Barnkarusellen 2

AM: haha, har tänkt samma tanke själv. Hon ger inga råd om det vad jag vet iaf... Det är bra att man har dig före så man vet att det kan bli en nattkörare sedan när hon börjar på dagis också...

Mrs B,
Ditt inlägg väckte många tankar. Jag är också uppväxt utan tre av mina mor/farföräldrar. Farfar dog när jag var fyra och var såpass dålig de sista åren att jag inte har några minnen av honom mer än som någon farmor var tvungen att mata. Båda morföräldrarna hann gå bort innan jag föddes. Farmor levde till veckan efter min mamma dog, tre år sedan nu. Även om jag hade en god relation till farmor bodde hon långt bort så det var enbart vissa lov vi träffades. Ändå känns det som jag känt min mormor, på vissa sätt nästan bättre än farmor! Kanske för att min mamma och hennes syskon som alltid stått mig nära berättat så mycket, hon har funnits närvarande i alla familjetraditioner och mina äldre kusiner som alltid stått mig nära kände henne så väl att det smittat över!!!
Min dotter har ingen mormor heller och jag har gråtit många tårar den sista veckan över det. Även nu när jag skriver detta. Hittills har det varit den jobbigaste insikten i denna känslomässiga villervalla som att få barn innebär och ändå har jag laddat hela graviditeten för just detta. Mest för min mammas skull, att hon aldrig får se vår fina dotter. Min mamma var en av mina bästa vänner, trots att hon självklart hade brister och fel och jag inte ställer upp på alla val hon gjorde när jag var liten. Det var bland det jobbigaste när mamma dog att hon inte skulle få träffa eventuella barnbarn, hon uttryckte det också som det som var svårast och det enda i hennes liv som kändes som hon inte fått hinna med. Maken kände hon mycket väl och vi var nyförlovade då, kanske hade det varit svårare känslomässigt (att allt detta kommit upp då) att gifta sig om han hade varit ny. Jag är dessutom stensäker på att hon sitter någonstans och nickar gillande åt allt som händer nu.
Lilla tjejen hoppas jag att vi kan berätta och visa foton för om mormor och så vet jag att hon har de bästa farföräldrarna man kan få. Dessutom en mycket lycklig morfar med respektive. Min mammas syskon står mig även nära och jag vet att min moster kommer se detta som ett extra barnbarn. Man kan inte ha för många som älskar en. Det är en gåva egentligen att ser hur många som gläds med oss nu, jag var helt oförberedd på alla blommor, mail, brev och annat som kommer. Underbart!
Sammanfattningsvis, det är visst tråkigt att som barn inte få lära känna sina föräldrars föräldrar. Men det går att kompensera i viss (mycket stor) grad tror jag. Såret i oss som mist våra föräldrar dock, det är svårare att läka, men tiden gör sitt till. Just eftersom Malte och Max redan finns så kan din make naturligt använda den här första sorgetiden till att fundera ut hur han vill att de ska minnas sin farfar och samla alla foton och minnen från begravningen på det viset.

Oj, det blev långt!

Får jag ställa en fråga om nappanvändning? Vår lilla tjej älskar amt och efter morgonens fyra amningar då jag bara fick vara ifred ca 20 min mellan varje avslutade hon med att kaskadkräkas över hela maken. Hon lider väl inte av detta, men man undrar om det är så att hon kanske behöver något annat att suga på?

Etablerad amning ska man ha först säger alla, och vi ska självklart fråga BVC imorgon, men hur har ni gjort som har barn som vill ha napp?

En käck effekt av kräkningen uppstod då maken inte hade något att torka med och jag stod i duschen. När jag kommer ut har han hittat papper och torkat men glömmer säga att han innan dess använd mina amningsinlägg att torka med (låg fint på sängen och väntade på mig). Jag inser det först när jag stoppat ner rätt mycket kräks i BHn och mitt nyduscade bröst. Tur att duschar finns...

Hur är det med Tinga och killarna? Känns som det var några dagar sen?

Sept: jag känner med dig när du skriver om dina känslor för din mamma och att hon inte kan få uppleva din dotter. Jag känner igen mig på så sätt att mycket känslor kom upp när man var nybliven mamma; jag funderade väldigt mkt över hur min mamma upplevde det när jag föddes etc. Och jag hade en otrolig hjälp och stöttning av min mamma i höstas när jag hade det jobbigt (förlossningsdepr om ni minns). Vi pratade väldigt mkt om allt och det hjälpte otroligt. Jag är också extra glad över att vi har den fina kontakten idag eftersom hon har varit sjuk (psykiska problem) och därför har vi haft det jobbigt och det har varit en del konflikter mellan oss som berott på sjukdomen.

När det gäller amning vers napp så väntade vi enl rek från BB och Bvc tills vi ansåg att amningen var etablerad (dvs när Moa hade fått rätt tag). Jag skulle tro att vi väntade i 2-3v, kommer inte riktigt ihåg. Men nu i efterhand vet jag inte om vi hade behövt vänta så länge faktiskt. Frågar du Bvc så vet jag redan vilket svar du kommer att få Du kan räkna med att de är "rabiata". Men frågar du erfarna föräldrar så verkar det inte vara så farligt att införa napp på ett tidigt stadium. Du kan antingen prova med napp några ggr och se om det påverkar amningen. Gör det det, så ta bort nappen några dagar/veckor och prova igen. El så kan ni pröva att ge lillfingret till henne att suga på. Detta kan tex din man göra så får du lite lugn och ro, kanske vila en stund. Prova även tricket med att vira in henne ganska tajt i en skön bomullsfilt el likn (vi fick tips om detta på BB och AM har också tipsat om detta), håll henne sedan i er famn och se om hon lugnar sig. De tycker om att vara invirade tajt för det påminner dem om den trånga livmodern så då känner de sig trygga

Tillägg: tipset om lillfingret får man ofta från BB/Bvc - varför det anses mindre "farligt" för amningen med ett lillfinger än med napp fattar jag inte. Rent tekniskt borde det vara ung detsamma för barnet att suga på? Men nackdelen med ett finger är att du måste vara där precis hela tiden

Start september: När jag fick min son var det en väldigt varm sommar och han använde således mig inte bara som matmaskin och napp utan även som vattenflaska ... Han var helt enkelt törstig ... Och fick magknip av att han åt HELA TIDEN (har jag förstått i efterhand) Givetvis fick jag i början rådet att inte ge honom vatten - men jag undrar om jag inte borde gjort det när han blev ett par månader (det var en extremt varm höst också!). Napp tog han tyvärr inte förrän senare. Fundera på om hon kanske är törstig och hör med BVC. Inte kul om lilltjejen får magknip av för mycket ätande - eller kaskadkräks hela tiden (även om det är normalt att "allt" kommer upp några gånger ... om det är så att hon bara är törstig ... Som sagt gå på törstspåret o kolla med bvc. Eller försök med napp (=guds gåva till föräldrar - faktiskt!)

HAr ni hittat på ngt namn än?

Napp heter "pacifier" på engelska - såå träffande!!! Anna W hävdar förresten att inga barn över 4 mån behöver napp för efter det har de inget sugbehov längre. Jodå säger jag.

Jag älskade att vara hos min mormor och morfar och vi var där ofta fast det var 5,5 mil att åka enkel resa. Min morfar blev rullstolsbunden pga diabetes när jag var runt 5-6 år och hamnade på ett ålderdomshem men mormor ville bo kvar i huset de byggt så det var därför vi var där mycket för att hjälpa mormor med huset.

Har jättehärliga minnen från den tiden och jag tror att det är liknande med mina föräldrar om mina barn. Mycket kärlek, lek, umgänge och ett härligt hus med trädgård att leka i.

Sörjer mycket att allt tog slut när jag bara var tolv. Alla andra kompisar åkte ju till sina mor och farföräldrar på lov, helger osv. Mammas kusin blev dock som en extra mormor/moster/mamma för mig och än idag umgås vi mycket med den familjen (jul och alla födelsedagar).

Mitt förhållande med farmor har alltid varit annorlunda men gott. Farmor var en "tokig", envis, liten gumma och väldigt speciell. Mamma och hon gick inte alltid ihop så det var nog därför vi inte träffade farmor så som vi träffade mormor och morfar.
(tror att det liknar mitt förhållande med svärmor....)

Visst kommer det att gå bra för Max och Malte ändå utan sin farfar närvarande, men jag tror att detta är extra jobbigt för maken eftersom han och hans pappas förhållande var speciellt.
Vi har som sagt kort och många historier att berätta för barnen.

September
Tror redan maken funderar på det här med att bevara sin pappas minnen till Max och Malte. Själv har jag framkallat lite kort och ska göra ett allbum till maken med bilder på hans pappa. Hoppas det hjälper lite......

Angående napp
Vi började direkt med napp till Malte för han hade ett så enormt sugbehov att det gjorde ont på mig och det funkade inte alls att han skulle äta hela tiden på mina bröst för jag hann inte producera tillräckligt för det. BVC sa ingenting om att vi började direkt med napp men sen har Malte inte heller haft problem med att växla mellan bröst, flaska och napp.