Vixxen
usch så trist att du känner så där för dig själv men jag förstår dig delvis... jag har ett löjligt behov av att rättfärdiga mig själv, ta bort fettostämpeln genom att berätta för alla att jag EGENTLIGEN inte väger så här mkt. Att jag tidigare brukade väga runt 60 kg till mina 169 och hade rutor på magen. För det ÄR JAG i mitt huvud. har varit fet nu i snart 3 år men kan ändå inte få in i mitt huvud att jag ser ut så här och jag känenr som du, att jag är värd så mkt mer när jag är smal, att jag då duger, och blir bedömd på ett helt annat sätt.
det är skitdumt egentligen, för JAG tänker ju inte så om andra s därför gör ju troligtvis inte dom det om mig.
men JAG SJÄLV tänker så om MIG.
Självförakt kallas det och du har nog rätt, det blir man på nåt vis av med om vikten minskar, för jag känner ju självförakt för att jag tillåtit mig själv att bli så här stor. Kände aldrig självförakt när jag var smal.
Skumt det där... men hänger inte hjärna och kropp ihop så mår man inte bra... Jag är en smal tjej i en fet kvinnas kropp.
Precis tvärtom mot anorektiker alltså, som tänker sig som feta fast de är utmärglade.
Hjärnan är bra underlig...
Du måste lära dig att tänka att den enda som är så kritisk mot dig och som tänker såna saker om dig, det är du själv. För alla andra duger du precis som du är!
*kramar om*