Känner mig emellanåt så himla gammal när jag är här på BT. 
Är det bara jag som är lite övermogen här eller? Jag är 38. Finns det några fler som är över 35? (Nu låter det ju som om jag inte gillar ungdom men eg så är jag bara avis! )
Hahahaha... fullt normalt att kuta rakt in i en vägg
HEJ SVEJS!
Jag har varit på upprop i 2 klasser. Jobbigt att vara schitzofren och vara på fler platser samtidigt.
Det var iallafall väldigt trevligt och jag är så stolt över mina telingar, som blivit SÅ stora! En i åk 1 och en i åk 3.
Båda har fått nya lärare så det är lite extra spännande.
Appropå gråta har jag varit inne på Matildas (ni vet hon som dog på midsommarafton i cancer) hemsida och nästan gråtit ihjäl mig. Sen ligger jag vaken på kvällen och oroar mig över barnen. Mannen har nu förbjudit mig att titta på sådana hemsidor alternativt gå in på sjukvårdsupplysningen eller läsa läkarböcker. Det visar sig alltid att ont i örat KAN vara en jättealvarlig sjukdom som drabbar ett barn vart 10e år.
Jag är fena på att oroa mig!
Gala kläder innebär glitter och glamour, en chans att få visa hur ursnygg man egentligen är!
Åh gala, ja då ska man vara uppklädd till tänderna med hela baletten..:D:D Gärna lååånga handskar me..:D:D
Kristina07: Min man har blockat den sidan så jag visste inte att Matilda dött... Jag grät alldeles för mycket när jag var in där så min man förbjöd mig att gå in där fler gånger.
Annars är jag nog en person som inte oroar mig så väldigt mycket. Läkare är ett släkte som jag mer än gärna håller mig undan från privat.. Det räcker gott och väl att jobba med dom dagligen *suck* Ibland undrar jag vad som skulle hända om vi ulla-bellor inte fanns inom sjukvården *funderar och ryser vid tanken* Jag menar.. läkare är säkert duktiga på att operera MEN när det gäller sådant som att stoppa ner ett brev i ett kuvert m.m. ja då är dom helt handikappade. Inte ens en kopiator klarar dom av att använda. Sedan har jag tyvärr också haft oturen att råka ut för fler läkare som bara tvärvägrar lyssna på patienten!! *mutter mutter morr morr... nu blir jag irriterad och svartögd bara jag tänker på det* Men det finns några få vettiga också.
Min erfarenhet är att man måste själv ha klurat ut vad det är för fel på en, INNAN man går till doktorn. Annars får man ingen hjälp.
Har själv forskat i vilka läkemedel som kan vara aktuella för min egen sjukdom och även tjata om när jag fått fel dos.
Sist fick mellantjejen dubbelt så hög dos som hon skulle ha av antibiotika. Jag ringde upp och pratade med Ulla-Bellan hos doktorn som först sa att hade doktorn skrivit så, så skulle det vara så. Men jag gav mig inte, tjat, tjat , tjat. Till sist gick hon och kollade och då hade han "råkat" skriva fel...
Jag tänker på alla som har så stor respekt för läkare att de inte ifrågasätter. De får antingen ingen hjälp alls, eller helt fel vård....
(känner mig rätt negativ idag märker jag)
Kristina07: Det jag har lärt mig som ulla-bella i sjukvården är att aldrig över huvudtaget kommentera vad läkarkräket skrivit i journalen. Jag tar ett meddelande och letar upp läkaren i fråga och ställer honom mot väggen och så får HAN/HON ringa upp patienten och klargöra hur det egentligen ska vara.
Visst kan det vara bra att ha klurat ut vad man lider av innan man går till läkaren.. MEN min erfarenhet säger att läkaren blir skitsur när man säger åt honom vad som är felet och sedan vägrar fanskapet ta ens ett vanligt blodprov! utan säger att man är helt frisk och bara inbillar sig *suck*
Jag är just nu högintressant hos en av mina läkare (har ett gäng i olika områden). Han kan inte hitta någon diagnos. Alla mina symptom pekar på flera olika sjukdomar, men samtidigt så saknas det viktiga markörer som skulle kunna peka på en direkt diagnos.. Alltså är jag jättespännande och en rejäl utmaning just nu. Har väl aldrig varit med om en mer tillmötesgående läkare 
jag hatar att gå till läkaren,går dit om jag fått en yxa i magen.....
dom erfarenheter jag har är att man behandlas som om man bara är i vägen....ist går jag hemma och oroar mej för mina miljarder symtom och odlar på en växande hypokondri!
nu är mina kikärts biffar klara men tackar så hemskt mycket för alla fina recept!!! :D :D :D
Håller med läkar kommentarerna .. jobbade själv på sjukhus några somrar som service tekniker. Det var ganska kul, men det var tidigt ganska klart att rangordningen på sjukhus är något speciellt ... Har inte erfarit det någon annanstans där jag har jobbat. Som service tekniker stod man lite på sidan om ... oss hade dom inte riktigt koll på ;)
Utan Ulla-Bella på avdelningen hade inget fungerat .. trots det så var det uppenbart att hon inte fick den respekt hon förtjänade. Förutom när hon kom tillbaka från semestern ... då insågs det att sommarvikarier i all ära .. men Ulla-Bella har faktiskt lärt sig ett och annat under alla år ... Suck ...
Jobbar just nu på ett franskt företag som har kontor lite var stans i världen. Vi är dock ganska små. På USA kontoret är vi bara ca 100 personer. Rangordningen är inte alls så påtaglig, utan alla anses som del i teamet, och alla har sin uppgift. Varför kan det inte vara så överallt?
Någon som har något gott fika bröd hemma? Skulle tagit turen förbi Mrs. Fields ...
Tyvärr kaffemoster.. har inget fikabröd alls hemma.. inte ens en liten karamell *snyft* Igår kväll satt jag och åt sugerpaste direkt ur förpakningen... så godissugen var jag 
Det där med rangordning på sjukhus har jag många gånger upplevt.. helt otroligt nog inte på den kliniken jag jobbar nu på, men på många fler.
Mitt första jobb inom sjukvården var så rangordnat att vid lunchen fick sköterskor bara satt med sköterskor, undersköterskor med undersköterskor, sekreterare fick bara sitta med samma yrkeskategori o.s.v.
Städarna fick sitta vid sämsta borden och så långt ifrån alla andra *ruskar oförstående på huvudet*
Liinda_e : Vassegod! Hoppas dom var goda!!
