Cambridgekuren - Tråd 9

Ok, måste göra ett inlägg. Har hållt mig undan denna tråden medvetet
Ska börja ren kur igen, förhoppningsvis på tisdag. Måste gå ner mer, gick (precis som Fiffinurlig) ner 7 kilo på ca tre veckor...
Tänkte först jag skulle ha gått några dagar på ren kur innan jag skrev, för de senaste gångerna jag försökt starta om så har det skitit sig...
Men nu måste jag bruka ALLVAR!!!

När jag gick till jobbet kom jag fram till följande saker:

-nu har jag bara 2,5 kg kvar tills jag har gått ner 10 kg och då ska jag börja styrketräna hemma.

-nu har jag bara (ytterligare) 10,5 kg kvar tills jag har "normalt" BMI

-nu har jag bara 6 kg kvar tills jag väger som jag gjorde förra våren - å d va naaajs!

SÅ - nu jädrans ska här kämpas på. Jag ska klara detta och jag ska fortsätta på samma sätt som jag har gjort innan. Det har förmodligen aldrig varit så välstädat och fint hemms som nu. Energin den sprudlar! :)

Thiaa

Då har vi typ exakt lika mkt övervikt! Typ...

För att komma under normal BMI (dvs för att hamna på BMI 24,9 ) så måste jag gå ner 10,4 kg. Det SKA gå...

jag ska banne mig fixa detta!!!

Duktig du är som gått ner så mkt... Jag startade förra året på 95 kg, fyyyy f..n! Så jag har gått ner sammanlagt 14 kg nu. svårt att fatta! Har dock inte kört cb förrän nu.

Så jag hoppas att resten av de 10 kilona ska rasa nu (egentlgien vill jag gå ner 15 för jag vill ligga runt 23 i BMI).

brukade ligga på 21 i BMI men det är inget jag behöver egentligen även om jag då älskade och trivdes i min kropp...

Mystyle

känner igen mig i dig *asg*

men nu när du skrivit här SÅ MÅSTE du fixa det, annars är vi på dig...

Du fixar det! Första dagen bara... den är jä..ligast för då är det fortf så LÄTT att skita i det... man sabbar ju inget! Andra dagen likaså och så tredje o fjärde dagen när man är så JÄ..LA hungrig...

Men du, har du fixat det tidigare så fixar du det nu...

jag är ju värdelös har INGEN karaktär *asg* Började m cambridge för första gången i mitt liv för tre veckor sen...

sabbade allt redan första helgen pga en födelsedagsfest *asg*, sedan var jag halvkass andra veckan, fuskade HELA tiden och sen var det PÅSK och jag tillät mig ALLT och lite till...

Men sen, såg jag till att starta ordentligt nu i tisdags, efter påsken och trots att jag fuskar med ägg, räkor, kycklingfilé ocn nötter ohc lightläsk så har jag gått ner 2,2 på fem dagar så jag känner mig jättenöjd och ska belöna mig med något riktigt fint när jag kommer under 80-strecket...

Bara 1,2 kg kvar

Hoppas på att det inte ska kräva mer än en vecka till...

LÄNGTAR SÅÅÅ efter att vågen ska visa en siffra på 70-nånting...

typ 79,9 hade gjort mig skitglad

Nu är min BMI 28,5

Startade på ett BMI på 32 för drygt ett år sen...

Jag har alltså inte längre FETMA

Wow...

AoM

härligt att vara sådär taggad... kände precis likadant när jag beställt mina första påsar... KUnde inte vänta tills de kom knappt!

Underbar känsla när man verkligen bestämt sig och längtar efter att sätta igång...

Nu känner jag så för att träna... Så fort jag nått 78 kg så ska jag börja träna (då känner jag mig nog tillräckligt självsäker för att vandra in på ett gym, eller)...

Men det är klart du kommer att fixa det Anja! Det är ju en fantastisk prestation att ha gått ner så mkt som du har gjort innan. När jag går på CB känns det som det går i olika steg typ, ibland så förvinner kilona på vågen (dom bara rasar liksom) och ibland förändras kroppen drastiskt. Just nu tror jag att kroppen har förändrats lite, kommer i kläder som har vart försmå. Är det likadant för er andra?

Jag har inga som helst tveksamheter på att jag kommer att fixa det, bara så tråkigt att tiden går så långsamt! :)

Är dock lite orolig att jag inte kommer att ha gått ner så mycket som jag vill innan jag åker, men det är väl bara att bita i det sura äpplet när man kommer hem igen.

Thiaa

åhhh vad härligt att känna så...

jag vågar inte riktigt känna så... Är så rädd att det inte ska gå vägen lixom, att jag är FÖR förväntansfull för att bli skitbesviken, att kilona inte alls kommer försvinna så lätt som jag hoppas...

Att jag inte kommer hinna alls till bröllopet etc...

ja, men sån är jag... målar alltid upp det värsta scenariot så att jag INTE ska behöva bli besviken vilket man såklart blir ändå, men inte LIKA besviken som ifall man helt och hållet väntat sig att det ska gå.

Men du har rätt... DEN HÄR GÅNGEN SKA DET GÅ...

jag har f..n lyckats få bort övervikt förr och även om jag måste kämpa MKT hårdare nu än när jag var yngre så ska jag banne mig itne ge upp...

det svåra är att vara sambo och ha familj... är sååååå mkt som kan få en att vilja fuska, som gör en sugen och som gör att det känns dumt att sitta m sitt pulver.

Men jag ska hålla mig ifrån frestelserna och om jag faller någon gång så SKA JAG INTE GE UPP och lägga ner projektet utan bara upp på hästen igen

Anja

Jag känner precis likadat, men jag försöker att slå bort dom känslorna. Det är klart att jag är "rädd" för att misslyckas men jag är sååå trött på dom känslorna. Just nu känner jag mig bara grymt peppad!

Har du svårt att "trycka bort" tankarna och bara se positivt på det iställer? Mår du inte bättre när du äter pulver?

Grrrrr.... Nu jävlar!! I morgon är det REN KUR för mig!!! Är laddad som en tiger

Fiffinurlig & My Style - vi kan det här!!!!!