Ny tråd, ny månad och nya friska tag

Vilma,

kram till dig. Den känslan du beskriver tror jag de flesta av oss här känner till. Inte kul och inte alls som man hade tänkt sig detta med försöka få barn. Humörsvängningar styr man dock tyvärr inte alltid över.

Det är svårt att agera rationellt när det känns så där, men försök att fokusera på att ni nu kan börja på riktigt och att det oftast tar tid utan att något är fel.

Håller tummarna!

tack viktualia!
jag är inte överviktig, bara utseendefixerad. Har bantat största delen av mitt vuxna liv. Jojo helt enkelt. Ingen bra idé om jag ska bli gravid. Borde hellre acceptera mina kvinnliga former.

tack start september!!

Syster Vilma - hoppas att du kan landa i hur du ser ut och trivas med det. Banta är ju så mycket och själv använder jag metoden "äta rätt och lagom mycket" - dvs något som man mår bra av. Kanske behöver du stöd att styra upp ätandet även om du inte behöver gå ner?! Jag joddlar av lycka över att Aftonbladets Viktklubb existerar - där finns även ett "Hålla nollan"-program för folk som vill hålla vikten utan att gå upp eller ner!

Vilma - ett råd, sluta inte leva fast ni försöker få barn. Njut av livet och varandra. Tycker absolut ni ska boka in resor och annat. Den enda gång det har stoppat oss var nu i november då vi genomgick IVF, då hade funderat på att åka till Hong kong men tyckte inte det var någon bra idé då vi inte hade en aning om hur jag skulle reagera på klimakteriet och sprutor. Nu gick det smidigt så jag tror att om vi måste göra om detta så hindrar inte ens det. Lev!!!

viktualia, jag vet Viktklubb är superbra! har varit med flera gånger. Egentligen har jag ingen lust att banta. Mår faktiskt bra med mig själv för det mesta. Jag vet att det låter som jag är en neurotisk person med ätstörningar och babynoja i mina inlägg. Idag stämmer nog den beskrivningen ganska bra in på mig. För det mesta är jag ganska normal. Men inte idag! Jag hatar att inte ha kontroll över detta! Det känns som om bebisarmagar ploppar upp överallt runt omkring mig. En av mina bästa vänner försöker också bli med barn nu. Vi pratar såklart jättemycket om detta och hoppas på att kunna vara gravida och mammalediga tillsammans. Och nu är jag skitstressad över tanken att vi kanske inte blir gravida samtidigt. Och jag är rädd att hon ska bli gravid först och jag inte kommer att kunna glädja mig åt hennes graviditet. att jag ska bli ett riktigt ego och bara tycka synd om mig själv (ungefär som jag gör just nu)

Lapinette, du är så klok! Såklart vi måste kunna leva.

Vilma - kanske blir det du som blir först gravid? Men jag tycker att du bör ha i åtanke att det inte är så vanligt att det tar första gången men 8 av 10 blir gravida inom ett år. Fram tills dess njut av allt ni kan göra så länge som ni är barnfria.

oh härlig statistik.

Jag har en kompis som gifte sig två månader efter mig och då även slängde sina p-piller. Vi har gått parallelt men medan min mens kom regelbundet från månad ett så hade hon sin väldigt oregelbunden första halvåret. Visst har jag kännt mig orolig emellanåt att de skulle få innan oss men samtidigt så är de så väl värda ett barn. Den känslan är helt naturlig.