När märker man av det?

Nope, back to the slides! Nu får ni sluta störa mig hela tiden tjejer! *sagt med sträng röst*

Tänkte bara eftersom Cissi inte var här inne i går heller. Men det är säkert så att hon är upptagen i möten :) Det är galet vad beroende man blir av updates från er härinne. Herregud, det är ju nästan sjukt... ;)

muggles - låter som ni har varit på en bra info om förlossning etc, och bra att de tar upp det här m att man kräks, skriker, bajsar på sig (eller får lavemang mellan värkarna - inte kul det heller ska jag säga!:()etc etc

att röra på sig under värkarbetet ÄR bra, det säger alla BM - men fy f-n vad motvilligt det kan vara

*skickade för tidigt*

ibland så vill man INTE röra på sig utan ligga ihoprullad som en boll pga smärtan- och nåde den som börjar snacka om att man ska "gunga höfterna"då:)

Usch...mamma vill inte!!
*något förlossningsrädda Moppy ryser*

Nu är jag här igen, tänkte försöka vila en stund men telefonen ringer ju hela tiden med alla som vill veta om det har blivit något än, suck, det hjälper inte att säga att vi hör av oss när något hänt!

Cicci borde väl inte sitta på möten, igår skulle hon väl tillbaka på återbesök för att se om medicinen hjälp till att stoppa allt och annars så jobbar hon väl hemifrån på eftermiddagarna så hon borde inte vara på jobbet nu. Kan ingen sms:a och höra för säkerhets skull, hon skulle ju berätta hur det gick efter kollen igår?

det kanske bara e jag men jag ser inget naturligt i att föda barn - herregud vilken process och vilken smärta och vad mkt som kan gå fel.. hur sjutton har de klarat sig i alla uländer genom åren?

en del har bra förlossningar - visst finns de men de flesta minns dem m en rysning, så Är det. jag är en av dem som aldrig mer vill föda barn oavsett hur efterlängtat barnet är,men då jag är gravid så fattar jag ju att barnet måste ut på ngt sätt... men fy för att göra det igen - det var verkligen hemskt och jag minns det som igår fastän det var 11 år sen (!!) de första två veckorna efter förlossningen hade jag så ont att jag inte kunde glädjas åt min dotter - tyckte bara hon var hemsk som skulle ha så mkt uppmärksamhet hela tiden när jag inte mådde bra, men sen vände det och då var det plötsligt mysigt att vara mamma...

och sen det här att man itne riktigt vet innan hur förlossning ska bli och hur stort barnet är...

dottern fick en lillebror för 2 veckor sen, han föddes 6 v för tidigt och var "stor som ett hus" 2,6 kg och 46 lång, hade hon gått full tid hade hon fått en klump runt 5 kg tror dem, och då hade man ändå kikat ultraljud i v.30 som visade på en liten normalstor bebis... eller hur!:) så fosterdiagnostiken är inte alltid tillförlitlig fastän den utförs på specialist mödravården på ett stort sjukhus.

Fast jag tycker ändå att det är OK att föda barn. Nu vet jag ju efter två förlossningar att mitt sätt är föda är ett snabbt värkarbete och ganska ineffektiva krystvärkar. Jag vet inte hur jag hade klarat mig på stenåldern men i nutid, så länge det finns en sugklocka tillhands, så ordnar det sig.

Och - i det stora hela är det ju en väldigt begränsad tid som det gör monsteront. Nu den senaste förlossningen kunde jag t o m uppleva att det kändes nästan skönt ibland - när jag kände att "värkarna" var effektiva. Och sedan när bebin kommer ut och man plötsligt är tre istället för två och allt det där så klingar smärtminnena bort fort.

Det var alltså mina "öppningsvärkar" som var effektiva = skönt. Krysta är jag tydligen lite sämre på

A.M - jo du verkar var de som har en rätt så positiv upplevelse -och tur är väl det att ni finns för oss andra att våga oss på det igen:)

minns inte hur länge du hade värkar man jag hade det i 27 timmar och prack en hel del och syddes fel osv osv så det var nog värre efter förlossningen när bedövningen släppte än vad det var innan, jag menar jag hade epidural efter att ha haft värkar i 18 timmar och då kändes det bättre, kunde både sova och läsa under den tiden, själv krystvärkarna gjorde inte heller ont och jag skrattade när jag födde fram henne - men visst brände det till när jag sprack och som sagt efteråt...

kände verklgien ingen lycka som man har hört om och vet tyvärr att det är många m mig som inte gjort det (de av mina närmaste vänner som har haft en utdragen förlossning)