Barnkarusellen 2

Ah, glömde ju det viktigaste!

Frejis: vad GRYMT att du fick ut 7! ägg!!! Man undrar ju om han labbråttan som analyserade dina blodprov hade en dålig dag?! Vilken förbaskad tur att ni inte avbröt processen denna gång. Och stackars din make som fick prestationsångest, förstår man ju att de får. Tänk om vi var tvungna att framkalla en orgasm på kommando - hur lätt är det?! Nu håller jag alla tummar och tår jag har att du får ut en massa fina befruktade embryon som delar sig fint också!

MrsB, ang att barnen växer upp utan far/morföräldrar. Min morfar och farfar hade båda dött långt innan jag föddes. Min farmor träffade jag några ggr när jag var liten men hon gick bort när jag var sex. Min mormor gick bort när jag var 12, vi had efin kontakt och jag saknar henne mycket. Men mamma och pappa har pratat om sina resp föräldrar och visat bilder så att man känner någon typ av samhörighet i allafall.

När jag tog studenten eller vid andra familjetillfällen så saknade/saknar jag att inte ha dem nära. Men som du säger man kan prata med dem på ett annat sätt.
När jag var så liten som Max eller Malte så gjorde det inte så mycket att de inte fanns där, ganska krasst men man är ju liten och jag saknade dem inte då. Det kom när jag var äldre.

Blev nog lite rörigt, hoppas du förstår hur jag menar!

Muggles: angående aktiv Moa vid sängdags. Jag tror att det bara är att acceptera. Tänk att det är som man själv är helt uppe i något nytt, kanske ett nytt jobb, en ny förälskelse ... Då fortsätter tankarna att snurra när man går och lägger sig. Så är det för Moa - hennes krypande är så nytt och spännande så hon måste testa hela tiden ...

MrsB - så tråkigt för din man! Är hans mamma också borta?
Mina föräldrar dog för 8 resp 6 år sedan. Och det sm har varit allra knepigast med det är att jag tycker det känns så konstigt att jag fått ett nytt barn (och ett helt nytt liv) som inte min mamma fått uppleva alls.

Mugglan: är det krypandet som är nytt för Moa, eller är det att ställa sig upp (har inte full koll ...)?

Nattson
Förstå hur du menar!

Min farfar gick som sagt bort när pappa var 25 år, min mormor när jag var 11 år, min morfar och min syster när jag var 12 år.
Min farmor fick jag behålla tills i höstas då hon dog 95 år gammal .

Förstår precis hur du menar med student och dyligt.

AM

Nej, svärmor finns i allra högsta grad men är väligt speciell och ego så det här med barn och barnbarn är inte så viktigt för henne tyvärr. Hoppas dock att det vänder nu!!!!

Så skönt att ha mina föräldrar i alla fall!!!!!

Beklagar att dina föräldrar inte finns mer!

Har nyss kommit hem efter en ljuvlig semestervecka i underbara Stockholm och har haft fullt sjå med att läsa ikapp... Jösses vad det händer saker!!!!!

Börjar med att säga:

Sweet: GRATTIS till lilla dottern!!!!

September: GRATTIS till stora dottern!!!!

Mrs B: Beklagar verkligen sorgen!

Frejis: Härligt med lyckat resultat, även om det var jobbigt för din make...

Lappinette: Ruva ruva ruva! Jag håller tummarna hårt!

Nenne: Kan du inte ta och lägga ut en bild till allmän beskådan på den vackre maken?? Grattis i efterskott!!

Jag har som sagt haft semester i Stockholm och njutit av det vackra vädret, ätit en massa god mat och druckit vin. Både jag och maken blev sugna på att flytta tillbaka (maken kommer därifrån). Lånade en lägenhet på Kungsholmen som ju är helt ljuvligt!!! Dock är lägenheterna där liiiite över vår budget om vi skulle köpa något. Får väl se om ett år när jag är klar med skolan vart vi ska ta vägen.

Här dök även tanten upp idag med buller och bång. Detta betyder alltså att vårt första försök misslyckades. Både jag och maken funderade mycket under Sthlmsvistelesen på detta med barn, och om vi kanske borde vänta ytterligare lite. Just nu är inte vårt liv optimalt för att skaffa barn, så vi borde kanske vänta. Samtidigt är man sugen.... så svårt. Kanske får nöja mig med mina två vovvar så länge. Trots detta velande fram och tillbaka blev jag ju självklart besviken då mensen kom idag Även om jag inte förväntade mig att det tagit sig på en gång.

Nennelainen - *vinkar tillbaka!*

Sept - verkar ha varit en bra förlossning! skönt att du inte sprack så mkt trots det stora barnet!

Mrs B- beklagar sorgen! måste kännas helt overkligt för maken, hemskt när det går så fort så att man inte får säga adjö ordentligt. och sen det här hur man sörjer, alla gör ju det så olika, når min mans far gick bort fällde han inte en tår utan var den starka som organiserade allt och än idag - 8 år senare - har han inte gråtit över honom men likfördet har han sörjt på sitt sätt.

Jag har växt upp helt utan mor o farföräldrar, visst jag hade en farmor i norrland som dog när jag var 12 men henne träffade jag kanske 5ggr i mitt liv så vi fick aldrig ngn relation. så att växa upp utan den äldre generationen är inget som har påverkat mig ngt mer än att man inte var hos farmor eller mormor på loven som de andra o att det var trist när mina vänner åkte bort till sina äldre släktingar

fast jag är inte helt ärlig här, jag hade ju faktiskt min mammas moster som var som en mormor för mig då hon tagit hand om min mamma mkt när hon var barn. hon fanns med tills jag var gravid m min stora tjej, minns när vi begravde henne på skogskyrkogården mitten av september 1996... hon var med oss på jular o midsommar osv, då hon var född 1898 så neg man när man tog i hand och man pratade inte om man inte var tilltalad vid matbordet...så nog sjutton minns jag henne

men summan av kardemumman är att det kommer att gå utmärkt bra utan mor o farföräldrar, titta på kortet och bevara era minnen levnde genom att prata om dem ofta så får även era barn en relation m den äldre generationen även om de inte fysisk är närvarande.

AM: jo jag trodde nog att det bara är att hänga med. Det jag kanske tänker på är alla andra som ger råd om att man borde bara gå in snabbt och lägga barnet tillrätta och sedan gå ut ur rummet igen för att inte barnet ska vänja sig vid att man är där när det somnar (dvs att barnet inte kan somna utan att föräldern är med). Det lustiga är att detta funkade alldeles utmärkt när hon var mindre. Men precis som du skriver så är hon nog orolig i kroppen nu. Hon började krypa för ngn månad sedan och stå upp gjorde hon i samma veva. Hon har alltid gillat att stå med stöd (ändå sedan hon var typ 3 mån) och när hon började krypa kunde hon nästan med en gång komma upp till stående själv. Så båda är ganska nytt. Men jag tror vi har lagt en bra grund och att hon kanske kan börja somna lättare så småningom. Just nu får man som sagt mer el mindre hålla fast henne och försöka buffa henne till ro Hon är rolig den lilla godingen...

Omsan: kul att se dig här lite mera!

Kängu: vet inte om jag önskat dig välkommen i tråden?! Du var väl en gammal smygläsare om jag inte minns fel?

Muggles: Japp det stämmer det!! Tack för välkomnandet!