Barnkarusellen

Muggles: Ringde en skönterska idag och sa att hon ville att jag skulle ta om provet på torsdag för att doktorn skulle jämföra.. Men hon sa inte vad det låg på då.. Men det känns som att det ligger lågt, och att det är därför det behövs ett nytt prov.. (och ändå kan man inte låta bli att hoppas....)

Mjälten har jag kvar ännu, min doktor tyckte att vi lugnade oss med det till efter graviditeten.. Vilket känns på gott och ont när jag nu äntligen hade bestämt mig.. Nu hinner jag juh kanske ångra mig...

Junilejon: Aha.. Ja just det, kommer ihåg att du hade lite problem med jobbet nu när du friskade upp mitt minne..

Kent-Jesus?!?!?!?! Namndiskussionen har överlag fått mig att fnissa till mer än en gång.. Här kör vi på arbetsnamnet Sesam.. Annars har jag ingen aning "vilka namn vi gillar"..

Mugglan - vet preciiiis hur det är! jag har iofs mkt tålamod m Mathilda men det hade jag INTE m stora dottern på samma sätt. kunde bli galen när ngt fungerat bra i ett par dagar, du vet sådär lagom länge att man trodde att Nu, nu fungerar det o så Pang! så var man tillbaka i de gamla gängorna igen och man får börja om. Ibland så har man ingen ork att vara konstruktiv, speciellt om kl är 04:00 och ungen gnällt först hela kvällen o sen vägrar sova på natten, och det är då man gör kortsiktiga lösningar och dessuttom blir irriterad på barnet som har "förstört" det man har kämpat för att bygga upp )minns så väl) det ÄR jobbigt m småbarn för innan första trotsen (2-års trotsen) så ser dem sig som et med dig, dvs du ska bara finnas till hands för dem oavsett tidpunkt o sinnestillstånd.

Vi har alla gjort o sagt saker som vi får skuldkänslor över, minns när min supertrotsiga 4-åring vägrade gå til dagis, vi hade tjafsat i 1 timme och jag hade missat 2 tåg till jobbet o skulle komma iaf minst 40 min för sent till ett viktigt möte, hon hade tagit av sig alla kläder o skulle gå ut naken mitt i vintern... tillslut fick jag på henne kläderna men då springer hon in i v-rummet o håller i sig i armstödet på soffan o skriker att hon bestämmer över sitt liv osv (japp en mkt verbal liten tjej) jag tar då o försöker lyfta bort henne men dt går inte, hon håller i såå hårt... precis när jag släpper henne så släpper hon oxå och far m huvudet före rakt ner i ekparketten... hon slog i sina tänder o fick fläskläpp och de blödde massor... tro att jag kände mig som världens värsta mamma då och dessutom var jag tvungen att lämna henne på dagis för jag kunde inte missa mötet o mer sker den dagen... Hon hadejätteont o grät krokodiltårar - minns än idag hur hemskt det var! och ända var inget gjort m flit.

jag har säkert 100 sådana tillfällen som jag har skuldkänslor över, men så är det att vara mamma - man vill det bästa för sina barn o ibland kan det innebära tårar från bådas håll.

Vänner - möhippa lät ju jättekul! och såklart att nis kulle ha haft 80-talskläder på er ute (fast man känner sig ju inte speciellt fin då förstås)

Izzie - shit vilken jobbig situation, förstår om du inte kunde sova alls! tycker nog som ngn sa att du skulle ta reda på om det gick att prata m mostern per tfn om det nu ev är nära.Det hade nog jag velat göra om dt hade varit min familj tror jag.

Tinga - ang UL så håller jag m dig, det är inte så speciellt och jag har då inte fått ngn Wow upplevelse på alla mina UL. men då jag är medicinskt intresserad så tycker jag att det är intressant m alla organ o allt som är mätbart så v den anledningen tyckte jag det var kul o speciellt

*Fniss* Jag har fortfarande svårt att släppa Kent-Jesus... Herregud, det finns så mycket fula namn att man blir mörkrädd!

Tack för alla stödjande ord ang min moster. Det är så läskigt att det kan gå så fort. Ju mer jag tänker på det så känns det rätt att vi valt att inte berätta (hoppas jag fortfarande känner så imorgon när jag har berättat). Själv har jag haft jättesvårt att sova de senaste dygnen och tänkt jättemycket på min moster, så det hade nog varit jättejobbigt för mamma att vara så långt borta och samtidigt känna sig så maktlös. Det är inte mycket man kan göra hemma heller, men man kan åtminstone vara där och lugna henne. Hon har en hemsk dödsångest nämligen, min moster. Det har hon tydligen alltid haft. Och BS, jag tror det var du som undrade, det går inte att prata med henne på telefon. Hon är för dålig för det.

Mugglan - Det finns tillfällen då jag vill sälja Matilda billigt på blocket, och det är inte alltid man känner sig som världens bästa mamma, men så tror jag att alla känner. Det ÄR jobbigt att ha småbarn emellanåt och man är ju inte mer än människa själv. Det viktigaste är att man aldrig medvetet skadar sitt barn, och dit är det en bra bit från att man skriker till åt dem eller att man råkar ut för en olyckshändelse som Oms nämner ovan (vilken hemsk situation förresten, Oms! Den är både hemsk och dråplig på samma gång...).
Du verkar vara en väldigt sund och vettig människa och mamma Muggles, så du behöver inte oroa dig, du är bara mänsklig!

Vickan - Krya på dig! Hoppas att din lilla "häx-brygd" hjälper!

Izzie - om du vill sälja henne billigt så kan jag tänka mig att slå till !

Just nu är hon supersöt i små kläder som hennes faster skickat från USA, och dessutom sover hon och ligger och plutar/suger med munnen som om hon drömmer att hon äter, så någon försäljning är i nuläget inte aktuellt. Dock misstänker jag att ett köptillfälle kan dyka upp under hennes gnällperiod senare under kvällen

Äsch, jag slår nog hellre til när hon sover, är tyst och söt!

Lapinette o Zozo - Vet precis hur det är m att hitta namn som ska passa i flera länder... det e f-n i mig inte lätt

vi skulle ju ha ett namn som låter bra på engelska samt kunna uttalas av fransktalande och dessutom passa bra här i sverige där vi bor, sen skulle det dessutom vara ett kristet namn så det var en hel del pysslande innan vi fick till det! Som ngn sa så kan namnet vara ute i ett land o inne i ett annat så det var s vårt o få ihop det. Jag gillade tex Jonathan eller Lucas men då höll maken på o garva ihjäl sig

Mathilda fungerade dock bra och som killnamn hade vi Benjamin

Borde skriva ned alla namntips som kommit in här idag. Några av dem kan jag faktiskt tänka mig. Benjamin är fint!

Jag kanske kan locka med en trotsig 3 åring!!!!