Barnkarusellen

Men visst känns det ändå lite aggresivt. Känns som man kunde kollat maken min lite bättre innan.... Men det kan ju va så att det inte är fel på nån utav oss.

Nenne:
Vad har ni gjort i utredningsväg så här långt?

det verkar vara så många olika ordning olika landsting gör allt på.
Jag ringde i oktober förra året, jag fick ta blodprover (T4, THS, FSH???) och maken lämnade spermaprov alldeles efter jul, men han kunde ha lämnat dem redan i december men det var vissa datum bara som de tog emot. Sen fick vi träffa en läkare i februari och då kollade hon mig med VUL, frågade lite om mens (fast jag trodde det skulle vara mer utförligt) och berättade att min makes soldater var lite trötta och fula, men många. Men "graviditet kan inte uteslutas med den här sortens spermier" så det var väl egentligen inget stort fel. Sen ska jag på spolningen nu den 16:e och efter det så ska vi på Läkarhuset här i stan för insemination om det inte händer något efter spolningen.

koko, ja det kanske är sprejen som gör det?! Jag har inte kopplat ihop det förut men så kan det kanske vara?! Jag har haft riktiga mardrömmar varje natt den här veckan. Jag har bara sprejat den här veckan så det är fortfarande minst en månad kvar till ÄP. (Om det nu blir något ÄP, min kropp är ju inte riktigt känd för att samarbeta när det gäller äggproduktion. )

Skönt att ha en plan i alla fall!

Nu får jag väl vänta på att min gyn tar kontakt igen... Eller ska man kanske ligga på själv... hmmm.... får väl ringa upp själv

Tycker det är så drygt att allt tar sån tid... Man tappar suget lite. Har nog en svacka.
Ibland undrar man om man inte ska lägga ner ... inse att barn inte är för oss o börja resa jorden runt istället.
Å andra sidan finns det bara en sak jag alltid varit säker på o det är att jag ska ha barn!!!

jag börjar också ge upp Just nu är det jättetungt, även fast vi har en plan. Mina gravida vänner tycker att det är toppen att vi får hjälp, men det är väl allt annat än toppen?!?!! Jag vill kunna själv!! Just nu är jag skitless på det här och hatar alla gravida (ja, ni som är det behöver inte ta illa upp, förstås) för att jag tycker det är så orättvist.

Nenne, så länge dom inte hittar något fel så är det stor chans att ni kommer att lyckas antingen själva eller med hjälp av insemination eller IVF. Jag kan nästan lova till och med att ni kommer att lyckas!

Men visst är det sataniskt orättvist.

O ja! Jag är rädd för att någon i bekantskapskretsen ska komma med det glada, roliga beskedet att dom är gravida!!!Blä!!
Fick höra för ett tag sen att min kusin ska ha i sommar, började storböla!!

Ego? Jag? Nä då, inte alls!!!!

Klart det är roligt för alla som öskar bli med barn att dom blir det... men när är det vår tur? Hur länge ska man behöva längta o vänta?

Det värsta är nästan de som uttrycker sig - "hoppsan, vi blev visst gravida. DEt var inte aaaaalls planerat!" Hallå, har man sex utan skydd vet väl varje människa att det KAN bli barn och då har man ju någonstans tagit med det i beräkningarna om man inte är drogad eller full!
Vet inte hur många jag lite bittert snäst av som berättat nyheten så..

Hmm, lite agro idag tror jag. Kan det möjligen vara rastlösheten som stör?? Alltså inget nytt på bebisfronten än. Den verkar väldigt förnöjd där den ligger ihoptryckt och massakerar mina inre organ. Inte en tanke på att komma ut med andra ord!

Vad kul att se några gamla stammisar i tråden igen: Frullan, Koko, Snartis och Page!

Cicci- ditt inlägg var fantastiskt. Skrattade högt!

Sweet- du får gärna kalla mig Piss!

Lappis- hur har det gått?

pirr, jag läste bara häromdagen att man ofta blev på dåligt humör precis innan förlossningen.

Allra värst är det nog med min kusin som blev på smällen trots att hon åt p-piller. Snacka om att man känner sig som en torr och fnöskig öken i jämförelse med den frögurkan.