Bekännelser

Ankan: Spännande info som vanligt, från en rutinerad mamma. Håller fullt och fast med dig om att det man inte kan göra (i vårt fall har vi valt att aldrig gå ut på kvällarna för att vi är benhårda med sovrutinen... även om vi gör avkall på detta i Peking om några dagar) uppvägs av allt det roliga. Det handlar ju om att välja. Ja, som att vi prioriterar nattsömn framför att gå ut och ha kul på kvällarna. Sen har vi varit stenhårda och konsekventa sedan dag ett, och prioriterat det långsiktiga (god nattsömn på lång sikt) framför det kortsiktiga (att ge efter och tröst-amma för att få sova några timmar till). Skitjobbigt men så effektivt. Tvivlar på att vi kommer att vara lika "duktiga" med nästa barn, då blir det med all sannolikhet totalt kaos.

förhoppningsis: Menar mest att dina vänner tycks ha skrämt upp dig onödigt mycket. Dina väninnor är uppenbarligen mer rutinerade eftersom bebisarna är äldre: Och, klart man inte väljer att duscha just när den lilla skriker. Man passar på när den leker och är glad, eller sover - med babymonitorn bredvid duschen så att man kan slappna av. Men - man lär känna sin bebis med tiden och då blir tillvaron mer förutsägbar och lättare att planera. Om man har rutiner (tjat tjat) så vet man ungefär när de äter, sover, är glada, är griniga... mina föräldrar ringer varje måndag klockan fyra för då ungefär har hon ätit och det händer nästan aldrig att hon är grinig. Medan jag inte skulle planera in några aktiviteter överhuvudtaget efter klockan 18 på kvällen, för då är hon ofta sur eller speedad. Ayin kommer på morgonen för då är min dotter som gladast.

Sen är det säkert som ankan säger, att de ändrar sig. Då får man ju bara ändra sig därefter, inom rimliga gränser. Men jag har svårt att tro att det skulle bli svårare och svårare att få tid för sig själv ju äldre de blir. De flesta upplever t ex att bebisarna med tiden får lättare att vänta på maten, vilket de inte kunde när de var riktigt små (fast ibland fick hon göra det ändå, t ex om jag skulle på toa. Då fick jag förtränga skriken och hon tycks inte ha fått några allvarligare men).

Men... var och en gör ju som de vill.

Idag - sol! Ayierna är på ingång, båda två, och jag ska till gymmet och sedan storhandla och sedan luncha med manhattanväninnan och sedan korra ansökningsbrev till mannen, för han är på G nu med jobbsökeriet. Härligt!

Nu, omelettmacka, fruktfat och cappuccino. Kram, G

Ankan: Jättejättetråkigt med svärfar. Hur tar din man det? Skönt i alla fall att han inte har ont. Min egen pappa är jättelycklig för han har köpt en trehjulig cykel som gör att han för första gången sedan sin stroke, för fem år sedan, kan njuta av naturen eller små inköpsrundor i byn tillsammans med mamma.

Det är jobbigt när föräldrar blir gamla. Både mannen och jag har kvar bägge men de är omkring 75 år gamla. Peppar peppar så kan de nog träffa vår dotter allihop, sen om hon kommer att minnas dem när hon blir äldre är en annan sak. Det är nackdelen med att vi bägge är sladdisar och alltså har gamla föräldrar.

Förhoppningsis: Nationell sprit smakar ofta apa. Kinesisk bai jiu är verkligen inget undantag! Och brännvin är ingen favorit heller.

har vi alla våra skelett i garderoben???????????????????

Riga ska besökas! Maken har tjatat lite på en helg över "pölen". Vi får se om det kanske blir en sådan här framöver. Har ju inga resor inplanerade förrän den 26 juli då vi åker till Portugal.

Om jag ska återge min helg lite kort så bestod den av svärmors goda mat, goda årgångsviner, middag hos vänner, besök hos makens bror i Strasbourg, shopping och så en supermiddag ute. Här kommer några favoriter från helgen:

Strasbourg, en vacker stad att besöka om man inte har varit där. Massor med parker där man kan flanera runt med busiga barn som vill plocka blommor och leka. Min makes brorsbarn är helt gudomliga! Två riktiga charmtroll där den yngsta på 1,5 år har varit väldigt sjuk på sistone. Förstår dock inte riktigt vad han har haft (på franska) men hög feber, stora körtlar som kunde ha lett till viss förlamning. Nu är det värsta över och han var väldigt lugn och hade fortfarande ingen känsel i överläppen. Så det var en mycket trött och alvarlig liten kille vi träffade.

Shopping! Jag som inte hittar något i Stockholm hamnade i en fransk butik och blev som galen. Köpte en grön/vit kjol, en helt i vitt och en klassisk tubklänning i svart och vitt. Eller rättare sagt maken köpte för i lördags var han mer givmild än vanligt, hur nu det kan vara möjligt.

Middag med stort MMMMmmmmm!!! Efter shoppingturen och lite make-up, byte till högklackat och kjol åkte vi iväg till en liten grannby som har en jättemysig restaurang. Där började vi med ett glas Dom Perignon, som sagt maken var otroligt givmild. Fick foie gras creme brulee som amuses bouche. Sen blev det färsk sparris med parmesan för mig och svärmor. Bytte vin till en Pomerol och gick in på huvudrätten som för mig var helt himmelsk, foie gras de canard. Den riktigt smälte i munnen och till detta var det en rabarberkompott. Till efterrätt valde jag mörk choklad som kom som platta praliner med chokladmousse emellan och så mintsorbet. Efter detta te med färsk mynta och självfallet ett kakfat med 3 sorters kakor samt en liten chokladmousse och några andra sötsaker bredvid tefatet. Fick sedan gå ned i deras vinkällare med sommeliern (maken frågade så mycket om vin att han erbjöd sig) och fick se många exklusiva och härliga viner (dock inte smaka )så som Petrus, Margaux etc.

Har snart min födelsedag samt vår bröllopsdag men känner att vi redan har firat den nu i lördags. Har svårt att tro att vi finner något som kan överträffa den här kvällen i den lilla, lilla byn i Frankrike mot något i Stockholm.

Herregud Lapinette vad du får det att vattnas i munnen! Och jag som bara älskar chocklad... Vill ha! Roligt dessutom att du hittade så mycket fint att shoppa. Det brukar vara så - har man väl hittat någonting så är det precis som om proppen lossnar och det blir bara mer och mer.

Gemma: Svärisarna är också i 75-års åldern och maken tar det med jämnmod. Det som händer är sorgligt men samtidigt så har vi mentalt varit förberedda på att någonting skulle kunna hända dem och att det kan gå fort. Värst ändå är att se en kraftkarl förvandlas till en mager sticka, och det på bara några veckor. Mina egna föräldrar är 70 år och min far fick en stroke för 8 år. Han hade dock tur och blev helt återställd sånär som på vissa minnesluckor. Förstår glädjen för din egen far i att kunna cyckla igen!

Förresten - har monstret fortfarande blå ögon?

Har precis beställt två böcker på nätet - "En halv gul sol" som jag blev rekommenderad i går på bokklubben (utspelar sig i Nigeria) samt deckaren "Tunnare än blod" som vi ska läsa till nästa gång.

Någon som läst något bra på sistone?

Kan någon förklara för mig varför jag plötsligt heter Ankan1 och inte Glada Ankan längre?

Kolla här - I'm back! Helt otroligt att jag lyckades skapa mig TVÅ inloggningar samtidigt...

Satt också och funderade...vem är ankan1???

Amelle - födelsedagen du planerat för maken låter jättetrevlig! Själv funderar jag på om det är jag eller maken som ska planera min födelsedag + vår bröllopsdag (det är dagen efter)? Har ni några förslag? Observera att det är en måndag eller tisdag så inga sena nattimmar.

Lapinette - Vad sägs om att hyra en kock som lagar mat åt er hemma www.rentachef.nu ? Vi ska användas oss av dem till en möhippa. Bara ett förslag.