När märker man av det?... 1 år!!!!

Chablis och Champagne låter inte helt fel. Åh så gott! Med imma på glaset och allt! Slurp!

Men, men - har upptäckt Kiviks nya juicer, och de är rätt goda de med. Får smaska på det i stället. :D

Och så gjorde Mindre maken glad igår. Både han och jag inbillar oss i alla fall att han fick en buff på handen när den råkade ligga på magen. Vi såg nog rätt lustiga ut - stirra de på varandra och undrade "kände du också det där?". :D Jättetidigt - kanske Mindre blir en kickerkompis till Kick'n?

Får väl se om det är rock'n roll i magen idag eller ej.

Kul att det börjar närma sig BF för några av er. Måste vara sjukt spännande och oroligt.

Lappis och Sweet - jag håller tummarna för er.

Viktualia - jag känner ingen press av min biologiska klocka, är bara 29. Men tror aldrig att någon kan ersätta den plats min man fyller idag, han är världens bästa och mest underbara.

Jag har precis fått bekräftat, att vår receptionist nog är en av de gulligaste människor jag känner.

Igår kom hon in med en morot från sitt eget land - så att jag skulle få en god ekologisk grönsak till lunchen. :) Och idag fick jag en hel påse med körsbär från hennes grannes träd. Tydligen är körsbär järnrika.

Helt fantastisk är hon! :) (Ja, hon fick veta det också - tydligen inte många som säger sånt. Trist nog!)

God morgon! Ja, tva stundande BF och nagra BIM inom nagra veckor. Spannande

Jag behover hjalp! Jag ar ju, som jag tidigare tjatat, om orolig for att jag inte har AL. Igar knot det till rejalt under magen - ja antagligen i aggisarna. Jag sprang hem och testade med ett riktigt test, inte en sticka, och fick utslag pa resultatlinjen!!! Jipppiii! :D :D :D

Men jag behover hjalp med tolkningen. Resultatlinjen var inte lika stark som testlinjen. Provade igen imorse och da var resultatlinjen lite starkare an igar. Ar det det har som ar stegring? Kan det ta nagra dagar innan man fa full linje?

Om jag inte har AL alls borde jag val inte ha nagon som helst resultatlinje?

Jag ar mest ute efter att veta om jag har AL eller inte, nar jag har den spelar mindre roll...

Åh, Lapinette, det låter som att ni hade en underbar dag igår! Härligt att höra! Själv såg jag DN-galan på TV på kvällen och det såg verkligen ut att vara helt underbart i Stockholm igår.

Maken och jag gick tidigt från jobbet igår också, så att vi fick njuta några timmar av det härliga vädret på stranden. Sen sprang jag hem, så att njuta i soffan framför TV:n senare på kvällen kändes helt legitimt.

Clown - du måste vara en grymt stark kvinna som klarar av att leva ett vanligt liv under de omständigheter ni befinner er i. Jag är djupt imponerad och beundrar dig verkligen. Med den styrkan kommer du säkert att klara av att ta hand om ett barn ensam också.

Sweet - välkommen i klubben "Vart tog min jobbmotivation vägen"! Själv har jag haft svårt att motivera mig på jobbet i närmre ett halvår nu, så snart är det väl dags att fundera på om jag ska hitta på något annat. Jag funderade en del när vi var på stranden igår, och en tanke var faktiskt att plugga lite igen, om det inte har blivit någon bebis i magen senast nästa höst. Som det känns nu känns det tveksamt om jag verkligen kan hitta ett jobb jag skulle gilla inom mitt område, så därför funderar jag på att byta bana. Men det är ett stort steg att ta, så jag får väl "suga på den karamellen" ett tag till.

Vad kul att du fick utslag på ÄL-testet, Augusti! Det är säkert stegringen inför ÄL du ser, eftersom linjen var tydligare idag. Det brukar stå att de här testen kan känna av att ÄL ska ske någonstans mellan 12 och 48 h, och hormonhalten stegras ju fram tills ägget lossnar, och därför fick du ett tydligare utslag idag.

Antar att det var full aktivitet hemma hos er igår kväll?

Clown - vet inte om du verkligen vill diskutera saken och dessutom blir det ju väldigt hypotetiska utläggningar från min sida.

Jag tror, efter att ha grubblat på din sits till och från sedan igår em, fortfarande att jag hade kommit till ett annat beslut. Ska jag skaffa barn så vill jag verkligen säkra att jag inte gör det själv, än så länge är karriär och egen utveckling allt för viktig och jag vägrar (som det känns just nu ) hamna i en situation där mina uppoffringar blir större än makens. Ska det bli barn hos oss, så ska det vara ett gemensamt beslut och gemensamt ansvarstagande genom hela processen. Skulle min make uttrycka nåt i stil med "men det är ju klart att jag inte kan vara hemma så där hemskt länge" eller "jag kommer inte kunna vabba i nån större utsträckning" - tjaa då skulle jag dra öronen åt mig och säga att näpp, då väntar vi ett tag till.

Ärligt talat är det just vad som hänt, det har tagit tid för min kära karl, så mycket prins han än är, att inse sin del i ett ev föräldrarprojekt. När vi träffades var hans inställning att han minsann inte skulle kunna komma loss för pappaledighet, dagishämtningar och vabbande. Och jag lät honom (och mig själv) mogna.

Jag är FULLT medveten om att det här är en ANNAN diskussion än den som måste utspela sig i er relation. Men för mig finns vissa paralleller.

Skulle min make bli svårt sjuk så skulle vi (tror jag idag när det inte hänt ) välja att ta vara på tiden vi hade kvar tillsammans, om möjligt resa och uppleva spännande saker under den tid som var kvar. Däremot skulle jag inte vilja bli mamma i en sådan sits. Min längtan efter barn är för liten för att det skulle prioriteras och som en konsekvens av det känner jag just nu att min tillvaro inte kräver att makens och mina gener lever vidare i någon ny person. Det vore skoj om vi fick barn ihop, men längtan är nog inte lika stark som eran.

Lång utläggning som du kan läsa och låta bli att kommentera om du inte vill diskutera frågan alls. Hade bara, som vanligt, ett behov att förklara mitt sätt att fundera.Och enligt mig gör ni helt rätt, man ska ABSOLUT följa sitt hjärta - men det hade inte passat min situation.

Tinga - jajamensan! Vi var sa uppspelta och exalterade. Vi brukar ha sex typ varannan dag och alltid forsoka tanka att "det har kan vara tillfallet", men igar var det extra spannande.

Jag sag till att han fick agera "propp" efterat, och sedan lag jag med rumpan pa en kudde och tog det forsta basta att lasa (the economist...). Man borde egentligen ta kort pa hur man beter sig - det ar minst sagt som aldrig forr, men precis som alla andra formodar jag :D.

Viktualia - ja, allas situation ar ju unika och som du sager kan man dra paralleller, men inte sa mycket mer.

Clown - Du ar beundransvard i ditt beslut och er malmedvetenhet. Jamfor man de tva olika valen sa kanns valet "att inte skaffa barn" for mig ganska blek. Ingen som ville skaffa barn har val nagonsin angrat sig efterat, kan man tanka. you go girl!

Jag tror inte att du kom hit for att diskutera den har fragan, men det ar svart att lata bli att kommentera din styrka .

Augusti - the Economist; shit - hur ska era barn bli?!?