När märker man av det?

ok.
Är detta en extra koll då med tanke på ditt förra MF?

Japp, detta är en extra gång som jag fick TJATA mig till tyvärr.

Vid förra graviditeten skrev jag in mig v 12, lyssnade på hjärtat v 14 och hade det tragiska UL i v 18.

Nu blir det inskrivning v 9, Ul v 12, lyssna på hjärtat v 15 och UL v 18.

Allt har jag fått TJATA mig till tyvärr.

Jädrigt trist att du var tvungen att TJATA dig till en extra koll. :[

Man tycker att de borde erbjuda detta till personer som fått såpass sena missfal som du fick. Helt otroligt att de inte erbjuder mer koller och bättre support när man drabbats!

Men det var bra att du orkade tjata till dig det iallafall.
Förstår ifall du känner dig nervös, men det ska gå bra denna gången ska du se!! :)

Tycker också att det är trist att man ska behöva tjata efter det man gått igenom. De är väl extra kinkiga nu under sommaren. Hoppas att det blir bättre till hösten.

Hej, kikar in från min värmländska håla.

Inga roliga besked: Victorys tant och Septs ev minus

Och att ni inte fick komma ut till landet Lappis - är det ingen ände på oturen? Men ni måste väl reklamera slangarbetet iaf?! Ni kan ju inte godta att det inte blev ordentligt gjort?

Sept: gud vad tråkigt med det tidiga MFet (som det verkar)! Hoppas att lite hormoner kan fixa det, så som för Moppy. Ni verkar ju iaf ha helt otroligt lätt för att bli gravida, om det nu är ngn tröst i sorgen.

Victory: usch, förstår att du inte orkar Men som BS sa - ni har ju bara haft några få riktiga försök, så ge inte upp!!!

Massor av kramar till alla!

Ah nej, vad ar det som hander :[ :? !!!

September - Fy fasen vad trist och tungt. Jag forstar att du maste kanna dig uppgiven. Som tur ar finns det mycket kvar att gora i form av tester och undersokningar.

Victory - Ajajaj, jakla objudna tant rod . Jag tar tag i din hand och drar dig framat till nasta forsok att akta oss for tanten.

Sweet - jajjamensan, det var augustibruden som jublade och skrattade hogt av gladje da tanten kom!!! :D :D :D Nu far vi spurta tillsammans! Cykeln blev alltsa 37 dagar for mig och vi hade tyvarr helt och hallet missat (den eventuella) AL pga mannen var i Sverige. :? Lang cykel men ok. Ser fram emot en mojlighet pa semestern till veckan

Varbrud - Jag haller tummarna for UL till veckan. Forstar att det kanns laskigt med erfarenheten farskt i minnet. Tank sa liten risken ar dock! Miniminimini!

Lappis - Kom ni inte ivag? Vad tusan ar det med alla kappar i hjulen?

Har i London har vi en trott och mosig dag efter ett litet cocktailparty igar. Vi kunde ANTLIGEN vara pa balkongen nastan hela kvallen. Det har ju varit sa forbaskat kallt anda sedan april! Vi hade drinkknytis och fick darfor dricka mangas olika smaskiga favoriter. Min favvo igar var en med mosade jordgubbar, vodka razz, martini och massa is . Mums!

Kan bara halla med foregaende skribenter om FL - superbra for viss info men det galler att vara oerhort selektiv! Sjalv fann jag mig sjalv (efter en timmes intensivt klickande) helt besatt och uppskramd av all skrackpropaganda under "manlig infertilitet". Eller det relevanta inlagget jag sag haromdagen: Allvarligt tjejer, sag arligt nu, vad tycker ni om stora blygdlappar? Ar det ackligt, sexigt...bla, bla, bla...

Ja, man valjer som tur ar sjalv vad man vill lasa!

FruL - Har du varit hos slaktingarna eller stannade du hemma? Vi var alla sa insatta i dilemmat men jag missade nar det egentligen var dags. Igar gissar jag. Det borde finnas NAGON dar att prata med trots att nagra ar puckade. Beratta, beratta!

Tack för alla uppmuntrande ord! Det värmer!

Jag hade en hemsk fredagkväll och även maken var väldigt ledsen förstås. Sen åkte vi ut till vår sommarstuga på lördan, för att få koppla av och bara vara tillsammans. Tröstade oss med god mat och dyrt vin! Dock grät jag en stor del av lördagkvällen också (kanske alkoholen bidrog...? ).

Idag känns det mycket bättre och jag kan börja se framåt igen! Visst, vi har ju bara fått till två skarpa försök så det är ju helt naturligt att vi inte lyckats ännu. Men den här gången kändes det verkligen som om det fanns en chans, det var nog därför jag blev så besviken. Tidigare i vinter har jag alltid blivit deppad vid ÄL istället, när vi inte fått till det. Det här var första gången jag blev riktigt ledsen av att tanten kom. Men även om vi bara fått till två riktiga försök så har vi ju försökt och väntat i över ett år. Därför börjar väntan kännas väldigt outhärdlig. Det känns som om åren bara går och jag ser ingen mening i mitt liv, tiden känns bara bortkastad.

Nu försöker vi en gång till, i juli/augusti (om bara äl sköter sig och kommer i någorlunda tid) och sedan söker vi hjälp i slutet av augusti när verksamheten kommit igång igen efter sommaren. Det är bara att försöka se framåt och tänka positivt!

September! Usch, vad tråkigt!! Det kändes ju som fixat det där, men man går visst aldrig säker! Vad konstigt att du testade minus, brukar inte hormonnivåerna ligga kvar ett tag även om det är ett MF?

Hur som helst: STOR KRAM och hoppas att du inte är alltför nedstämd! Vi fortsätter att följas åt i glädje, hopp och förtvivlan!

Victory,

Jag tycker att det låter jättebra att ni ska söka hjälp nu efter sommaren!!!!! :)
För det är ju som du säger att även om ni inte lyckats få till det med skarpa skott kring ÄL mer än 2 gånger så har ni ju försökt länge. Och det tär på psyket.
Så för er del tycker jag verkligen att insemination skulle kunna vara en lösning. Samt ev något hormontillskott för dig så att din cykel blir mer regelbunden.

Kram igen gumman!