Bekännelser

Gemma - Vad sugen jag blev på att spela tennis. Jag tror att de fortfarande är ganka ovanligt med så pass mycket bling i Sverige.

Hej snyggingar! Jag tror och hoppas att ni, som jag, haft bättre saker för er än att hänga härinne. Utan att på något sätt förringa BT.
Igår kom alltså monsterskötaren klockan 10; lagom för att jag skulle hinna svamla nervösa haranger om sinande mjölk (se längre ner) på kinesiska, medan både hon och gammel-ayin förtjust spanade på mina numera konstant utsugna
behag. Det är så roligt, hur blickar automatiskt vandrar på kvinnor såväl som på män. Drog sedan på mig de enda träningskläder jag kommer i, någon sorts laxrosa ensemble som framhävde midjevalkarna (vågar helt enkelt inte bli av med dem, även detta på grund av att monstermaten måste prioriteras före fåfängan) men som ändå fick mig att känna mig tuff och proffsig, när mannen och jag gick med de nästan oanvända tennisracken mot banorna. Efter lite uppvärmning på löparband satte vi igång och försökte slå låga, lugna bollar som jag skulle kunna ta. Det gick sådär men var roligt ändå. Att spela tennis i solen får mig alltid att tänka på sjuttiotal, Kalle Anka Cup, den snälle tennistränaren som bröt ihop och började gråta (sant) när jag efter tre veckors daglig privatträning fortfarande inte lärt mig träffa bollen när jag servade. Enda smolket i bägaren var att mannen envisades med att då och då serva bort alla bollarna stenhårt, liksom i frustration över att inte få lov att ta i så som han vill och kan. Då blev jag sur och satte mig på bänken och sa saker i stil med: ?Skit i och spela med mig då om jag är så himla dålig. Du kan ju serva och serva tills tiden har gått ut så har du MYCKET roligare.? Fast som tur är började vi skratta sen; jag är liksom så sjukt dålig att jag har distans till min uselhet. Tack och lov var det i alla fall ingen av oss som skadade sig - sist vi spelade, för ett år sedan ungefär, stukade mannen foten när han försökte fånga någon av mina omöjligt vinklade bollar.
Efter en skön massage var det dags att gå hem igen. Då hade mannen varit och köpt några filmer, bland annat Lipstick Jungle-boxen till mig. Vi hade tänkt oss en picnic i en avlägsen park som manhattanväninnan rekommenderat, ?yes, it?s crowded ? but in a NICE way?, men vår matleverantör hade stängt på grund av lovet så jag rörde ihop en snabb lunch istället innan vi hoppade in i en taxi. I närmare en timme satt vi sedan i en trögflytande trafikgröt på sexfiliga ringvägar, kantade av enorma bostadskomplex, fyrtio våningar höga lådor prickiga av tvätt på tork i solen. Högst upp syntes en rand av knallblå himmel och jag andades otåligt in avgasluften och bara längtade och längtade tills mina fötter äntligen fick trampa gräs. Jag skulle sitta där, i skuggan av en platan, och amma medan jag förstrött tittade på en och annan förbipasserande helgledig familj...
?Här är det?, sa chauffören plötsligt, och tvärbromsade framför en vägg av tingeltangelstånd och tiggare och ballongförsäljare, Entrén kröntes av röda banderoller, sedan vällde vi in tillsammans med den övriga folkmassan i ?the forest park?. Över asfaltgången hade man lagt en röd matta och på bägge sidor låg stånd där man kunde låta sig bröllopsfotograferas framför ett vitt eiffeltorn översållat av skära tygblommor, eller så kunde man få sitt barn utklätt och uppsminkat till en liten Chippendale och plåtat med softad lins. Popmusiken sprutade ur jättelika högtalare; lite längre bort hade en koreansk biltillverkare någon sorts show med sina senaste modeller, vilket hade lockat en jättepublik. De få träden var inhägnade och liksom förskrämt lutade mot varann och användes mest som måltavla för cocacolaburkar och servetter. Längre in i parken fanns en sjö, där barn inneslutna i enorma, genomskinliga bubblor rullade runt, runt på vattenytan medan en mur av folk beskådade spektaklet. ?Det där ska monstet ALDRIG få göra?, utbrast jag spontant. ?Varför inte det?? undrade mannen och tillade: ?Det ser ju jättekul ut.? Ja, sen började vi såklart bråka bara för det. Lite längre in i parken blev det i alla fall så lugnt att jag vågade stoppa in monstret i babybjörnen. Folk glodde nyfiket, en del (speciellt äldre damer) stannade med halvöppen mun när de fick se den tjocka, fina bebisen med åtråvärt, vitt skinn. Själva förfärades vi över de otroligt övergödda kinesbebisarna. Speciellt en bild etsade sig fast: En barnvagn med en bebis, kanske jämnårig med monstret. Ansiktet var stort som hos en tvååring, de små ögonen liksom simmade i fettet tillsammans med de övriga ansiktsdragen; armarna liknade medisterkorvar och magen var grotesk och flöt ut åt sidorna. Över vagnen hade man lagt ett vitt tyllskynke för att skydda den ljusa, dyrbara huden. Runt denna uppenbarelse gick ett uppsluppet, kacklande entourage: Mamma, pappa, farmor, farfar, mormor, morfar och övriga släktingar som med all säkerhet turades om att trycka i den lilla jätteportioner sockrad mjölkersättning i flaska. Enligt min kinesiska väninna handlar det inte om modesta 125ml flaskor utan om en halv till en liter i stöten. Det är, om ni ursäktar, riktigt jävla sjukt. En fruktansvärd konsekvens av ettbarnspolitiken och ren och skär barnmisshandel. Jag vågar inte ens tänka på hur nästa generation kommer att se ut. Det är för övrigt inte undra på att mammorna slutar amma nästan på direkten i tron att de inte har tillräckligt, så som det groteska skönhetsidealet för bebisarna ser ut.
Efter ungefär en timme i stoj och stim tog vi taxi tillbaka hem, till vår lugna, svala trädgård. Satt i kvällssolen och hämtade andan en smula efter vårt parkinferno, innan vi gick upp i lägenheten och gjorde slut på den sista champagnen.
Sens moral: Lita aldrig på tips om naturupplevelser om de kommer från ett par där han är från Manhattan och hon, från Los Angeles. Hur mycket ni än må avguda dem och deras smak i övrigt.

Och ? ni som för länge sedan tröttnat på att läsa om monstrets sömn kan sluta läsa här. Men för er andra: Vi har haft oflyt på senare tid med de ?hårdare? delarna, alltså mat och sömn. När monstret nu äntligen började sova 12 timmar hade hon plötsligt sin enormt stora tremånaders-växtspurt. Samtidigt med den, steg temperaturen med tio grader till närmare trettio, så hon har varit extra törstig också. De tidigare växtspurterna har jag inte märkt av eftersom jag haft en överproduktion av mjölk hela tiden (och det vill inte säga lite, Monstret går numera under öknamnet Sumo, need I say more?). Jag har nog gjort allt som krävs för att, ja, nära ett monster vid min barm. Druckit typ sex liter om dagen, pumpat som en besatt, planerat vilken sida hon ska äta ifrån et cetera. Men vad ingen berättat för mig, är att produktionen faktiskt kan avta rätt drastiskt när man skippar mitt i natten-matningen. Önskar att jag vetat det och inte satt igång precis innan en växtspurt. Nu verkar ju maten räcka ändå men jag är skitparanoid och sliter upp monstret ur vaggan vid minsta pip och klämmer fast henne mot bröstet ändå, precis sådär som man inte ska göra. Kontentan är att hon vaknar en gång i timmen och ylar, hela natten. Ja, eller så tror jag att hon ska dö av värmeslag så då måste jag gå och kolla henne bara för det. Nätterna är, kort och gott, mardrömslika. Tänker i alla fall fortsätta mata henne mitt i natten tills jag återfått mina ömmande jättebomber. Det finns tydligen ingen medelväg. Eller så är jag bara östeuropeiskt, onödigt ängslig för att min bebis inte ska vara tillräckligt välnärd. Man blev ju trots allt uppfödd på isterflott (sant!). ?Fettsmörgåsar? åt jag på allvar till frukost varje morgon, himmelskt gott, på hembakat brioche-bröd som rostats, sedan fick det buljongmelerade istret smälta in i håligheterna, och till slut kröntes hela härligheten med grovsalt och nymalen svartpeppar.

Nu govänner ska jag ge mig ut på en promenad i vår förhållandevis lugna, närbelägna pensionärspark (tänk Kungsan en söndag i maj med tjugofemgradig värme och hiphopkonsert) med babybjörnen. Om två timmar kommer ayin, sedan ska mannen och jag på dejt som innefattar träning och galleribesök.

Ha en skön lördag! Kram, G

God morgon tråden, nu är det dags att vakna!

Måndag morgon och sol, efter en lat söndag med strilande regn. Ganska skönt, det har varit väl varmt på sistone. Lördagen var kort och gott ljuvlig. Vi tränade lite halvhjärtat innan vi gick hem och klädde på oss den finaste söndagsstassen (i mitt fall, mina nya jeans och leopardballerinas; i mannens fall skräddarsydda shorts och blågrå Fred Perry), sen åkte vi bort till flodkröken Suzhou Creek och det urcoola Creek ARt Center. Den gamla fabriken står som en maffig tegellåda mitt bland de förfallna små lilongerna där tvättlinorna går kors och tvärs mellan sneda balkonger och som fortfarande, men inte så länge till, kantar den pråm-strösslade floden. Småbarn i tjocka ylleplagg tultade runt i den trettiogradiga värmen; tjocka tanter sålde frukt och gubbar på rostiga trehjuliga cyklar bjöd ut sina tjänster (skrotsamling, knivslipning...). Själva gick vi in i fabrikens mörka, fuktiga inre och tog varuhissen upp till restaurangen på översta våningen. Härifrån hade vi en hänförande utsikt över i stort sett hela stan. De gamla trägolvens lagningar fick oss att titta mer neråt än på själva konsten, som var sparsmakad för jag hade missat att utställning vi ville se slutat en månad tidigare. Men maten var överraskande god, pilgrimsmusslor med tryffel till förrätt; lergrytebakat lamm med rotfrukter, sparris och pumpapuré till huvudrätt, och sen satt vi där i två timmar och bara pratade med varann! Låter kanske inte så sensationellt men faktum är, konstaterade vi, att vi nästan tappat förmågan och behövde öva oss på att hålla tråden.I början kom vi också på oss själva med att sitta mitt emot varann och läsa tidningar. Inser hur lätt det är att som småbarnsföräldrar tappa bort varann, men som min kära barnmorska sa: "Var rädda om varann. Barnen drar efter tjugo år men ni är fast med varann för livet."
Efter utställningstitten gick vi en promenad och tog en massa coola bilder på det tacksamma temat "gammalt möter nytt", sen var det dags att hoppa in i en taxi och åka hem.
Eftermiddagen tillbringade vi i en lugn, vacker, lokal park där monstret satt lyckligt framåtvänd i sin babybjörn på mannens mage. Tog också en kaffe på uteservering innan vi gick hem och såg färdigt den senaste woody allen-filmen.
Väckte för andra natten i rad monstret för matning, och nästa morgon hade mina bröst åter förvandlats till ymnighetshorn. Japp, det lär dröja nu innan jag låter henne sova i tolv timmar. Vill inte uppleva att maten inte räcker.

Igår var mannen på jobbet och straffarbetade för att han varit ledig den 1 maj. Så funkar det här i Kina; man är ledig men ändå inte för man måste ta igen det på en söndag. Själv hade jag en väldigt lat dag; gick en promenad till posten och hämtade ut nya, större monsterplagg, skrev mail och pillade med bilder. Samt njöt av min ensamdag med monstret, vars nya projekt har varit att försöka men inte lyckas rulla runt från rygg till mage, från arla morgon till sen kväll under arga skrik. Manhattanväninnan, vars dotter är en månad äldre och en bra indikation på vad som komma skall, berättade att hennes tjej börjat rulla runt från mage till rygg så snart hon kunde lyfta huvudet. Eftersom monstret sovit på mage dagtid kunde hon lyfta huvudet redan när hon var några dagar gammal, men hittills har jag alltid "räddat" henne så fort hon skrikit. Igår la jag henne på sängen, beväpnad med videokamera för att kunna visa mannen det stora ögonblicket. Och vips, monstret hävde sig upp på händerna som en liten säl, vrålade rätt ut och vältrade sig över på rygg. Lustigt nog var hon inte ett dugg glad över bedriften, istället grät hon och viftade med de små armarna och ville bli buren. Antagligen blev hon chockad. Någon timme senare var hon igång igen, med en ny grej som vi innerligt hoppats att hon INTE skulle sätta igång med: Skärande skrik. Alltså som en liten glad gris. Vet flera väninnor som knappt kan gå ut med sina små för de skriker så högt. Tack och lov är ju monstret väldigt tystlåtet, nästan lite inåtvänt och filosofiskt, så skriken blir ju också därefter. I alla fall än så länge. Spelade i alla fall in konserten med min Palm och njöt sedan med mannen på kvällen.

Om en halvtimme kommer ayin och jag ska bege mig till tygmarknaden och plocka upp amningstoppar i regnbågens alla färger.

Hur mår ni? Kram, G

God morgon tjejer
det märks att det varit helg och att alla har haft bättre saker för sig än att sitta framför datorn. Att vara borta dagar och fortfarande vara på samma "sida" är inte vanligt i den här tråden.

Är tillbaka från Riga nu, kom hem ett par timmar sent igår och i morse åkte mannen iväg till Ryssland igen och kommer hem i slutet av veckan.

Zua
wow 1.5 ct det är rätt stort (läs väldigt) använder hon den till vardags? Jag kikade faktiskt för skojs skull på den storleken när vi valde ring, men de såg verkligen gigantiska ut på min lilla hand. Både mannen och jag var helt överrens om att den var så stor att ingen skulle tro att den var äkta. DÅ sa jag något jag aldrig trodde jag skulle säga, "den här diamanten är faktiskt för stor".

Izunia
svårt att gissa på kön, finns det någon nytagen magbild utan kläder över som ledtråd? Spontant gissar jag på pojke.

Gemma
Ja det är skönt att jag börjar trivas på jobbet. Fast jag hade riktigt flyt när jag fick det, var abara på 2 olika företag innan på intervjuer. SÖkte totalt kanske 5 jobb. Första tiden på det här jobbet var däermot helt hemsk och jag gick hem och grät på kvällarna.

Gemma har ni som plan att spela tennis mer regelbundet? Jag gillar iden med tennis men inte praktiken.

När dregglandet börjar komma i jämna fina floder så är dreggellapparna en riktig räddning!

Jag mår så illa när jag hör alla dessa beskrivningar av de extremt feta kinesiska barnen, har inte någon i kina hört talas om barndiabetes? Hade det varit här hemma hade det varit gigantiska larmrappoter i tidningar o soc hade blandat sig i.

Grattis till monstrets vändning, är det några försök med att vända sig åt andra hållet? När hon klarar det så är en stor del av hemma lugnet över. Då börjar de rulla iväg och ligger inte längre där man laggt dem. De kan rulla riktigt långt och ganska fort om man tittar bort ett tag eller duchar. Min kompis höll på att bli galen då hennes dotter hatade babysittern och vrålade hysteriskt när hon satt i den. Inte lätt att gå på toa eller dusha då.

förhoppningsis, välkommen hem! Är själv nyss hemkommen från, eh, äventyret tygmarknaden. har låtit göra ÅTTA kopior på olika Boob-toppar (inte berätta för fabbro polisen!) i coola mönster och färger, à femtio kronor. Hittade en ny liten affär och de var jätteduktiga, snabba OCH billiga. Härligt! På hemvägen köpte jag kaffe i vår specialbutik, sen hem till monstret som jag i vanlig ordning haft svårt att slita mig från, hon var jättelycklig när hon fick se mig för hon visste att promenad med vagnen stundade. gick en sväng om skräddaren och plockade upp mannens nya skjorta med litet monogram på ärmslutet, gick sedan och satte mig på en uteservering med bok + monster + lunch men blev självklart avbruten efter två minuter av två mammakompisar med bebisar. Sen satt vi och jämförde amning och sovrutiner. Börjar bli lite trött på det, föredrar manhattanväninnan för henne kan man prata med annat om, men det är nog mest hennes förtjänst för hon jobbar och renoverar lägenheten och, ja, har ett liv utöver bebisen helt enkelt. I'm slowly getting there. Nästa vecka har jag jobbmöte med en reklambyrå som drivs av två vänner, de vill gärna involvera mig i olika projekt typ sexleksaker och tuggummiförpackningar. Allt låter lika kul, det handlar om allt från strategier och grundläggande varumärkesbyggande, hela vägen upp till printkampanjer internationellt. Ja, helt enkelt den typen av jobb där man sitter med sitt team och jobbar dygnet runt. Och det vill jag ju inte för, ja, monstret är min och det går så fort nu med hennes utveckling. Tänker inte överlåta henne åt ayin mer än de överenskomna 14 timmarna i veckan, redan det känns mycket men SÅ skönt att hinna göra annat. I synnerhet nu när hon blir allt mindre portabel. I början kan man ju göra allt som man gör i vanliga fall med en bebis men efter hand blir de högljudda och snabbt uttråkade och då känns det ofta lättare att anpassa sig efter bebisens humörsvängningar, typ skynda sig hem om de blir griniga. I början kan man ju strunta i sånt, då bara äter och sover de.

Men förhoppningsis,shit vad dina mammakompisar lyckas skrämma upp dig. Inte undra på att du tvekar inför göra barn-projektet... Självklart kan man gå på toa trots att ens bebis är förbannad. Bebisar är ofta förbannade av en eller annan anledning, det är ju så mycket de vill men inte kan göra. Som att rulla runt, eller resa sig upp och gå iväg, eller sova. Världen kan inte sluta snurra bara för det. Duscha gör man bäst när bebisen sover eller leker, med babymonitorn på (så kan man löga sig riktigt lugnt och länge). Fattar inte det där, vet ärligt talat ingen som har det så jobbigt. Å andra sidan är vi kanske "taskigare" mot våra bebisar, liksom... de dör inte av att sitta i en babysitter och vara arga, däremot dör jag nästan om jag inte får bajsa när jag måste. Min dotter är följaktligen en rätt tålmodig typ vid det här laget. Plus att hon är född snäll.
Hon försöker ständigt vända sig från rygg till mage, tippar på att hon kommer lyckas inom några veckor, mannen tror inom några dagar. Hon är väldigt envis i alla fall, den lilla rultan. Tack för tipset om snabbrullningen, får hålla extra koll på henne.

Nu ska vi skypa med mormor och morfar (min mamma och pappa). Kram, G

Long time no see!
Tillbaka från vischan, utvilad och full av skogsluft. Det har varit en alldeles underbar helg, en sån där man kommer minnas länge. I torsdags kväll grillade vi entrecôte och åt en ljuvlig ljummen potatis- och primörsallad till. Kvällen ägnades åt kortspel om vem om skulle få bästa sovrummet och vi vann ? yes! I fredags långpromenad och lite fiske (fast det var mest killarna som ägnade sig åt det senare). Chili- och ingefärsmarinerad lax och ugnsrostade sötpotatisar, sallad och rosévin till middag. Grönmögelost med fikonmarmelad och så min aprikos- och pärontarte med vispad grädde till dessert. Mums!

Lördagen spenderades på liknande vis med långprommis och fiske, sen stack jag och syrran för att träffa florist plus hårfrissa till bröllopet. Två söta lokala tanter :) Men det blir nog bra det där. Kvällen blev helt underbart solig och varm och vi grillade hamburgare och satt i växthuset och åt middag. En fisketur ner till sjön i solnedgången och så fick vi faktiskt napp till slut ? en rätt så stor gädda som vi fyllde med örter och vitlök och ugnsbakade till söndagslunch. Gott! I går höll vi på en del i trädgården innan det var dags att bege sig hemåt igen.

Nu har jag läst i kapp om era helger. Gemma, nog för att jag gillar små tjockisar men det du beskriver låter som ren barnmisshandel. Vet du om fettoidealet är något nytt i Kina eller är det helt enkelt ett tecken på rikedom i deras ögon? Precis som det förr i tiden var även i vår del av världen.

Förhoppningsis ? hur var Riga då? Lite nyfiken på att åka dit någon gång. Grattis till det utökade jobbet förresten, det måste kännas suprskönt!

Födelsedagspresenten till fästmannen som jag velade kring för några veckor sedan är nu spikad: det blir en överraskningskväll på fredag. Först en snabb supé på Sturehof direkt efter jobbet, sen upp till Sturebadet för en 50 minuters duobehandling med kurbad och massage omvartannat för oss båda. De stänger 22:00 och då har jag tänkt att vi ska ta oss hem till champagnen som ligger på kylning. Tror att det blir en alldeles lagom kväll för en person som jobbar alldeles för mycket och mest vill sova.

Här kommer min reseberätelse från Riga, bilder kommer till FB under dagen eller snart beroende på när jag får det gjort.

I torsdags strax efter kl 5 på morgonen blev jag och mannen hämtade av min bror och hans sambo behöver knappast nämnas att vi var ordentligt trötta allihop. PÅ arlanda använde vi en stud under frukosten till att förundras över fenomenet "svenskar på semester" då folk runt om oss, varav många par i 50 års ålder på väg till Spanien satt och drack champange och wiskey - klockan 7 på morgonen!!

Väl framme i Riga och på hotellet stillades mannens oro över sunkigheten gällande standard. Han tyckte att priset vi fick betala var aldeles för lågt och att det inte kunde vara 4 stjärnor osvosv. Vi insåg att vi måste ha fått något specialpris då det var ett affärsresehotell men det var långhelg så alla kostymnissar var i sina hemländer. Hotellet låg precis vid en superfin park och på andra sidan låg gamla stan bara ca 10-15 min bort men vi bodde på den "hippa" gatan med massa classy barer och restauranger.

Då ingen av oss varit där innan och inte heller spec många av våra vänner så gav vi oss ut på stan med turisttidningen som guide. Promenerade runt i gamla stan och kikade på stadsmuren och annat. Åt lunch på ett ställe som såg riktigt dyrt ut, chokkladbruna väggar, minimalistisk inredning och riktigt god mat och service. Priserna var mer som en svensk mellanklass restaurang, ca 100 kr inkl dryck.

Fikade på ett litet Lettiskt ställe som inte såg så turistiskt ut, det var det inte heller. Däremot kunde man få deras specialitet - Riga balsam - till allt. Min bror åt glass med Rigabalsam vilket närmast går att beskriva som "annorlunda".

Promenerade hem och vilade lite efter den supertidiga morgonen innan vi bytte om och tog en drink i min brors och hans sambos rum. Vi var ju tvugna att prova Rigas egen variant av Brut. Den rosa hade nog kunnat funka på en varm sommardag på balkongen men inte så mycket mer. Åt middag på C.U.T som är en grillrestaurang med höga ambitioner och riktigt god mat. I vanliga fall är jag lite skeptisk till hotellrestauranger men den här gången blev jag verkligen inte besviken. Ser inte kul ut på bilderna men lägger länken här. www.revalhotels.com/sv/Hotels/Latvia-Riga/Reval-Hotel-Elizabete/Business/Restaurants-and-Cafes/restaurant-cut

www.revalhotels.com/sv/Hotels/Latvia-Riga/Reval-Hotel-Elizabete/Business/Restaurants-and-Cafes

Den låg ett par kvarter bort på vår gata så det blev en skön promenad hem igen längst den gröna parken och alla fina hus innan vi kom hem och stöp i säng helt slut.

På fredagen efter en stor frukostbuffe promenerade vi runt i staden bland alla fina hus, killarna hade hittat ett ställe där de fick provskjuta vapen under mycket ordnade former. Tyvär fick man inte fota där så det finns inga bilder på det. Efter skjtningen var de som små pojkar och både jag och min brors sambo var aldeles förvånade över deras reaktion. Vi trodde att de hade vuxit ifrån "pang pang lekar" sedan många år tillbaka. Efter lunch i solen, där servitören inte brydde sig om att informera oss om att det en av oss beställde var slut. Servitören fattade helt enkelt ett eget beslut om vad som skulle serveras istället. Han förstog inte alls när vi protesterade och försökte muta oss med en öl istället. Oavsett hur mycket öl så tyckte vi inte att lever var en bra ide utan skickade ut maten istället och väntade på nytt. Eftermiddagen gick åt till lite sko och handväskeinköp till svägerskan innan vi gick hem och bytte om inför kvällen.
Gick ytterligare en bit bort på vår gata till skyline baren på 26 våningen med en hänförande utsikt över staden. www.worldsbestbars.com/public/venue_listing.jsp&currentVenueId=16520593 där vi tog ett par drinkar innan vi begav oss till en liten italiensk restaurang i närheten för middag och vin. Många gator i Riga har kullersten, det hindrar inte bilsterna från att köra som dårar så taxifärderna var en upplevelse, att braka fram i 60 km/h över kullersten var något nytt för mig. Taxiresan hem var därför lite skrämmande! Det som slog oss hela tiden under resan var att bilparken i RIga var så ny och fin, det vekligen kryllade av nya BMWs, mercedes, lexus, porchar, Audi a8 osv överallt. Både vanliga och som stadsjeepar. Det bröt helt mot den bilden jag hade av Riga, det gjorde även att krocken med de tandlösa gummorna i hucklen blev ännu större.

På lördagen efter ytterligare en stor frukostbuffe traskade vi än en gång ut på stan och promenerade runt bland fina parker och hus, köpte skor till mannen och hamnade sen på någon sorts gigantisk matmarknad där vi köpte honung innan vi skyndade iväg för lunch och lite kaffe innan det var dax för ett spa besök.
www.takaspa.lv/
det var ett litet spa och tydligen det bästa. Det som var väldigt speciellt var småskaligheten, de tog bara emot 4 personer per gång, först fick vi byta om och fick stora badrockar och superfluffiga handdukar. Sen följde 1 timme i poolavdelningen som vi alltså hade för oss själva, pool, bubbelpool aromaångbastu, annan bastu, stora bekväma vilstolar, doftolja mm. Sen var det 1.5 timmes behandlingar med fot, rygg och ansiktbehandling vilket var perfekt! Inte nog med att vi gått massor, har stegräknare på mobilen och den hade visat på 16 000 - 18 000 steg per dag. Efte behandlingarna var det te och snacks i the quiet room där det låg massa böcker om zen och fengshui mm. Drack te och kände oss väldigt välknådade och härligt loja. Kom ut därifrån vid 18 tiden och promenerade genom fina parker hem för att byta om och gå ut och äta. Försökte få bord på Vincents men det var omöjligt utan förbeställning www.riga-hotels.net/guide/rest-vincents.htm SÅ det blev ett annat ställe som jag inte kommer ihåg vad det hette. Efter ytterligare en god middag med vin gjorde vi ett återbesök på skybaren innan vi promenerade hem igen.

På söndagen vaknade vi med ett ryck av ett stort brak och av att något jag trodde var tvn gick igång. Muttrade åt mannen att stänga av å frågade vad han höll på med. Men det var ingen bild på tvn det var istället en höglalare osm på 3 språk, lettiska, ryska och engelska uppluste oss om att det ver en "emergency in the building" och att vi måste utrymma och inte fick använda hissen. Det tog ett tag innan vi fattade och det var så tydligt att vi inte hade varit med om något liknande innan, vi gick på toa, klädde på oss, plockade ihop våra saker lite, pass, pengar hemnycklar, mobiltelefoner ringde min brors rum osv innan vi gick ner. Där nere var det massor med folk och efter ett litet tag kom brandkåren med 4 bilar och rökdykare. Ingen fick någon information så alla stog och väntade. Det visade sig att det var rök i källaren men efter ett tag fick vi gå in igen. Ingen ide att gå och lägga sig igen så vi gick och åt frukost istället. Efter frukost, packning och utcheckning begav vi oss ut på stan igen. Solen strålade och vi åt glass och tittade på lite musikkårer och blomstercermonier då det var lettlands självstädnighetsdag vilket firades ordentligt. De har bara varit fria i 17 år så det är fortfarande väldigt stort för dem. Sen satt vi i solen och hade det bra och fikade ett par timmar innan det var tid för lunch igen och sen promenad tillbaka til hotellet för att hämta väskorna och bege oss till flygplatsen.

På flygplatsen gjorde vi traditionsenligt oss av med de sista pengarna. Fikade på en av de stora chokladpralintillverkarnas cafe innan vi ca 1 timme sena flög hem igen.

Mycket trevlig resa!

Shit, vad ni skriver tjejer!!!

Ska försöka läsa ikapp när jag väl får tid men är överöst med jobb samt lagom trött då vi kom hem 01:00 i natt efter en lång helg med massor av mat och gott vin hos svärmor.