oskulder...?

Oskuld som en gåva har jag svårt att förstå också och då har jag ändå ingen vidlyftig historia eller ser s*x som relationsbäraren framför allt annat. Det där med att jämföra olika partners vet jag inte - det har iallafall jag aldrig gjort! Ddäremot så är jag glad att jag visste lite mer om hur s*x skulle funka och vad jag skulle vänta mig och ville ha ut av det innan jag träffade min man. Hur bra det vi har verkligen är hade jag kanske inte vetat annars heller. Men om man inte vet hur det kan vara och vad man kan och vill få ut av det så blir det ju inte lättare - om man t ex har väldigt olika förväntningar eller behov (för olika människor tänder på olika saker t ex) utan inlärd förmåga att kommunicera om det.

Och s*x som inte funkar på bådas villkor riskerar faktiskt att ta över hela relationen. S*xlivet bygger man tillsammans i nuet och det speciella med det skapar man ihop.

Men, därmed inte sagt att det är fel att vänta, absolut tvärtom - s*x är ingen tävling eller bytesvara utan närhet och njutning. Man ska vara varsam med sig själv och inte ha s*x om man inte verkligen vill, t ex. Men att det skulle vara en egenvärde att vara oskuld och att man sen är på nåt sätt "förbrukad" - nej!

Jag och min kille är båda kristna, och vi ville verkligen vänta till vår bröllopsnatt, men det blev inte så. Väldigt svårt när man älskar varandra. Men vi försökte verkligen "spara på krutet" och inte ha sex förrän vi gifte oss. Och det var faktiskt spännande att göra så. Vi fick lära känna varann ordentligt på alla andra punkter först.. under de tre åren vi var tillsammans innan bröllopet. Jag är glad över att vi gjorde så.

Och nej, rent fysiskt var inte 1a gången någon höjdare... men MENTALT!! Ojoj så underbart det var.

Och bröllopsnatten sen.

Jag är övertygad om att vår bröllopsnatt hade varit lika underbar även om jag hade varit oskuld, om inte ännu mer underbar.

Några av mina tankar om sex i ett förhållande...

Att spara oskulden är jättefint, men för mig är sex en otroligt viktig bit. Inget man kan träna sig till, tillsammans, det finns - mer eller mindre där - kemin alltså. Tycker jag..

Jag var tillsammans med en kille i 6 år (vi var även förlovade), men det fanns aldrig någon glöd där (mellan lakanen, ha ha, såväl som i vardagen) och till slut dog även vårat förhållande. Tyvärr...

Jag tror att det behövs glöd och passion i ett förhållande, och finns det där så fungerar ofta sexet också. Nu har jag hittat rätt och eftersom jag har haft några partners innan så vet jag att detta är "rätt". Jag jämför inte dem på det sättet, men har lite referensramar :)

Att min pojkvän dock har haft betydligt fler älskarinnor än vad jag har haft älskare är något som jag kan störa mig ibland. Ha ha. Men vad göra åt saken? :D

visst sex är viktigt men bara när det finns ett problem!
vilken sexologue som helst skulle säga samma sak bara övning och kärlek ger bra sex...

Finns det glöd i förhållandet så finns det glöd i sängen. Om man verkligen ÄLSKAR människan och är lyckliga tillsammans och över att få ha varann så då blir nog sexet bra också. Ifall man vill ha varandra och göra det skönt för varandra, utvecklas tillsammans och lära sig vad den andre tycker om.... Kan sex bli annat än bra då?

Ett bra sexliv bygger inte bara på passion och känslor. Kommunikation, trygghet i varandras sällskap, ge & ta och vänskap är också viktiga faktorer som ibland glöms bort i vår känslobetonade värld. Därför skulle jag vilja påstå att sex inte blir sämre bara för att man lär känna varandra bra innan.

Jag tycker det låter väldigt underligt med ett sådant resonemang... "Man borde inte gifta sig om man inte vet hur man funkar tillsammans sexuellt." Hur kan man låta ett trögt sexliv (som alltid kan förbättras!!!) bestämma vem man skall gifta sig med om du har börjat ÄLSKA människan ifråga så djupt att du aldrig skulle kunna tänka dig en annan livskamrat?

Hahahaha, vilken jäkla diskussion.

Jag och min sambo har haft massor av underbart sex eller porr som vi ibland säger.. Tycker det är ganska självklart att det är bra att ha haft sex med varandra innan äktenskapet, just för att se hur man trivs ihop.. visst ka man lära sig osv, men det är ju inte alls säkert att man tänder tycker om samma saker (detta har inget att göra med om man älskar varndra eller inte).. Är det inte Dr Phil som brukar säga att ett bra sexliv endast är 10 % av ett förhållande medan ett dåligt sexliv är 90%. Tycker faktiskt att det ligger något i det. Men jag har inget emot om man sparar sin oskuld, men sluta upp med prat om gåva och liknande.. Kliv ner från hästen..

dark_eyez>>

Jag kan bara säga igen, att det finns människor som inte fungerar ihop och lyckas få till ett sexliv som båda är nöjda med, trots kommunikation och övning. Och ett visset sexliv tar tyvärr ofta död på kärleken. Det är en väldigt skillnad i att inte kunna ha sex med den man älskar pga en sjukdom/skada/etc eller att helt enkelt ha dålig sex och inte lyskas få det bättre.

Det handlar nog inte först och främst om att du själv ska testa runt för att hitta någon som är bra. Skillnaden är att du själv får en annan möjlighet att uppfatta vad du gillar och lära sig kommunicera om sex och du har testat någon annan. Och när man inte ens haft sex så är det försvinnande få som funderar på och kan besvara frågan om det är något säkrslit de tänder på. Innan man haft sex och fått kläm på "Normalt sex" så kan du omöjligt besvara frågan om vad du föredrar i sängen.

Bara en sådan sak som att den ena vill ha ett mjukt och försiktigt sex där man tittar varandra i ögonen och är ömsint och den andre vill ha det mera "livligt" och passionerat. Det kan vara extremt svårt att få till ett mellanting som båda kan vara nöjda med. den ena upplever att det är opassionerat och tråkigt. Den andre skulle inte kunna vara mera aggressiv och passionerad för då skulle han känna att han nästan gav sig på henne etc. Och försök att göra vad den andre vill får dem att känna sig dumma och fåniga..

Jag säger ju knappast att det blir problem för alla, men det finns saker man inte kan diskutera eller öva eller älska sig förbi. Och nu tog jag ett mycket snällt exempel...

...

Men det är som sagt bara uphöjandet av oskulden jag stör mig på, Inte avsaknaden av många sexparters. Hittar man rätt med en gång så kan man ju knappast förkasta den mannen bara för att! :)

oskuld eller inte på bröllopsnatten så har alla redan känt sig fram provat olika saker... så vet man om sexet blir bra! sex är inte bara penetration glöm inte det!
jag skulle tom vilja påsta att det är allt det andra som är viktigt för att det ska funka!

Förstår inte riktigt förra inlägget, om man nu ska spara sig ska man väl knappast hålla på med petting, oralsex eller analsex.. eller har jag fel?

Min m2b tog min oskuld en gång för länge sen, haha... Då var jag 16 och han 17. Jag var hans nr 6 och han var min nr 1.

Sedan tog det slut mellan oss och det tog 13 år innan vi blev tillsammans igen.

jag har sammanlagt varit med 8 stycken och han med ca 25. dock har ingen av oss varit med någon som vi haft bättre sex med :) utan de underbaraste upplevelserna har vi helt klart haft m varandra.

Jag skulle inte vilja vänta till min bröllopsnatt på sex men å andra sidan är jag jätteglad att han var min nr 1.

jag hade inte någon dålig upplevelse av sex första gången. Gjorde inte ont, var inte obekvämt utan otroligt fint och upphetsande och jag tyckte iallfall att det var skönt, men det gick VÄLDIGT snabbt *asg* hehe

Tyvärr så ÄR sex en stor del av ett förhållande om det är dåligt. En väninna till mig som var gift med sin man i 15 år fick till slut en depression pga detta, då hon gått och trott att det dåliga sexlivet berodde på henne, hon ÄLSKADE sin man över allt annat, de var bästa vänner och de respekterade varandra, hade i alla andras ögon det PERFEKT äktenskapet och den perfekta familjen. Verkligen!

Men, som sagt, när sexet är dåligt, trots kärlek, passion och allt annat, och trots att man försökt allt, då kan nog vad som helst rämna. Min väninna kommer troligtvis aldrig att bli helt och hållet hel igen, för hon kommer alltid älska honom, men sex är så otroligt viktigt och det äter på en om det inte fungerar.

Så en romantiserad syn om att man alltid kan få det att funka om där bara finns passion, det köper inte jag, för jag har tyvärr sett på flera håll att det inte funkar så.

Sen tror jag att det är ovanligt att det är så stora problem att de inte går att göra nåt åt.

Tycker det är häftigt att så många sparar sig ändå och en fin tanke, men jag skulle själv inte vilja göra det. Jag är glad över mina erfarenheter och skulle nog trots all kärlek t min man, bli nyfiken på hur det är att vara med någon annan. Är bara ärlig... Tror att det är mänskligt att undra det när man varit tillsammans ett tag. Själv behöver jag dock aldrig undra, eftersom jag ju faktiskt vet hur det är och vet att ingen annan går upp emot min m2b :)