När märker man av det?

motoRväg

nix syftade på att det inte var kört, inte att det inte var rörigt...

muggles - jag vet, jag vill inte missa denna månad om det kanske har underlättat med spolningen. Ska ringa Sophia imorgon och kommer jag inte fram får jag dra med mannen på tisdag.

Förresten har inte vågat knapra bisolvon denna månad utifall att det förändrar sekretet. Har inte heller haft vita veckor som i förra omgången...fast vad hjälpte det?! Nej, nu lever vi som vanligt igen med sprit och orgier .

Hej hej! Kikar in mellan möten och irritationsmoment, tänker fan snart gå hem!

Skönt att se att cicci och pick'n mår bra och snartis också!

sweet - vet precis vad du menar, jag fick ju den insikten ang min farmor i vintras. Sjukt jobbigt men vad gör man? Man kan ju inte ändra på dem... Speciellt inte min farmor, skulle man försöka skulle hon säga upp kontakten direkt.

Lappis - det kanske är lika bra att sparar sekretprovet till nästa månad så ni kan utnyttja kontraströntgen denna?! De säger ju att många blir gravida efter att ha blivit renspolade. ;) Vi fick ju aldrig chansen att prova eftersom jag nedreglerades direkt efter operationen.

Intressant att läsa om era förlossningstankar. Min inställning just nu är att jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. :D
Det ska bli "intressant" att få jämföra den smärtan med mina endosmärtor. Nu kommer det ju något positivt ur det iaf. :)

Lapinette - sprit och orgier låter ju jätetrevligt!

Hoppas bara att inte de har semesterstängt i juli vilket är högst troligt. Fffffffffffffnnnnn!!!

Lapinette - det är en lång och betungade resa ni går igenom, jag tycker att ni är jättestarka som pratar om det och som tar tag i det- all styrka till er!

jag känner/har känt 3 IVF:are varav bara en har gett upp. den första som försökte höll på i 3 år men gav upp sen, hon fick så ont av alla behandlignar och det var inte värt det, hon hade redan ett barn från tidigare förhållande. men oj så dåligt hon mådde och det var många gånger man satt o tröstade henne (hade själv ett spädbarn då)

de andra två har det gått jättebra för, det tog sin lilla tid men för båda så fäste äggen på 3 försöket och efter det har båda fått barn - naturlig väg:) det var mentalt påfrestande och det kostade pengar och tid men de resonerade alla att man göra vad man kan!

A.M. - Absolut men vad gör man inte för att dränka smärtan över att inte få barn. Usch, så drastiskt det lät men det är väl bara att leva vidare och njuta så mycket av tvåsamheten så att säga.

Fick höra en historia i Paris i helgen och där försökte de i 2 år innan de lyckades få till det första barnet. Vet inte hur många försök de hann med på 2 år men det hade också varit mycket smärtsamt och segdraget. Tror ni inte på sjutton att de sedan vill ha ett barn till och går igenom samma procedur (2 år igen). Skulle aldrig palla.

Ja Lapinette, jag förstår av du menar. Jag kan säga att jag faktiskt önskar att vi hade fått mer tvåsamhet innan vi blev tre (eller fyra - men eftersom sonen bara är hos mig varannan vecka så är det lite annorlunda). Inte så att jag tycker vi blev gravida för tidigt men vi hade några struliga år lite i onödan tidigare.