare är mindre än större, vilket innebär att den är på väg bort. Vilken lycka både maken och jag kände! Nu vågar vi dessutom verkligen tro på den positiva informationen att den här blödningen kommer att sakna betydelse för Piffs framtida utveckling.

På eftermiddagen var Piff så pigg att han började dra i respiratortuben, för att markera att han är trött på den. Onekligen ett gott tecken! Enligt läkaren kommer han också att komma ur respiratorn antingen ikväll eller under morgondagen. Puff har också varit mycket piggare idag och knappt haft några andningsuppehåll alls, så han fick komma ut på mitt bröst i fyra timmar. Det barnet har dessutom en vilja av stål har vi märkt, och han talar direkt om ifall det är något som inte passar. När har låg på mig idag började han vid ett tillfälle skrika och klaga, och sköterskan tänkte då att det kanske var för att han ville vända på huvudet, så hon hjälpte honom med det. Dock vill Puff något annat, för i samma ögonblick som hon vänt hans huvud och skulle lägga ner det mot mitt bröst vände han själv tillbaka det på andra hållet igen! Han blir nog inte lätt att tas med som tonåring.

Jag har skickat bilder till Muggles, som hon får lägga in i galleriet vid tillfälle, så att ni får se hur våra små pojkar ser ut. Namnen kommer också att avslöjas där, men jag är tacksam om ni använder Piff och Puff här i tråden, för eftersom det är mycket personliga detaljer som jag skriver här vill jag försöka vara åtminstone lite anonym.

Många kramar till er allihop, ni gulliga supportrar!

Nenne - så trist att ni inte fick huset! Och gulle dig som erbjöd dig att vara barnvakt, men dopet är tyvärr redan den 7 juni, och då är vi fortfarande kvar på neonatalavdelningen.