När märker man av det?

Lappis!
Jag hoppas ändå att tanten kanske inte dyker upp alls denna gången???!!!!! :)

Men om hon kommer så är det ju bra att du verkligen är på gång med alla tester nu.

Liten,

skickar KRAMAR till dig! Hoppas att ditt illamående går över och att du snart får känna dig lite gladare igen. kanske är det inte enbart själva illamåendet som spökar (=gör dig lite deppig) utan även hormonerna i sig själva??

Var det inte Muggles som sa att hon känt sig deppig någongång rätt tidigt i graviditeten? Men att det gick över sedan.

FruLLan!
Tusen kramar till dig också gumman!!!!!!!

Jag fattar verkligen att det känns tungt nu. Jobbigt med konflikter inom familjen. Usch! Den värsta sorten tycker jag själv. Men jag hoppas verkligen att ni kan lösa det hela. åtminstone mellan dig och maken. Ibland kan sådant här ta tid och det är asjobbigt under tiden. Jag vet av egen erfarenhet. Men prata om det hela. Kanske går det inte att helt förstå varandra och hur man tänker/känner/handlar alltid. Ibland kan det vara svårt. Men ofta kan man åtminstone göra klart för varandra hur man känner och förhoppningsvis kan båda parter lättare se varför/hur man hamnat i den situation man gjort. Och det är iallafall en utgångspunkt för att sedan försöka lösa problemet.

Men jag vet, de är skitjobbigt.

Särskilt när det handlar om att man har en massa känslor med också.

Men skickar massor med kramar till dig!!!!!!! :p :p

Frejis gumman

Jag är fortfarande kvar på nedre delen av listan.... :? :? :?
Så än är du i gott sällskap! ;)

det där med antal gånger man ska testa insemination och sedan ev ivf är väl en svårt fråga gissar jag. Allt handlar ju om ens "egna chanser", men det enda man har att bygga sina beslut på är ju "andras chanser" (dvs statistik). Det gör det hela mycket jobbigare.

Förstår ifall det känns tungt nu när tanten är här. Men som sagt, ge inte upp!!! :)
KRAAAAM!

Liten, jag är också chokladsugen, det skulle eventuellt kunna få mig att dra på mig skorna och vagga till affären men jag försöker hålla mig. Jag har både melon och jordgubbar hemma och glass i frysen så jag vet inte varför jag inte kan sluta tänka på choklad! Vi har en bunt kexchoklad hemma men de ska med till förlossningen så de är tabu att nalla av!

Du kanske skulle prova med Postafen, Apotekets åksjuketabletter i alla fall, själv blev jag bara mer illamående av dem men annars rekommenderar de ju dem till gravida. Det är ju onödigt att alls må illa, oavsett om det är hanterbart eller inte, om man inte behöver tänkte jag. Annars är det ju receptbelagt som gäller, av dem kunde jag fungera i princip som vanligt och ångrade att jag inte gett mig på dem tidigare. Jag fick ju som bekant berätta redan i vecka 7 när jag blev inlagd men det ångrar jag faktiskt inte, det blev lättare på jobbet sedan.

Jag kan i och för sig tänka mig att eftersom de forskar mycket på just prostaglandiner och får hem navelsträngar och plasma och annat från KS för att forska på så är de lite extra intresserade av graviditeter på mitt jobb...

Liten, när var det nu ni fått tid hos BM? Vilken vecka kommer du att vara i då?

Jodå jag var deppig i början och har även hört samma från två andra som jag känner som är gravida. Helt normalt... Känns skumt att inte kunna vara glad när man äntligen är gravid, dock. Men det gick över.

Förutom att jag hade ett lätt psykbryt i fredags men sånt händer väl... Jag är helt klart "hormonig" - mkt lättare till tårar än annars, och mer labil överhuvud taget. Men men...

Victory

tyckte det var superhärligt att se att ni verkar kommit igång med ert 6-ande igen! :)
Det lovar gott inför framtiden! och då tänker jag inte enabrt på bebisproduktion utan främst på ert förhållande och samliv!

Försök nu att inte fokusera alltför mycket på ÄL lätt att säga till andra jag veeet.... :? ) utan försök att njuta av att ni kommit över den värsta stressen. Eller kansk har ni lärt er kontrollera den? I vilket fall som helst så tror jag som flera andra här inne i tråden att det är viktigt att ni båda nu försöker värna om detta. För jag tror fortfarande att det är ganska "skört", och att för mycket fokus kring ÄL och barnalstring lätt kan förstöra det hela igen.

Så självklart ska du fortsätta testa med stickorna och försöka hitta böjen, men försök tänk på att det det inte innebär "slutet" eller "katastrof" även om du itne skulle hitta böjen, eller om det av andra skäl inte blir något denna gången. Huvudsaken är att ni är på gång igen ju! Och det är ni ju!!!!!! :) :) :)

Här har ni ännu en smygläsare, som tänkte ta Frejis uppmaning på allvar och se till att den nedre delen av listan fylls på av nya.

Jag har följt er till och från sedan fruLlan startade den första tråden, men eftersom jag först nu befinner mig i det läget att det är dags att börja tänka på ägglossning, BIM och annat, har jag inte riktigt ansett att jag platsat tidigare. Men nu hänger jag gärna på, för jag tycker att ni verkar vara ett så härligt gäng!

Själv är jag 30 år och befinner mig på första försöket att få en liten bebis. Ägglossningen infann sig förra tisdagen, och om denna cykeln följer de två senaste har jag BIM på söndag. Nu när jag själv är där förstår jag lite bättre alla era nojjor och hur ni känt efter inför varje BIM-tillfälle. Själv har jag iallafall inga symptom att rapportera (vare sig åt ena eller andra hållet), men jag får väl se vad som händer under veckan!

Vilken slö dag! Solen försvann också, som om det hade räckt med solglimtarna imorse.

Sweet - alltid kul att ha sällskap om än på de ogravidas del av listan. Statistik känns ju ganska bra i början av menscykeln, före ägglossningen, men sedan börjar hoppet försvinna i allt snabbare takt före mensen. Nåja, får se fördelarna med livet nu... kan fortsätta dricka vin, träna hur och när jag vill, äta allt möjligt nyttigt och onyttigt, slippa illamåendet, bristningar, magen... övertygande eller hur? ;)