Same same but different

Absolut, jag är gäst i deras land, jag klär mig vettigt och respekterar deras kultur mm. Kommer ändå inte tycka att det är ok när någon handgripligen försöker släpa in mig i en affär eller skriker efter mig på gatan.

Kängu
oavsett vad du väljer så se till att ha pengar i små valutor på dig från början. På flygplatsen är det massor med folk som rycker väskan från dig om du inte försvarar dig och skriken NO!! Sen vill de ha betalt för att de burit din väska, ibland bär de den dessutom inte ens dit du vill. Har du då inte några mindre pengar plockar de helt enkelt den stora sedeln ur handen på dig. Inte en kul start på semestern. Den biten har jag klarat mig från men det är nog mer tur och att jag är rädd för väsktjuvar som gjorde att jag inte släppte någon i närheten av mina väskor. Flera andra i sällskapet hade dessvärre inte samma tur, fast de hade iof inte rest lika mycket innan.

Självklart inte. Men jag kan ändå konstatera att jag inte upplevt några bekymmer av det och att det verkar vara väldigt individuellt hur man uppfattar situationen.

Jag ger sällan tvärsäkra råd eller lyssnar helt på andras upplevelse just därför, för jag vet att inte alla funkar likadant. Man får lyssna till sig själv och pröva, funkar det inte så vet man det sen.

Absolut, sen sticker jag inte under stol med att det finns massa positiva saker med de länderna också! Jag har ju trots allt åkt tillbaka dit.

De platser där jag har känt mig absolut mest välkommen som turist har varit just i Mellanöstern.

En liten historia om en skoaffär i Kairo:

Affären var liten men det jobbade många personer där. Mannen som ägde den berättade stolt om alla anställda som tillhörde hans familj. Det var mamman som var ansvarig för att ordna tea och annan dryck till kunderna, lillasyster som serverade och plockade undan det. Kusinen var ansvarig för lagret och att plocka fram och undan de skor som kunden ville prova, en svåger skötte kassan och han själv tog hand om kunderna på det sociala sättet.

Sedan var det ytterligare en kvinnlig och en manlig släkting som tog hand om de manliga respektive de kvinnliga kunderna avseende provningen av skorna. Sedan var det en flicka som slog in skorna och lade dem i en kasse. Äldsta sonen hade till uppgift att få in kunder i affären. Nio personer fick sitt levebröd ur denna affär som i Sverige hade sysselsatt två personer.

Historien kunde slutat här och jag kunde ha fnissat åt det i mina ögon ostrukturerade och ineffektiva sättet som butiken drevs på. Ja, om jag hade haft mina svenska ögon på mig.

Då kom det. En viskning av stolthet från butiksägaren. - Jag har anställt så många av mina släktingar som jag har råd till och alla har jobb och lön. Jag tar bra hand om min familj, som du ser.

Inga arbetslösa, bidragstagande släktingar där inte. De hade alla sitt eget ansvarsområde, sin anledning att gå upp varje morgon och gå till jobbet. Det sociala och ekonomiska skyddsnätet fanns inom familjen och alla var stolta över sitt jobb och sin butik.

Jag säger inte att det är varken bätte eller sämre än vi har här i Sverige. Det är bara annorlunda. Jag är glad att jag insåg det.

Tack Rosen för att du delar med dig - verkligen en intressant historia & detta att du insåg det/tog av dig dina "svenska glassögon"

rosen
otroligt imponerande synsätt. Men oj vad skor de måste sälja för att få det att gå runt. Mer av den andan välkomnas gärna!

Härliga diskussioner här inne!

Själv lär jag inte bli dragen i eller såld för några kameler då jag är mörk, mörk, mörk!

Och Piggelin, tusen tack för boktipset! Ska beställa bums!

Har lite funderingar kring Bordeaux. Ni som varit vid Atlantkusten i Frankrike vad bör man se/besöka? Sitter här och funderar på nästa års semester fast jag borde jobba... typisk fredag eftermiddag.

Säg inte det Lapinette - när jag var i Marocko som 15-åring fick min mamma bland annat ett erbjudande om att sälja mig för x antal kameler. Vi var långt ute på vischan på en kreatursmarknad och det kom fram en äcklig kamelhandlargubbe som tog ett fast grepp runt min käke, synade mig nerifrån och upp och var allmänt vidrig. Behöver jag säga att min mamma avböjde?!