När märker man av det?

skulle ni göra abort om det visade sig vara downs?

Hmm...nu är jag inte i situationen att vara gravid ännu. Men inte heller fostervattensprov visar ju allt. Det kan finnas andra missbildningar/avvikelser som inte syns, sjukdomar man inte upptäcker förrän bebisen är ute, saker som händer under förlossningen som inte går att förutse.

Så mycket kan hända. Har jag fått en bra sannolikhet på ett nupp låter jag det nog vara med det. I alla fall innan jag fyllt 35. Vetesjutton hur länge detta ska ta?? :(

Hade vi fått en hög sannolikhet hade vi inte behållit barnet. Däremot så kändes det tufft att riskera att abortera bort ett friskt barn pga fostervattenprov så när vi fick bra värden så lät vi det vara. Allt är ju ändå en chansning, något kan ju gå fel vid förlossningen tex.

I kväll ska vi på förlossningsinformation på KS, ska bli spännande.

Hade vi fått sämre svar på proverna så hade vi gjort fostervattenprov men nu fick vi bra svar så då valde vi att låta det vara. Det hade vi bestämt innan.
Visst kan man oroa sig över de sista % men kan man verkligen få ett svar som är 100% säkert?
Har du och maken pratat om innan hur ni skulle göra? Tror att man måste gå på det man känner för.
När det är så himla svårt att bli gravid och testerna ser bra ut, VARFÖR gå vidare med fostervattenprov som kan ge missfall?

Helt rätt Mindre, allt kan hända under graviditeten. Tänker på vad som hände Vårbrud.

Fast det är just min fråga. Hur kan ni lita på den bra sannolikheten? den är ju bara korrekt i 90% av fallen. Jag menar vad spelar det för roll om man fått kanon bra värden om de i 10% av fallen är felaktiga?

ett bra värde som är felaktigt är ju.... ja skit!

Mindre: visst kan massor gå fel och visst finns det forsterskador som inte syns med fostervattenprov heller. men nu gäller ju frågan downs, det är ju för det man gör provet. det andra, ja det blir som det blir.

nenne: jag tror att man inte gör vare sig NUPP/KUB eller fostervattenprov OM man inte redan innan har fattat ett beslut att man vill veta om barnet har downs av olika skäl. Jag menar. om man absolut inte skulle ta boprt barnet så finns det ju ingen anledning att ta provet. Då betyder ju inte resultatet något.

God morgon!
Den röda tanten med krulligt långt hår, poncho och andra tillbehör gjorde inträde imorse. Hon har dock krampat ner sig direkt från livmodern eftersom pappersmuffandet var resultatlöst - vilken j*äkel! Jag är definitivt en höghormonare, i synnerhet om man använder mitt hetsiga psmhumör som en testmetod ;) men varför det inte blir några barn befruktade fattar jag inte. Av någon anledning tror jag att det är därifrån, dvs från befruktningen till stanna i livmodern, det börjar bli fel. Om man nu får tro något genom att glo i en kristallkula :)

Intressant diskussion om NUPP/CUBB. 10% risk är definitivt hög, men om jag antar att jag lider av en obotlig sjukdom tar jag den 10% risken nästan med en klackspark. Vad kan man göra annars? Tror nog att det är bristen på andra alternativ som skulle göra mig smått desperat i ett sådant fall.

Talade faktiskt om ett liknande ämne med min mor igår. Hon berättade om en bekant som har haft toxoplasmos, vilket innebär att man inte bör föda barn pga allehanda risker. Tjejen gifte sig, blev gravid och labbprover visade sänkta värden, och läkaren lät uppmuntrande. Hon fick ett barn som är totalt funktionshindrad: blind, svårt epileptisk, efter i utvecklingen till den grad att hon aldrig kommer att få ett språk eller känner igen några personer *efterbliven är ju inget snyggt ord*, etc.

Å andra sidan, skulle jag tycka att det var hemskt svårt att veta vad man ska göra om siffrorna visar möjligheten 1/8 eller 1/4. Hur vet man att man inte tar bort ett friskt barn och hur vet man att barnet som man tar bort inte kommer att kunna ha ett ganska värdigt liv utifrån vårt perspektiv? Knepigt och totalt out of our control.

frullan
oki, har ingen koll på vilka prov man gör ändå och inte.

frejis
näääeeeeeeeeeeeeeeeeee!!!!!! Vafasenockså!!!!

Oj, svåra beslut ni diskuterar. Jag har en väninna som av en händelse blev gravid och fick barn efter 40. Hon valde att göra fostervattenprov pga sin ålder men var jättenervös att något skulle gå snett. Vid sina tidigare förlossningar, 3 st, så gjorde hon aldrig fostervattenprov men nu när hon var så pass "gammal" tyckte kände hon att skulle det vara något fel på barnet så har hon inte den energin att ta hand om det.

Förresten tjejer, har ni läst DN idag?
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=622841
Hurra, nu ska vi som ej har BIMat än äta glass i stora lass.

Frejis, nej, det som lät så lovande! Å andra sidan har det ju hänt rätt ofta nu på sista tiden här i tråden så man har ju lärt sig att inget är säkert vad det gäller symptom, vilket är tråkigt.

Att få en sannolikhet på 90% är i alla fall bättre än att inte ha försökt ta reda på något alls känner jag. Får man då en hög sannolikhet för downs så känns det i alla fall för mig bättre att gå vidare med fostervattenprov än att ta den risken redan från början. Fast det är inget enkelt val förstås.

Bekanta till maken, de bor i USA, startade utredning efter att ha försökt i ett år. De gjorde en röntgenundersökning där det sprutades in kontrastvätska i äggledarna för att se om det var någonting i vägen. De hade fått förklarat att ofta så rensades vägarna enbart av att kontrastvätskan spolades igenom och tydligen så lyckades de bli gravida veckan efter så det verkade stämma för dem i alla fall. Undrar om det ingår i utredningarna här också?