Usch ja...
igår fick jag så jä..la dåligt samvete. Det var våffeldagen, barnen hade inte fått våfflor på skolan som jag trott och jag hade sagt att de skulle få det när de kom hem men jag klarade det inte! Kände att OM JAG GÖR VÅFFLOR IDAG, första dagen, så är det kört, jag kan inte bara...
Daniel är sjuk, feber, frossa superkass, så jag kan lixom inte heller dumpa det på honom.
Barnen blev besvikna men vad f..n ska man göra. Tycker det är en plåga att ha allting lättillgängligt precis som du säger Djinni och alla underbara matdofter (min man lagar ju så jä..la underbar mat att ingen restaurang kan ens mäta sig med honom, och det är svårt).
Jag älskar mat, jag älskar att äta, jag är beroende av godis, choklad etc... bröd och pasta och potatis är nåt av det bästa jag vet, i alla varianter. Idag ska familjen äta potatismos, kokt korv och ketchup lixom... bara det, en sån löjlig rätt...
är sååååå glad att jag är på jobbet för att sitta m familjen vid matbordet, känna dofterna, se när dom äter, det är vidrigt.
Samtidigt KAN man inte skita i det för man är mamma och barnen vill man träffa, matsituationen är en så viktig del av dagens umgänge med dem, det är då man pratar om allt, så det går lixom inte skippa den. Det vore för ego.
Så det är bara att bita ihop...
De dagar jag bara inte fixar det så tar jag ett hårdkokt ägg när de andra äter. Det är jag tillåten. 
Är man ensam och inte har saker hemma, inte har familj så är det ju en baggis att fixa detta. Det har jag gjort förr, lätt som en plätt då men det går inte riktigt att jämföra med när man tvingas utsättas för alla frestelser.
Sedan har ju de flesta med övervikt (tror jag iallafall) en form av ätstörning inuti huvudet. Jag äter både gärna och mycket och lägger väldigt mycket ijust ätandet. Jag belönar mig själv med mat, jag tnäker jämt på vad jag ska äta, att ÄTA är en stor del av vad jag tänker på, vill jag ha mysigt så tänker jag på vad ajg ska ÄTA då, det är lixom så att mysa är = mat, godis, pajer, efterrätter.
Jag har upptäckt att nu när jag går på cb eller när jag går på nutrilett etc så har jag ändå ett behov av att baka, laga efterrätter, göra MYSIGT för alla andra. Blir t.om nästan så att jag handlar hem MER och lagar mer goda saker för att jag själv itne är tillfredsställd, så jag gör det åt andra för att kompensera. Det är skitsvårt att låta bli men samtidigt vill jag ju inte föra över mitt störda ätbeteende på mina barn så jag måste ju hålla tillbaka.
Konstigt är detta för när jag är smal, vilket jag ju var tidigare, så har jag inte dom här problemen. Det är missnöjet med mig själv ochmin övervikt som skapar detta på nåt vis.
Helskumt!
